DAGENS FINSPÅNGSBILD - GAMMELGAMLA BADHUSET OCH BADVANORNA

***

Mina dagens Finspångsbilder brukar vara aktuella, ofta tagna samma dag jag lägger ut dom eller  i alla fall någon av de närmaste dagarna. Då och då har dom några år på nacken. Mera sällan är dom riktigt gamla. Här är en, inte lika gammal som mina Ludvikabilder men gammal nog, från vintern 1965-66 eller 1966-67. Det är gammelgamla badhuset i Finspång, det enda som fanns här när vi flyttade hit 1965.  Tror inte jag badat i detta, men väl i motsvarande badhus i Ludvika. Det var ju inga mysiga ställen precis, dom var till för att duscha och tvätta sig i, inte för att simma. Före andra världskriget var det få som hade badkar hemma, helkroppstvätt gjorde man mha zinkbalja då och då, i bästa fall en gång i veckan. badvattnet värmdes på vedspisen. Egna badrum kom i långsam takt efter andra världskriget när ekonomin började ta fart.

*

Dom här badhusen  hade inga simbassänger, i bästa fall ett litet kallbad man kunde plaska runt i. Vad som däremot fanns var  bastanta och synnerligen bestämda badtanter. Dom såg till att ingen kom undan när vi skolbarn skulle basta och sen doppa oss i kallvattnet, allt efter att ha skrubbat oss med tvål och badborste. 

*

Det här badhuset låg alldeles utanför laboratoriet där jag jobbade, jag började på Svenska Metallverken hösten 1965. Bil hade vi inte men det var inte längre bort till Östermalmsvägen där vi bodde än vi gick fram och tillbaka. Två tur- och returpromenader per dag, då gick man alltid hem och åt på lunchen. Och som vanligt hängde kameran ofta med, därav denna bild!

*

*

***

GAMMALT OCH NYTT

***

Vi flyttade till Finspång 1965 där jag hade fått jobb på Svenska Metallverkens nya fina lab. Alldeles intill min arbetsplats låg det gamla badhuset. Alltså det gammelgamla badhuset, det som låg alldeles bredvid ån från - vad hette det, Mjöldammen? Badhuset revs första året eller om det var andra vi bodde i Finspång, alltså 1966 eller 1967 . Ett nytt badhus stod klart 1968 och i det har både ungarna och I och jag simmat mycket, mest barnen förstås som alla tre simtränade där. Nu är ju det också borta sen några år. I stället finns ett stort, nytt och modernt badhus med äventyrsbad och allt uppe vid Grosvad. I det här äldsta badhuset i Finspång har jag aldrig badat men jag kan lätt föreställa mig hur det var, jag badade i det gamla badhuset i Ludvika i slutet på 40-talet och det var ingen rolig upplevelse......

*

"Gammel"gamla badhuset, med en ursprungligen  vacker och välproportionerad utsida bredvid ån och under de stora lövträden

*

I det nya badhuset är det en fröjd att simma, därtill med flera sorters bastu, relaxavdelning och mycket mycket annat som café , gym och bowling med restaurang i samma byggnad. Såklart har det kostat många hundra miljoner, jag har glömt hur många. Och otroligt fint är det - inuti.

Det är inte något fel på den egentliga byggnadens exteriör heller, åtminstone om man bortser från rutschkanorna som går utanför själv byggnaden (också dom kan vara riktigt fina i rätt ljus och tätt vinkel även om jag inte precis kan säga att dom faller in i huvudbyggnadens striktare form- och färgspråk). Det jag ändå reagerar på är den totala exteriöra miljön. För mig ser det ganska rörigt ut. Kanske är jag otacksam, men här har kommunen lagt ner flera hundra miljoner och det ser ju inte vackert ut precis. Det slår mig att jag allt oftare reagerar på offentlig miljö, den ser ofta ovårdad och ovacker ut. Byggnaderna, parkerna eller vad det nu är ofta vackra i sig själva men störs av skräp, soptunnor, lutande stolpar, skyltar och mycket annat. Det är precis som att ingen bryr sig om helheten. Ändå är det den vi alla lever i hela tiden

*

***

STÅENDE PROGRAMPUNKT I FINSPÅNG

***

När barnbarnen är i Finspång är badhuset en stående programpunkt. Flera bassänger, vattenrutschkanor, utomhussimning och mycket mer - populärt lovar jag. Det är bland det första dom frågar efter. Här några bilder från igår

*

Många roliga saker finns det

*

Herre på täppan på en sån här är inte det enklaste

*

Vattenrutschkanan - en klassiker

*

Vilopaus - max tre sekunder

*

***

GAMLA BADHUSET - ELLER TIDEN OCH BILDERNA?

***

Perspektiven ändras med tiden. Undrar hur många tiotusen bilder på blommor, vattendroppar, spindelnät, landskap, rostiga spikar och okända människor jag tagit, alla med större eller mindre ambitioner att utveckla min fotografi till något mer allmängiltigt. Till skillnad mot familjebilderna, bilderna på kompisar och flickvänner, bilderna från första lägenheten och samhällena som sådana som jag fotograferade utan några andra ambitioner än att dokumentera det som var då. Bara för att så där sextio år senare upptäcka att jag saklöst sorterar bort alla blommor, grässtrån, vattendroppar och spindelnät när jag tittar på gama bilder. Och rostiga spikar. Däremot fastnar jag hela tiden för familjebilderna, bilderna från skolan och kompisarna, lägenheten eller huset och inte minst miljöerna som försvunnit. Förstå mig rätt - jag tar fortfarande bilder på grässtrån, vattendroppar och landskap. Men såna bilder har kortare livslängd. Möjligen har dom en bredare publik i stället, åtminstone om dom verkligen är bra. Familjebilderna är ju bara intressanta för familjen. Men å andra sidan är det ju ganska många som bor i Finspång. Typ 20 000. Kanske nån där gillar såna här gamla badhus.

*

Det här är gamla badhuset i Finspång. Alltså, det gammelgamla badhuset. Det som fanns före det dom nu kallar det gamla badhuset. Förbaskat vad gammal jag blivit, det folk nu kallar gamla badhuset, det är ju det nya badhuset. Fast jag vet, det är också rivet, för att ge plats åt växande Siemens i Finspång. Men det här det revs samma år, eller året efter vi kom till Finspång. Vi kom hit hösten 1965 och jag jobbade på Metallverkens laboratorium som låg (ligger) alldeles bredvid det här  gamla badhuset. Och det revs redan första vintern vi var här

HÅLLIGÅNG MED BARNBARNEN

*

När barnbarnen kommer till Finspång är badhuset nästan det första som gäller. Vi har ett ganska nytt äventyrsbad och det är jätteroligt, farfar brukar få åka både den gula lätta och den svarta spök-rutschkanan. Nu var båda föräldrarna med och därför fokuserade jag på att ta lite bilder. När det är mörkt eller grått ute är det dåligt ljus inne i badhuset eftersom belysningen oftast är låg och det visade sig att inte ens A7S:en var särskilt lyckad, jag hade satt på 70-200/2,8 med adapter och fokuseringen var minst sagt trög. Lite vardagsbilder blev det ändå.  Först dusch förstås

*

*

Det visade sig att äventyrsdelen var stängd för underhåll men istället var vi nästan ensamma i stora bassängen och med god plats för alla stora leksaker, och det var minst lika skoj. Härnere är inte så svårt....

*

Värre då däruppe även om det går för en stund....

*

...men länge dröjer det inte innan den välter...

*

...och det är ju lika skoj minst

*

Hemma igen är Elias trött, genomförkyld som han är, och kryper upp i arbetsrummets soffhörn tillsammans med paddan

*

och han gör ett av alla spel jag aldrig provat

*

Pappa Stefan passar på att jobba en stund i vardagsrummet medan allt är lugnt...

*

...och jag går in till arbetsrummet för att göra den här bloggen samtidigt som jag håller kontakt med Elias

*

Dom 4 sista bilderna hemma fick bli med A99:an och 135:an

*

Önskar er en superfin helg mitt i allt gråväder!