TIDSRESAN

***

Det är nu snart ett och ett halvt år sen min syster Sigbrit gick bort och trots andra föresatser har jag inte besökt hennes man Arne ( tio år äldre än jag) sen dess. I måndags blev det dock av och jag tillbringade eftermiddagen i Bjurtjärn. Vi hade mycket att prata om men också en del praktiska saker att göra.  Bla var Sigbrit den som tog hand om alla gamla papper och foton efter våra föräldrar (mamma gick bort 2006) - det var vad hon uttryckligen ville eftersom släktforskning var hennes stora intresse - men nu ville Arne att jag skulle ta hand om detta. Och det fanns mkt som verkade intessant och som jag nu tagit över. Såvitt jag förstår är mkt ogenomgånget eller i varje fall obearbetat, Sigbrits intresse var nog själva släktsambanden. Jag skulle i stället gärna vilja veta mer om vilka dom egentligen var, mina föräldrar, vad dom stod för och en aning om hur dom tänkt.

*

Egentligen har jag inte ens börjat än men det här bröllopsfotot är i mitt tycke ett fantastiskt vackert foto och därför ett alldeles självklart föremål att starta med. Det är en stor (40 x 60 cm), inramad, lätt sepiafärgad förstoring i vacker ram. Och helt utan den där knivskarpa, glättade, digitala känslan. Efter att mamma hade blivit ensam hade hon det på väggen i sitt rum. Eftersom dom gifte sig  sommaren 1936 är fotot 81 år och såvitt jag kan se i perfekt skick.

*

Det första jag slås av är mammas hellånga klänning med släp, draperat över den lilla estraden i ateljén. Jag har ju sett fotot många, många gånger men inte förrän nu reflekterat över att den klänningen inte kan ha varit billig. Både pappa och mamma kom från synnerligen enkla förhållanden med nersatta terminsavgifter för att klara skolavgifterna. Men när dom gifte sig var båda utexaminerade från seminariet och jag gissar att dom själva ändå betalade klänningen, inte mammas föräldrar. Men det är bara min gissning.

*

Förstora gärna!

*

Fotot är också vackert signerat Gunner hovfoto. Googlat på och förstår att det var en då ganska känd fotograf  i Karlstad

***

EN TRAGISK HISTORIA eller REALEXAMEN HAL LUDVIKA 1957

***

Rolf och jag var klasskamrater i folkskolan. Sex år i folkskolan (dom två första åren kallades småskolan) gör att man lär känna varandra ganska väl. Vi var väl inte direkt bästisar men ändå kompisar. Jag  kommer ihåg att jag var hemma hos honom ibland i villan däruppe på Högbergsgatan. Som alltid när jag berättar om gamla kompisar dyker det upp udda minnen. Här kommer jag ihåg en gång när vi pratade om raketer, rymdraketer. Jag hade svårt att förstå hur raketmotorn kunde ge fart i rymden där ingenting fanns som raketstrålen kunde "ta spjärn" emot. Jag tänkte på hur det var att ro, när årorna tog spjärn mot vattnet och alltså kunde ge skjuts åt ekan. Men som sagt, i rymden, som är lufttom, hur gick det till? Rolf försökte tålmodigt förklara reaktionsprincipen men det gick utanför mina referens- eller erfarenhetsramar. Idag, efter ett antal år på teknisk fysik och diverse andra egna erfarenheter är ju impulsens invarians hos ett slutet system inte så svår att förstå. Faktiskt hade det räckt med att testa med att kasta en lite tyngre sten från ekan för att få det illustrerat.

*

Nåväl, det här är liksom bara bakgrundsminnen. Av någon anledning följdes vi inte åt på läroverket  men vi träffades då och då. Bilden här nedan är från hans realexamen på HAL Ludvika,Vasaskolan. HAL = Högre Allmänt Läroverk där Allmänt betyder att det var för både pojkar och flickor. På just den här bilden är det hans farmor och farfar som uppvaktar. Farfar, som hette Stefan Andersson, var den som startade en av den tidens mest kända affärer i Ludvika, Stefans. Den hade avdelningar, för glasögon, smycken och kameror och jag brukade extraknäcka på kamerasidan då och då. Farfar Stefan intresserade sig för hantverkarnas utbildning och var också den som startade hantverkarskolan (urmakarskola, sedermera också optikerskola) i Borensberg som följdriktigt fick namnet Stefansskolan och som fanns kvar tills 2013 då den flyttade till Motala.

*

Men återigen, det var Rolf jag skulle skriva om. Efter hans realexamen här 1957 (plus eller minus ett år) hade vi inte mycket kontakt. Men någon gång runt 1990, då han liksom jag var 50, läste jag i tidningarna att han hittats död på en gata i New York. Rolf hade bildat familj i Västindien någonstans, undrar om det inte var Haiti, och hade någon form av svenskt uppdrag där - kan det varit handelsattache´ kanske? Han hade också uppdrag för FN och hade nog många skäl att då och då vara i New York. Några mer detaljer kan jag inte, jag vet inte om orsaken till dödsfallet nå´n gång blev klar, om det var sjukdom eller något annat. Tragiken i historien om Rolf blev inte mindre av att hans yngre bror Bo och båda föräldrarna Märta och Stig också gick bort alldeles för tidigt. Familjen ligger nu begravd på kyrkogården i  Ludvika centrum och jag passerar graven när jag nån gång tittar till mina föräldrars grav där. Mina föräldrar fick båda leva till över nittio, det fick alltså inte Rolf.

*

Bilden har nog varit med i bloggen förut men jag tycker den är värd att ses igen. Inte var det många gånger jag träffade hans farföräldrar men jag minns dom väl. En beundrande blick får han här av farmor i alla fall

*

*

När jag ändå berättar om Rolf lägger jag med ytterligare en bild. Det är från min första hippa hemma i lägenheten på Karlavägen 31 och det är Rolf som dansar med  en annan av mina klasskamrater, Cri Östling. Dom hade inte sällskap men var ett fint par på dansgolvet. Den bilden är något år tidigare, gissar på 1955 eller 1956

*

***

MITT LUDVIKA PÅ 50-TALET

***

Så blev det en bok igen. Visserligen bara en vanlig, styckbeställd över nätet, men ändå. Drygt 70 sidor, kvadratisk 27 x 27 cm. Samtliga bilder är från 50-talets Ludvika och jag tycker det är jätteroligt att få användning för en del av alla dom bilder jag sparat genom åren. Mitt Ludvika eftersom det är många bilder från vår familj, skola och mina kompisar. 

*

Den är ju gjord i första hand för att barn och barnbarn ska kunna se lite av hur det varit, men jag har i bakhuvudet att kolla med Ludvika Kommun, kanske hembygdsföreningen och så där om det finns ett intresse att ge ut den. I förordet säger jag så här

 "Bildurvalet vilar på två grunder. Antingen är bilderna med för att jag tycker dom berättar något om stan, människorna och livet i Ludvika - mitt liv i Ludvika noga räknat. Eller så är dom med för att jag tycker att bilderna i sig är bra."

*

Jo, jag vet, ni har sett många av bilderna som är med. Men det är kul ändå att visa lite hur boken ser ut.

*

*

*

*

*

***

KAMERASNACK I LUDVIKA

***

Eftersom jag alldeles straxt skall iväg på begravning blir det inte så mycket fotande idag. I stället ytterligare en bild på kompisarna från skoltiden. Här sitter min klasskamrat Jan och snackar med en annan av våra skolkompisar, Mocken (från Mockfjärd!), under järnvägsviadukten i Ludvika. Minns jag rätt och ser jag rätt är det en Exa Varex han har, ser ut som en 135:a sitter på. Och exponeringen kollas , med riktiga grejor, en Zeiss Ikophot exponeringsmätare - vi var ju nästan proffs. Eller tänkte bli i alla fall! Årtal? Typ 1958-59.

*!

*

Kanske har jag visat bilden förut, hinner inte kolla nu. Ha det!

***

EN REPA PÅ STAN

***

Kan det varit -57 kanske? Första maj i Ludvika  i alla fall

*

*

***