VARFÖR ÄR DET INGEN SOM VET NÅNTING?

***

För varje dag, för varje år blir jag mer och mer vilsen, det finns ju ingen att fråga. Jag tittar mig runt över allt där jag går - i Finspång, i Korsheden och i Stockholm, men det spelar ingen roll, det finns ingen att fråga. Rest har jag också gjort under livet, långt bort och många gånger, men det fanns ingen som visste något där heller.  Jag tittar på alla ansikten, jag tittar på alla miner och jag känner in utan att fråga men jag vet redan, dom letar som jag. Ansiktena har jag glömt men leendena minns jag. Några låtsas dom vet, men mig lurar dom inte. Några samlar fakta, massor av fakta, hur många stjärnor eller sandkorn eller grässtrån det finns eller annat som ingen vill veta. 

*

Nu tittar jag mest på blänket i regndropparna och stjärnljus i mörka nätter och lyssnar på suset i löven. 

Vad jag undrar? Det har jag glömt.

*

*

*

*

*

*

*

*

***