RADIUMFLICKORNA

***

Tänk att det går att göra bloggar om i princip allting, radiumflickorna tex. Det var länge sen jag läste om dom, under studietiden på Chalmers var nog senast. Men så fick jag anledning att göra det alldeles nyss och har alltså friskat upp mina kunskaper igen.

*

Radium, som är radioaktivt och alfastrålande, användes första halvan av 1900-talet för att göra visare och siffror på klockor självlysande. Radium fanns i den färg som målades på visarna och urtavlorna och detta ledde till en av de allra första, stora arbetsmiljöskandalerna. Flera av de kvinnor som manuellt gjorde målningen med vanliga små penslar dog av strålningssjuka. Orsaken visade sig vara att de spetsade sina penslar med läpparna och fick i sig dödliga mängder. Radium är sedan 50-talet förbjudet för detta ändamål. Skandalen ledde till rättegång och stor uppmärksamhet från media och blev prejudikat som hade stort påverkan på kommande lagstiftning inom hela arbetsmiljöområdet. Företaget som tillverkade det radiumsalt som blandades i färgen kände väl till att ämnet var farligt men sade utåt att det var helt ofarligt.

*

Idag används tritium, väte med två neutroner i kärnan, tillsammans med fosfor. Det är också radioaktivt men betastrålande med mkt låg energi och partiklarna kan tex inte ens  tränga genom huden. Faktiskt är jag ändå förvånad att man använder radioaktivitet, vet inte om det finns andra alternativ. Självklart är strålningen från ett armbandsur tex helt ofarlig , men jag undrar tex om det är tillrådligt att tex låta ett litet barn slicka på en trasig urtavla utan glas? Engelskspråkiga Wikipedia nämner att även om betastrålningen från tritium har så låg energi att elektronerna inte penetrerar hud kan hälsorisker uppstå genom inandning eller intag via vatten och födoämnen av tritiumhaltiga ämnen, tom via absorption genom huden (alltså betapartiklarna = elektronerna har så låg energi att de inte penetrerar huden men det finns  tritiumhaltiga ämnen som skulle kunna adsorberas av huden).  Rimligen är det extremt låga mängder, har man gått på pumpen så rejält tidigare gör man knappast samma sak igen? Väl? Kanske Bob vet.

*

Och vad har  bilden med radiumflickorna att göra? Inget direkt, men med sån här röra på skrivbordet  blir det ibland oväntade kopplingar mellan det ena och det andra. Som bloggar och radiumflickor tex. 

*

*

Och jag trivs med en lagom röra, det här bordet kan få stå så här några dagar utan krav på städning, det tycker jag är bra.

***

100/ 48 - BLOGGA ELLER INTE?

***

I går kväll skrev jag en blog med inledningen "Med för tillfället minimal motivation för blog100....." Den har jag fått några kommentarer på och en svarade jag så här

Jag har ju gott om tid men vad jag ser är att just bloggen blivit för dominerande i min fototid. Det beror egentligen inte just på blog100, jag gör ofta fler bloggar per dag, men bloggandet som sånt har blivit både lite vana och lite beroende. Nu känns det som jag skulle vilja satsa lite mer på andra projekt - som en utställning här i Finspång tex och kanske några vanliga, nätbeställda böcker. Jag har flera idéer om egna bokprojekt, tex har jag aldrig samlat mina Indienbilder ens i en nätbeställd fotobok. Det skulle kanske kunna bli en utställning också. Likaså mina gamla skolbilder skulle jag vilja ha i en egen bok. Samtidigt tycker jag om den sociala kontakten på nätet, det är snart 10 år sen jag slutade jobba, arbetsvännerna har ju försvunnit och ganska tunnsått med umgänge i övrigt eftersom I blir trött av nya kontakter. Vi får se hur jag gör,  jag känner mig inte alls bunden av att till varje pris fullborda blog100, den har gått av sig själv med min hittillsvarande höga (frekventa that is!) nivå på bloggandet. Med nya projekt kanske bloggandet får bli det det blir och då är inte en blog om dagen något som styr mig"

*

Det är bra när ett bloginlägg och/eller dess kommentarer får mig att tänka till lite extra och det har jag  nu gjort. Dom funderingarna vill jag gärna dela med er.   

*

Första frågan är såklart- varför bloggar jag? Allra viktigast för mig är att det finns en gemenskap i bloggandet, med tiden upplever jag att jag får nya kompisar. Och den känslan har ju lett till att jag dels börjat vara med på Dagnyfika´t i Uppsala, några gånger på Tårtan på Hornsgatan och nu också gått med i fotoklubben Avtrycket på Söder i Stockholm. Några av er har dessutom varit med på ett Dagnyfika hos mig uppe i Korsheden förra sommaren. Jag har alltså de facto skaffat många nya vänner den här vägen, inte bara på nätet utan IRL. Inte för inte kallas FB, FS och alla dom andra nätarenorna just för sociala medier.

*

Nästa skäl är ju att jag vill visa en del av mina bilder. Jag, precis som dom flesta av oss, säger ju att vi fotar för vår egen skull och också bloggar för vår egen skull.  Det är sant på ett sätt, jag upplever det som ett behov, men frågan är hur länge jag skulle fortsätta att fota i den takt jag gör utan att ha en spelplats, en arena, att visa åtminstone en del av bilderna för andra? I tittar gärna så länge det är barnbarnen, trädgården, lite fåglar och natur, men det andra? Gatufoto på okända människor, mörka selfies, rostiga spikar, daggdroppar på grässtrån, nattbilder, stadsbilder, förvrängda perspektiv och belysningar......Nja, inte rättvist att tro att hon skulle vara intresserad av allt jag testar. Men med många hundra potentiella tittare där ute på bloggen brukar det alltid finnas några som tittar, en del t.o.m kommenterar! Självklart är det ett starkt skäl.

*

Skrivandet i sig själv är också en orsak till varför jag tycker det är roligt. Tyvärr ger jag mig inte alltid tid, eller riktigare uttryckt, jag bloggar ibland trots att jag inte har motivation för stunden i stället för att då låta bli. Det är dumt, då blir varken texten eller bloggen som sån särskilt bra, där kommer jag vara mer restriktiv i fortsättningen.

*

Medan jag skriver lite längre passar jag på att berätta vad jag tycker mina bloggar handlar om

1 Min vardag - barnbarnsbesök, tandläkarbesök, Stockholmsbesök, Dagnyfika, semestrar, promenader........En fotodagbok helt enkelt.

2 Test av olika bildstilar - motiv, ljus, sv/v, oskärpa, rörelse, manipulationer, överdrifter.....

3 Hur jag känner mig, vad jag känner. Gårdagens blogg Mörkt vatten var en sån. Många av mina naturbildsbloggar handlar egentligen om hur jag känner mig för stunden, och vanligaste känslan i dom naturbildbloggarna är en stor förundran över all rikedom och skönhet som bara finns. Ibland gör jag någon form av prosalyrik till såna bloggar.

4 Lärdomar. Bloggandet har gett mig massor av kunskap om bild och bildbedömning, teknik, kameror, fåglar, blommor.....You name it. Slänger jag ut en fråga på FS får jag svar. Alltid, åtminstone hittills.

5 Enstaka gånger något aktuellt - dåden i Paris tex.

6 Också enstaka gånger, funderingar av något slag, tex livet, tillvaron, existensen

*

Dagens promenad gick ute i Risingebygden igen med lokala solfläckar på fälten och enstaka blå fläckar däruppe!

*

Och det är väl klart att jag fortsätter att blogga! Men inte för att jag deltar i Blog100 utan för att det är roligt. Kanske blir det inte riktigt lika ofta, jag vet inte, saker värker ut av sig självt, jag behöver inre bestämma något i förväg, allt hållbart värker ut av sig självt. Men jag vet att jag också tänker ge mig mer tid för de andra projekten

***