ÖVER NEJDEN FLYTER LÄNGTAN

***
Alldeles omärkligt kommer den, skymningen

Vindarna lägger sig till vila för natten

vattnen stillnar till himmelsspeglar 

Himlen öppnar sig åter 

bara himmelsljuset är kvar

där det svagaste rosa blandar sig

med det hemlighetsfulla dunkelblå

Och över nejden flyter längtan

som rörbara stråk 

*

En vik av Issen i närheten av Vibberbo

*

***

KORSHEDEN - SAXE I GÅR MED 135:AN

***

På eftermiddagspromenaden i går hade jag två kameror med mig. Bilderna från A7RIII:an med normaloptiken 55 mm på har ni redan sett, den bloggen la jag ut i morse (här ). Men jag hade 99:an med 135:an med mig också, på samma promenad alltså. Dom bilderna kunde jag inte göra i går kväll för jag hade glömt en av överföringssladdarna. Men det gick att skaffa en ny (80:-) i Smedjebacken i dag. Här kommer alltså en serie tagen med 135:an på precis samma promenad.

*

Tanken var inte alls att göra någon slags jämförelse, jag hade tänkt mixa ihop bilderna från båda kamerorna till en serie. Men utan överföringssladd gick inte det. Men eftersom dom nu kom i olika bloggar går det att jämför hur promenaden ter sig med 55:ans perspektiv och med 135:ans

*

Först en bild ner mot ladan hemma på tomten

*

Här börjar promenaden på Saxevägen. En bild på precis samma lada jag hade med förra bloggen

*

Med 135:an "når" jag bättre över ängarna så utsikterna blev mer meningsfulla

*

Löv, löv, löv

*

Här syns Saxesjön till höger

*

Ungefär samma vy hade jag med i morse

*

Innersta viken på Saxesjön

*

Här närmar jag mig Spången, ungefär den vyn hade jag också i morse

*

Den här också, fast annorlunda såklart

*

Hästen på bete blev aldrig meningsfull med 55:an

*

Här blev fokus på alsnåret i st f himmelsvyn och speglingarna

*

***

ÄR DET DU SOM VET?

***

Kanske är det du som vet? Jag gör det inte.  Varken vilken väg som är den rätta eller om det är analogt och svartvitt som är bäst. Eller Leica då. Själv tror jag Leica är en lyckad marknadsploj, ungefär som Rolex eller RR. Pris/ prestanda ligger skyhögt över det mesta. Fastän få är bilderna som höjer sig över mängden. I varje fall idag, och av dom jag sett. Det var nu inte elakt menat, men jag har svårt att skilja Canonbilder från Nikonbilder, Leicabilder och Fujibilder. Inte ens Sonybilder känner jag igen. Men jag är i Korsheden, långt från kulturcentra och mediafokus. Verkligheten är mest vardag, gråväder och vattenpölar. Säkert är mitt fokus deformerat av den utbredda vanligheten som råder här. Det unika, det märkvärdiga och det extraordinära läser jag om i tidningarna, det är inte här det finns. Här finns bara vanliga människor, såna som handlar i Bärkehallen, gör sitt jobb och försöker få tillvaron att gå ihop. Under tiden samlas asplöven på marken på Saxevägen.

*

*

***

KVÄLLSLJUS KORSHEDEN

***

*

*

***

UNGBJÖRK MED ZEISS-135:AN

***

Olika objektiv har olika karakteristika. Jag är inte särskilt intresserad av dom tekniska detaljerna, men visst finns det skillnader. Allt oftare tar jag fram 99:an på vilken Zeiss-135:an alltid sitter. Suverän till porträtt men förvånande ofta också till landskap. Just den här bilden har jag jobbat lite extra med, bla ett par omgångar Efex Color Pro, bla för att få yttre delarna av bilden svagt softade. Därför är det inte bara objektivet som gett bilden dess karaktär, jag gillade bilden direkt ur kameran också. Lite akvarellkänsla var väl tanken.

*

*

***