MAKAI

***

I somras blev barnbarnen (och föräldrarna förstås) i Göteborg med hund, en tollare som vi säger på svenska. Det är ju en retriever precis som labrador, golden och flat, men med ett långt krångligt namn på engelska - Nova scotia duck tolling retriever. Det är nu drygt två månader sen dom fick hem den, och ungefär lika länge sen jag visade en bild. Han har vuxit en bra bit, är nu fem månader och väldigt mysig. I och jag har ju haft både golden och flat tidigare så både vi och barnen är lite förtrogna med retrievers och har trivts väldigt fint med dom. 

*

Gissa om barnen älskar honom!  I stort sett rumsren, även om det blir en pöl av pur glädje ibland när någon av husse, matte eller barnen kommer hem. Supemysig tycker I och jag förstås! Och Makai heter den, efter en annan hund familjen träffat tidigare.

*

Makai, tollare, det är jag det!

*

***

SVENSKA LANDSKAP

***

Det är ju så enkelt att jag älskar mina mellansvenska landskap, av det enkla skälet att dom varit min hembygd hela livet. Visst är Dalarna och Östergötland lite olika, men jag räknar båda till Mellansverige och båda som hembygd. Den här gången är bilderna från Östergötland och landskapet strax söder om Finspång. (Närmare bestämt är bilderna från Doverstorp resp Risinge för er som är hemma i Finspång)

*

Det känns också skönt och avslappnat att göra bilder som i grund är dokumentära, där jag inte behöver leta efter det udda, det spektakulära, det ovanliga, det som ska väcka uppmärksamhet eller rentav kunna vara med på en utställning. Eller kanske är det bara jag som tänker så ibland, ni andra tar säkert bara bilder ur ert eget hjärta, spontant och utan tanke på vad andra tycker......

*

*

*

*

*

*

*

***

INTE BARA ÄPPELÅR I ÅR.....

***

......det är nyponår också. Har sällan sett så mycket, nyponsnåren dignar av frukt.

*

Nyponsnår ute vid Risingefälten 1

*

Nyponsnår ute vid Risingefälten 2

*

***

PRODUCTION CLOSED

***

Tre bilder från Bergslagsgruvan, Blötberget. Gruvan var i gång 1945 - 1965, det är alltså över 50 år sen produktionen upphörde. Och tiden sätter ju sina spår. Men ett kulturminnesmärke är det i mina ögon. 

*

*

*

*

***

FORTFARANDE.........BLÅKLOCKOR, NYCKELPIGOR OCH MINOLTA 85/1,4

***
....finns dom där, blommorna och insekterna. Att glädjas åt om vi vill. Och fortfarande är det ett sant nöje att sätta på min gamla Minolta-85:a på kameran, även om jag måste ha en adapter. 

*

Blåklockor med nyckelpiga. Vardå? Hur kan man fråga så dumt, utefter Saxevägen förstås.......

*

***