INGA FÅGLAR IDAG

***

Nog för att jag var ner till Spången också idag men det var väl stilla, jag gav upp efter en timme. I stället åkte jag sakta den lilla vägen till Hemshyttan. Straxt innan jag var framme stod ett par älgar alldeles nära vägen. Jag slog av motorn och rullade sista biten, dom stod lugnt kvar. Med 100-400:an på kameran kom jag nära, roligt. En ko med halvvuxen kalv, 2-årskalv kanske? Dom höll sig fortfarande tätt ihop för det mesta. När jag kommer så nära är starkaste känslan "vad kloka dom ser ut". Dom vet allt det dom behöver utan nätet, visst är det konstigt? Nej, förresten, inte konstigt men märkligt. Man gör bara som mamma gör och eftersom dom förnuftiga klarar sig bäst har man efter någon miljon år nått som funkar väldigt bra. Jag undrar....? Nej, bäst att inte undra för mycket. 

*

*

***

ÄLGARNA VID ÖSSBY

***

Längesen vi såg fem älgar samtidigt, roligt! Dessutom ute vid Risingefälten, närmare bestämt alldeles vid Össby idag. 99:an med 135 fanns till hands även om den var inställd på 1/60 s ..... Nåväl, det går att räkna till fem och upplevelsen var viktigare än bilderna..

*

*

*

***

FINBESÖK I KORSHEDEN

***

Så fick vi besök av den store igen, trevligt. Då och då kommer någon av dom på besök. Inte som förr i tiden, jag menar för 20 - 30 år sen kom dom nästan dagligen, men någon eller några gånger per år ser vi dom. Den här älgkon stod länge och tuggade i sig av tall- och granskotten längst ner på hygget intill oss. På sommaren kommer dom oftast ut på ängen framför oss men där finns inget att beta för dom nu. På hygget däremot finns ju dels dom späda trädskotten, dels kan dom under snön komma åt lite av det höga fjolårsgräset, det tycker jag framgår av andra bilden.

*

*

*

***

ÄLGBESÖK PÅ HEMMAPLAN

***

I går strax efter halv fem på eftermiddagen fick vi syn på den första älgen, en ko, och femtio meter efter en nästan vuxen kalv, kul. Vi har sett spåren, dom korsar gärna våran äng framför ladan för att sen dra sig upp mot sluttningen där det växer en del sly och små träd

*

Här har vi den nästan vuxna kalven

*

Men det var så här det började, kon korsar ängen med ladan i bakgrunden

*

Här har vi kalven, säg femtio meter efter, på väg över diket

*

Ett dike till.....

*

Så efter kon

*

Kon hade redan passerat ladan och stod nu i sluttningen och tog för sig av något

*

Lite mera fart

*

Men så hörde hon mig och stannade och lyssnade

*

Kon betade lugnt vidare uppe i sluttningen

*

Kalven stod länge still och lyssnade

*

Så började den nafsa efter ungbjörkens grenar precis där den stod

*

Lite får man sträcka sig förstås

*

Kon stod kvar där hon var

*

Till sist ville kalven komma närmare...

*

...och anslöt till kon

*

Makligt drog dom sig så småningom uppför sluttningen och upp mot skogen på andra sidan vägen

*

***

MEN VÄNTA ETT TAG, VAD ÄR DET UTE PÅ ÅKERN DÄR?

***

Klockan var några minuter i fyra i går eftermiddag och ganska mörkt. Jag hade just satt mig i bilen för att köra in till Ludvika då jag fick syn på en älgen nere på åkern framför huset. Minolta 85:an som jag bloggade om i går satt på och med den tog jag första bilden, en bit bort var den ju. Men som 100 - 400:an låg i bilen gick det fort att byta. ISO hamnade på 1600 och 2000 i de sista två bilderna och med 400 mm är maxbländaren 5,6 så det blev handhållna tider på runt 1/100 s. Men va fasiken tänkte jag, det är antiskak i huset och i objektivet, nå´t blir det väl. Och det blev det, nå´t alltså.

*

Roligast var att se att kalven var vid liv. För en månad sen, eller två, såg jag en älgko med kalv som jag gissade var en tvååring just härnere på åkern. Det var en morgon i älgjaktstider och samma eftermiddag passerade jag ett jaktlag med nyskjuten älg mindre än en kilometer bort. Vad synd tänkte jag spontant, det var säkert dom. Och säkert var det kon för det här ser ut att vara kalven ensam. Förra gången hade kalven kontinuerlig kontakt med mamman, nu fick den klara sig själv. Det såg ut att fungera, kalven gick runt och sparkade fram det torkade gräset under den frusna skarsnön. Naturligtvis kan jag inte vara säker på att det är samma kalv, men chansen är stor, dom brukar hålla sig till områden där dom hittar mat och får vara rimligt ostörda. Klickar man på bilderna ser man att kalven har början till horn så en tjurkalv tycks det vara.

*

Med 85:an ocroppat

*

400 mm och croppat. Och visst hör han mig (och ser)

*

Bäst att ta en riktig koll

*

Fåglarna va´ hård snön är!

*

Jo, han står kvar där borta (jag alltså)

*

Jag sparkar på då, dj-a skare!

*

Och jag bestämde mig för att sakta gå lite närmare, men skaren var inte bara hård, den krasade också...

Nä, nu sticker jag....

*

***