DOM ALLRA VÄRSTA ILLDÅDEN....

***

...sker just nu i guds namn. Har svårt att uppröras av svensk regeringskris när illdåd som nu i Pakistan sker. 132 uppsåtligt dödade barn. Skolbarn. Och 9 av deras lärare. 2014. Så har vi Syrien, IS, Boko Haram, Al Shabat. Men inte bara islam. Den kristna historien är full av vidrigheter. Korstågen, inkvisitionen med tortyr, häxprocesserna....Också i nutid sker saker - i Israel t ex liksom mer tillfälliga händelser som Knutbyhistorien, och det finns kristna grupper av präster i Sverige som fortfarande inte accepterar kvinnliga präster pga sin tro

***

Men extremism ingår ju inte i de religiösa trosbudskapen säger både religiösa företrädare och alla kloka politiska ledare och mediadebattörer, man får inte dra alla över en kam. Det är sant. I alla fall nästan, lite beror uppenbarligen på vem som tolkar budskapen....

***

Jag vet såklart också att dom religiösa drivkrafterna ofta är starkt uppblandade med etniska, politiska och ekonomiska faktorer. Ändå är min tro (!) att just det religiösa inslaget har stor och ibland avgörande betydelse. Medan den personliga,  individuella tron inte behöver låsas i en särskild form eller ens sättas namn på leder de etablerade religionerna, kyrkorna (protestantisk, katolsk, grekisk-ortodox) eller muslimska rörelserna (sunniterna, shiiterna...) till krav på särskilt uppförande och tro på en färdig uppsättning  begrepp (fadern,  sonen och den heliga ande och motsvarande). Och det avgörande är just tron på något som inte kan förstås .  Och lydnadskravet innebär att det egna ansvaret minskar. Ska vi lyda något utanför oss själva lägger vi rimligtvis över (en del av ?) ansvaret på det vi gör (tror oss göra) för att uppfylla kraven på detta något utanför oss själva. Och  där börjar det - vi börjar släppa på det egna, personliga ansvaret.

***

Även om alltså inte extremistaktiviterna inte ingår i de religiösa budskapen anser jag att kyrkorna har ett mycket större ansvar för vad de religiösa budskapen faktiskt leder till än vad de tar. (Svenska) politiker ställs ofta till svars för negativa effekter av lagar och riksdagsbeslut även om de negativa effekterna inte var avsikten med besluten eller lagarna.

***

Alla är vi 100 % ansvariga för det vi gör - alltid. Men lägger vi våra liv i guds händer är det lätt att lite ansvar också överlåts.

***

***

Det här är ett känsligt ämne, och säkert har jag retat någon. Det är inte min avsikt. Men jag tycker att kyrkorna tar alldeles för litet ansvar för vad religionerna och tron man lär ut faktiskt leder till, även om det är avarter.

***

FIKASTUNDEN

***

Förstora!

***

BEGRÄNSNINGAR OCH MÖJLIGHETER

*

Dags för en selfie igen, det var ett tag sen. Men inte så lätt just nu, jag har låtit 135:an sitta på  ett tag nu, och då räcker liksom armarna inte till. Skulle dessutom vilja variera en aning, inte bara sträcka armarna rakt ut och vända på kameran.

*

Återigen, när jag minst anade, kom ett tillfälle. Igår, när jag var i Örebro, var jag och åt en lätt lunch. Och behövde utnyttja ett mindre utrymme. Kameran kunde jag ju inte lämna vid bordet, så den fick följa med. Så - när jag sköljde av händerna tittade jag på mig själv i spegeln tänkte jag - det går nog. Och visst funkade det, skapligt. Men skärpedjup vid 1,8 på 135:an vid typ 1 meter mäts nog mer i mm än cm. Och inte blir det bättre med 1/80 s, jag skulle nog normalt säga att 1/200 är min vid 135 så ostabila som mina händer är. Men ändå...

*

På något sätt blir jag hjälpt när dom yttre förutsättningarna är begränsade. Då är valmöjligheterna begränsade, och det är bara att prova det som går. Och det får mig att prova sånt jag inte provat tidigare, det är roligt!

*

DET ALLDELES OVÄNTADE....

*

Stilleben har jag aldrig gillat. Inte har jag tyckt om väntrum heller, och här vet jag dessutom att det kommer göra ont, riktigt ont (lugn, inget farligt). Men kameran har jag ju med mig också här i Örebro idag (igår), det finns alltid nå´t att plåta. Tex blomman på bordet framför mig i väntrummet, provar med den, den står dessutom på ett enkelt runt bord. Det blev tre bilder, sen var det min tur.

*

 Ganska sent ikväll kikar jag på bilderna. Och hittar blomman. Får för mig att den skulle passa som svartvit. Och si, helt plötsligt ett alldeles eget stilleben, ett som jag gillar dessutom. Kul!

*

Hoppas ni blir impade av mitt systematiska, målmedvetna och uthålliga arbete med stilleben!

JOBBET

*

Jag trivs ypperligt med livet som pensionär, jag har mycket jag vill och jag känner mig fortfarande nyfiken. Och som jag skrivit tidigare har helt andra saker blivit viktiga. Sånt som ÄR viktigt har till sist fått bli viktigt också för mig. Därför känns tiden alltmer värdefull. Men det här betyder ju inte att jag inte saknar Jobbet. Jag har haft glädjen att ha arbeten jag stortrivts med, hela livet. ( ja, förstås undantaget nån sommar där i början på 50-talet när jag skulle plocka spenat, typ 40 kg per dag. Om ni inte vet, spenat väger ingenting).  Men kanske är det inte jobben jag saknar, det är kompisarna, kontakterna. När man jobbar tillsammans, år efter år, kommer man varann ganska nära. Och det är alla små pausminuter, en här och en där, med några meningar om det senaste vad det nu är, som är det jag saknar mest.

*

*