PÅ VÄG TILL JOBBET

***

Allt var så annorlunda då (1956). Det var fortfarande 6-dagars arbetsveckor men man slutade lite tidigare på lördagarna. 40 timmars arbetsvecka kom 1970. Också vi som gick i skolan hade skola på lördagarna. Allt ifrågasattes inte hela tiden, saker var som de var. Det låter förstås stockkonservativt, men systemet verkade fungera. Det är drygt tio år sen andra världskrigets slut och jag tror de flesta fortfarande kände optimismen efter krigsslutet. Standarden var låg efter nutida mått men den började stiga. Några skaffade sig bil även om fötter och cyklar var det normala sättet att ta sig till och från jobbet. Ransoneringarna var också slut och kupongerna  borta. Minns jag rätt fanns motboken kvar, inte för att det var aktuellt för mig som 15-åring men varje gång pappa skulle köpa något skulle den med. ASEA var Ludvikas i särklass största arbetsplats med många tusen anställda, och ASEA-sirenen hördes över hela stan tio minuter (eller fem kanske) innan förmiddagens resp eftermiddagens arbetspass började.

*

Här står jag där Furuhällsvägen kommer ut på genomfarten/Storgatan och övergången där till ASEA. De är ju inte bara vägen man ska över utan också järnvägen. Grängesberg, Värmland, Göteborg åt vänster, Borlänge, Falun Gävle åt höger.... Det ser ut att vara en solig marsdag och jag gissar av solen att eftermiddagspasset ska börja.

*

*

*

*

***