VRETA KLOSTERS KYRKA

***

Med solen kommer upptäckarlusten tillbaka! Efter att ha varit i Linköping ett ärende tänkte jag mig igår ut på Linköpingsslätten, men jag stannade redan vid Vreta kloster med tillhörande kyrka. Den ligger ju precis bredvid Bergs slussar och jag har näst intill dagligen passerat den på väg till och från jobbet i Malmslätt i över 20 år. Och tror ni jag stannat där nå´n gång.......?

*

Nåväl, nu låg den där i eftermiddagssolen och lyste och jag hade ingen brådska, bra tillfälle tänkte jag. Och där blev jag kvar i säkert en timme, kanske mer. Min icke-tro till trots tycker jag kyrkor både är vackra och intressanta.  Framförallt är det tidsaspekten som intresserar mig. Vi har inte många byggnader som är i åldersklass med Vreta klosters kyrka, vars äldsta delar är från tidigt 1100-tal. Vid undersökning av kyrkan har man också hittat  rester av runristade gravmonument som tyder på att en träkyrka funnits där tidigare. Dessa har  har daterats till 1000-talets andra hälft. 

(Alla sakuppgifter hämtade från Svenska Kyrkans broschyr Vreta klosters kyrka)

*

Att kyrkan var så gammal visste jag inte. Medeltid har jag trott, men det här är alltså precis i början av medeltiden. Stormanskyrka, byggd av medlemmar av den Stenkilska ätten. Och det var kung Inge d.ä. och hans drottning Helena som skänkte jorden till klostret, sannolikt, eller kanske möjligen, det äldsta i Sverige. Desto roligare var det att kyrkan var öppen så jag kunde gå in. 

*

Vreta klosterkyrka

*

Klostret och kyrkan ligger på en höjd med utsikt över Linköpingsslätten och Roxen som ligger utanför bilden till vänster. Namnet Vreta sägs komma från vret = liten åkerlapp, men så små är inte åkerlapparna längre

*

Kyrkans form är ju uppenbart medeltid, det ser också jag

*

Väl upplyst ser interiören inte så mörk ut som jag trott

*

Utan den starka belysningen gör den såklart ett mörkare intryck, här koret

*

Dopfunten, formad som en kalk, har en överdel i gotländsk kalksten och som är tillverkad under senare delen av 1200-talet. Den kom  sannolikt till kyrkan vid ombyggnationen efter branden 1248, kyrkan återinvigdes den 13 juni 1289 och invigdes av biskop Bengt i närvaro av hans bror kung Magnus Ladulås och dennes drottning Helvig. Och jag imponeras av storleken, dagens dopfuntar verkar små i jämförelse

*

Mot väster och ingången

*

Interiör

*

Kyrkan, sedd från klosterträdgården

*

***

GRANGÄRDE FINNMARK - SKATTLÖSBERG

***

Idag hade jag tänkt ta mig till Luossa-stugan  i Grangärde finnmark där Dan Andersson växte upp. Vägen från Grangärde upp mot Fredriksberg är vacker och myrarna låg vackra i eftermiddagssolen. 

*

* 

Så efter några mil upp mot Skattlösberg, så långt det går att åka. Här är jag så högt man kommer och det är skog och berg vart man ser, även om dagens teknik smyger sig närmare

*

Här är annars fattigt, stenigt och armt än idag, absoluta motsatsens till Östergötlands bördiga slätter, och hur det såg ut när Dan växte upp kan vi nog inte föreställa oss

Längre än så här kom jag inte, stugan ligger en knapp kilometer bort men stigen övergick snabbt till tjock svallis som jag inte klarar i nuläget. Istället bestämde jag mig för att åka tillbaka ner till stora vägen och fortsätta upp till Fredriksberg

*

Här fortsätter storskogarna och myrmarkerna, ödsligare och vackrare än någonsin när aftonrodnaden  ger färg åt både himmel och mark

*

Att mitt ute i den här ödemarken kunna skriva som Dan gjort är för mig ett mirakel. Han har ju inte bara skrivit sin  Helgdagskväll i timmerkojan eller Sista natten i Paiso. Här kommer Till smärtan

*

Jag vet ej om fullare fröjd står att nå

än när läpparna skälva av gråt,

om vi någonsin leva så gränslöst som då,

när pannan av ångest är våt.

Och ingen kom så hel och ren

till lyckans vardagssal,

som den som var med sig själv allen

en natt i skakande kval

*

*

*

Nåväl, jag svänger västerut på stora vägen, mot Fredriksberg. Men precis innan får jag syn på Säfsen och svänger in till skidcentret, jag är hungrig. Och efter dagen med Dan Andersson, myrarna, skogarna, bergen och de stora ödemarkerna smakar en älghamburgare med pommes och en lättöl alldeles förträffligt!

*

Suss gott, ni alla spelemän!

*