ANOMALIER OCH TIDSKAPSLAR

***

Tidskapslar har ni säkert hört talas om. I SF-böckerna sätter man sig i en tidskapsel när man vill förflytta sig i tiden. Dom finns, fastän fungerar på ett annat sätt än i SF-romanerna. Jag passerar några varje dag på Saxevägspromenaderna. Det är små avsnitt av verkligheten där tiden är avstängd, tidknappen är ställd på Off helt enkelt. Så har den varit ställd rätt länge. Som här tex. Allt ser ut som vanligt för den som är van vid landet (fast det ser inte alls ut som i City, det varken låter, luktar eller ser ut som i City). Men som sagt, på landet är det som vanligt. Korna betar, idisslar, råmar och kliar sig mot det döda trädet. Just så har det sett ut inte bara de sista tjugo åren utan de senaste  200 åren, minst. Kanske var grusvägen lite lerigare förr, i varje fall när det regnat. Men annars lika.  

*

Såna här tidskapslar är sköna att gå i. Den avstannade tiden gör gott i själen, var den nu sitter, i alla fall känns det skönt, både i knoppen och själen. Det är inte bara det att jag flyttas 200 år bakåt i tiden, det är just det här med Off-knappen.Tiden "går" helt enkelt inte här. Då försvinner jäktet och pressen, alla jämförelser blir meningslösa och begreppet konkurrens har ingen mening. I stället finns plats för annat som har ont om plats när tidsknappen står på On - frihet, glädje, kärlek till livet, längtan.

*

*

***

HÖSTLJUS LARSBO

***
Då och då händer det att jag blir trött på både fotandet och bloggandet. Det är en signal att jag fotat och bloggat ett tag utan att vara nöjd med det  jag gör, det har blivit mer vana än glädje. Då är det bra att hålla upp ett tag, några dagar brukar räcka, så kommer lusten och glädjen tillbaka. Här kommer fyra bilder från kvällsturen runt Larsbo - Vibberbo i går kväll 

*

*

*

*

*

***

SKIFTNINGAR

***

Omärkligt i ögonblicket men obevekligt över tiden sker dom, skiftningarna. Nyss var det massivt grönt, dessförinnan gladde vi oss åt det spirande ljusgröna. Nu smyger sig det gula, ja rentav det bruna in över allt. Och fåfängt är det att önska att hösten inte är på väg. Jag glädjer mig åt färgerna som skiftar kontinuerligt och åt skärpan i luften på mornarna. Och aldrig är det vackrare än när oktobersolen gnistrar i frosten på lönnlöv och asplöv......

*

*

*

***

TILL FLYTBRYGGAN OCH TILLBAKS

***

Efter förmiddagspromenaden var jag varm så det blev ett dopp. Rätt kort, ut till flytbryggan och tillbaks, kanske 20 meter. Friskt kan man säga, 15 C sa termometern som mäter en dryg decimeter ner. Jag la mig på bryggan och tryckte ner den med underarmen, då sa den 14. Men som vanligt  gudomligt efteråt.

*

Bartjärn Korsheden

*

***

SOMMARSLUT - TANKAR OCH FUNDERINGAR

***
Sen några dagar är jag  ensam häruppe i Korsheden, jag skjutsade I till Finspång i onsdags där hon är med äldsta dottern. Jag njuter intensivt av sensommaren. Byn tystnar, det är alltid tomt vid badplatsen. Jag har precis gjort morgonens simtur, det är jag glad för eftersom det nu mulnat. Så konstigt det är, varken vattentemperatur eller lufttemperatur ändrar sig för att solen går i moln, men det blir aningen tråkigare att bada - glittret i vattnet försvinner. Och vattenglittret i sjön är lika viktigt som simturen i sig. Ljusa sommarmoln däruppe och miljoner vattenglitterreflexer på vattnet, då försvinner alla sorger och bekymmer. Fast att bada när det regnar är också härligt, ofta känns det då varmare i vattnet än i luften.  Att över huvud taget bara vara i och fokusera på det som händer i naturen är för mig en lisa för själen och stillar den inre oron.

*

Jag njuter också  av ensamheten, att kunna rå över dagen i alla detaljer. Det gör jag inte till vardags. Verkligheten förändras  allt snabbare. Jag är full av beundran för I:s sätt att hantera det som egentligen inte går att hantera. Själv känner jag mig ofta - eller egentligen hela tiden - otillräcklig. Fortfarande kan jag, utan att tänka mig för, bli irriterad . 

*

Såklart påverkar det fotograferandet och bloggandet. Varken fokus eller inre lugn är detsamma, dessvärre har det nog märkts i några av mina kommentarer också, sorry för det. Samtidigt är just fotograferandet och bloggandet ett sätt att för en stund kunna samla tankarna på något annat, det gör mig gott. Åtminstone inbillar jag mig det, det kan förstås också ses som ett sätt att fly från verkligheten.

*

En som inte flyr från verkligheten är däremot Björn Natthiko Lindeblad, ni vet han som varit buddhistmunk i 17 år, och en av de få sommarpratare vi lyssnat till i år . För oss blev det närmaste en meditation att lyssna till honom. Totalt befriad från den självupptagenhet som annars många sommarpratare ger exempel på, därtill en ödmjukhet som gör starkt intryck. Har ni inte lyssnat på honom,gör det!

*

Bartjärn, Korsheden

*

***