STORASYSTER SIGBRIT......

***

.......dyker fortfarande upp i tankarna då och då, vi begravde henne sommarens varmaste dag i juni 2016. 78 blev hon. Det är lustigt, jag minns hennes skratt mer än något annat. Här är hon trettio ungefär och med sonen Sten-Åke, nu en några och femtio. Bilden fanns med bland dom analoga jag skannat idag. Då och då skannar jag lite analoga bilder och hittar alltid några jag gillar, har glömt eller så. Och det blir nästan bara bilder med människor på, vattendropparna, grässtråna och dom rostiga skruvarna jag nämnde häromdagen lockar inte det minsta till att  skanna. Så jag vet vilka bilder som ÄR viktiga och det har inte ett skvatt med likes att göra. Den här är alltså från 1967 eller möjligen 1968. Och inte svår att komma ihåg alls.

*

*

***

MOTHERHOOD 2

***

Då och då är det roligt att plocka in en gammal bild. Här 1968 är hon en månad ungefär, äldsta dottern Katarina, fyller alltså 50 i sommar. Analogt mellanformat - Yashica-Mat

*

The natural start

*

***

MOTHERHOOD -68

***

Kanske är det dags att damma av Yashican igen. Ju mer jag plockar fram dom gamla analoga bilderna desto mer uppskattar jag tonomfång och gradation och mjukheten som finns i bilderna. Jag tycker mig också se att kombinationen film, skannade neg och digital bildbehandling ger mig mkt bättre slutresultat än vad åtminstone jag kunde åstadkomma helt analogt då för 50 år sen.

*

Katarina föddes för snart 50 år sen, i mitten på juli 1968, första barnet. Att det finns mycket ömhet är lätt att se men det är också lätt att se det lite ovana greppet som I har, långt från de mer självklara greppen som finns ett antal barn och barnbarn senare. Och så rullar livet och generationerna vidare.....

*

*

***

SCHAS I LUDVIKA - 1954

***

Det var liv och rörelse på stan när jag tog den här bilden. Jag står på trottoaren vid Storgatan med torget till vänster. Bilden är tagen 1954 eller 1955. Torget låg ju där Domus kom 1958, som nu är den äldre delen av Engelbrektgallerian. Rakt fram i den gamla träbyggnaden låg skomakarn, undrar om det inte låg en auktionskammare längre in till vänster. Byggnaderna till höger finns ju kvar. Den första, som är en röd tegelbyggnad hade ju Bergslagskonditoriet (BK) och i bortre hörnan Rahléns bokhandel. I mitten på byggnaden fanns en leksaksaffär som sålde Märklin. Där stod brorsan och jag många gånger och kikade på tågen som kilade omkring innanför skyltfönstret, särskilt efter att ha varit vid den tända granen på torget vid julskyltningen. Så kommer posthuset med många luckor som också innehöll ett bankkontor. Bortanför det ytterligare ett hus som står kvar med bla Druvans godisaffär liksom Järnbolaget. Till höger om mig fanns Olle Eriksson livs där jag jobbade som schas någon vecka 1954 för att få råd att köpa kameran den när bilden är tagen med, en Zeiss Ikon Nettar för 6x6 rullfilm, min första egna kamera. 125 kronor kostade den, men så hade den både olika bländarinställningar, tidsinställningar och avståndsinställningar, till skillnad från pappas lådkamera som jag tog mina första bilder med.

*

En levande stad - Ludvika med Storgatan och torget till vänster

*

Bättre förr? Nej, det var det nog inte totalt sett. Men trots att stan hade färre invånare var det ett mer levande centrum. Då var det ju just i centrum allt fanns.

*

Här kommer några bilder för Jan-Olov Brask att ev känna igen. Dom är tagna ute vid Stefansson sommarstuga.

***

HUR VET MAN NÄR ETT FOTO ÄR BRA?

***

 En av Ernst Billgrens böcker,  Vad är konst, har jag i min bokhylla. Jag har roat mig med att byta ut ordet konst mot foto i några av hans texter. Ernst är ju både målare och författare. Han är inte bara rolig utan både klartänkt och filosofisk.

*

Hur vet man att ett foto är bra?

Kort svar Det beror på vad man ska ha det till

Långt svar Är en slö bordskniv bra? Ja, den är bra om man blivit inlåst i ett fryshus och måste skruva sig ut eller om man hittat mormors gamla bordskniv som man åt med som barn(affektionsvärde), men den är dålig på en restaurang med segt kött. Ingenting är bra eller dåligt i sig, det beror på vad man ska ha det till. Ta personligt ansvar för kvalitet och göm dig inte bakom gemensamma normer som ändå förändras hela tiden.

*

En av mina första bilder, tagen med pappas lådkamera hösten 1952, dvs för 65 år sen. Jag tror pappa köpte den lådkameran när han och mamma åkte på några dagars bröllopsresa till Norge sommaren 1936. Jag ser att jag tagit bilden på tid (B= Ball) utan extraljus. Säkert har jag lagt kameran på ett litet bord. Den föreställer vårt vardagsrum på Carlavägen i Ludvika med matbordet mitt i rummet. Lillebror Dag sitter vid bordet, det ser ut som han lägger en patiens. Pappa står vid kortändan och bläddrar i en tidning. Storasyster Sigbrit, som gick bort förra året, sitter i läshörnan där också radion stod. Till vänster står kakelugnen och där är dörren till serveringsrummet och därbakom köket med vedspis. I rummet bakom pappa sov Dag och jag och mamma, pappa sov i sitt arbetsrum och Sigbrit i jungfrukammaren bakom köket. Eftersom jag har den här bilden för att minnas är det en mycket bra bild. Jag kommer ihåg lampan över bordet, hur stolarna vid matbordet såg ut och hur det kändes när jag lyfte dom i ryggen, det fanns en relief i tvärslån högst upp på ryggstödet. Den runda spegeln på väggen minns jag såklart också

Vardagsrummet på Carlavägen 31 i Ludvika hösten 1952

*

När jag ändå håller på tar jag en fråga till från Ernsts bok, fortfarande med ordet konst utbytt mot foto

Varför har många så svårt att förstå foto?
Kort svar: För att det sällan finns något att förstå
Långt svar: Många blandar ihop förstå med att tycka om något, de säger att de inte förstår när de menar att de inte gillar det. Dock har fotografer sedan modernismen intresserat sig för att hitta på nya "språk" inom fotografin, kliv in i ett rum fullt med folk som hittar på nya språk och jag lovar att du blir förvirrad. Att man sedan har ett nytt språk betyder inte automatiskt att man har något att säga. För inte särskilt många hundra år sedan var det konstnärliga språket gemensamt och alla förstod bilden på kyrkväggen, då var budskapet viktigare än att hitta på nya språk. Ju snabbare utvecklingen går, desto större energi går det åt till att hitta ny språk. Det går inte att förstå någon som inte sagt något men det går att gilla honom.

***