ALLHELGONAAFTON - OCH OM ATT BLOGGA AV

***

Ursäkta, andra bloggen idag. Men jag känner att jag behöver blogga av lite. Vaddå, blogga av? Låt mig förklara.

*

Två av ungarna tränade mkt simning när dom gick i plugget. Typ ett par morgonpass i veckan, plus ett par eftermiddagspass. Inga sinekurer, åtskilliga tusen meter per pass, då och då omväxlande med inlagda tempodistanser. Kommer ihåg att Stefan berättade att dom på träningsläger ibland hade 10 000 meters pass på förmiddagen och sen några  tusen på eftermiddagen. Ingen av dom blev några stjärnor, inte ens ens lokalt. Men till saken, alla pass avslutades med att dom simmade av. Med träningsvärk och mjölksyra i musklerna skulle dom inte avsluta passen direkt genom att gå upp ur bassängen, i stället skulle dom lojt simma ytterligare ett antal längder med mjuka avslappnade rörelser och gärna sträcka ut ordentligt. Begreppet simma av är överföringsbart.

*

Nog för att jag går varje dag, men inte så att jag behöver någon särskild avslutning. Sen låter det konstigt med att gå av, det för tankarna i annan riktning. Inte blir det begripligt att skriva om att tänka av heller, fastän det är åt det hållet jag tänker just nu. Alltså lite ansträngningslös verksamhet utan särskilt mål att åstadkomma "resultat".  

*

Mycket gråare blir det inte. Ingen dimma men ett lätt dis. Klockan är fem och skymningen sänker sig. Ändå lyser baldersbrån ute på fälten vid Risinge.

*

På hemvägen stannar vi till vid kyrkogården, Risinge kyrka, för att titta på alla ljus. Idag är det väl alla helgons och martyrers dag egentligen, först i morgon är det dagen för alla själar, alla våra döda. Men vi firar ju gärna kvällen innan och det känns bra att se alla tända ljus. Alla har vi säkert några att tänka extra på i kväll.

 *

***