VÅRTECKEN

***

Det finns många sätt att se hur våren är på väg. Flyttfåglarna kommer, den ena efter den andra, vårblommorna likaså. Dom första fjärilarna är här, bin och humlor vaknar till till. Också när man ser ut över landskapet i stort märks det. Här går jag på Saxevägen och tittar bort mot Korsheden. Framför granskogen finns ett ungbjörksbälte, där skiftar kronorna mer i rödbrunt än tidigare. Knopparna och årskotten får färg när träden vaknar till liv igen. Tre bilder från idag sammansatta till en panoramabild

*

*

*

***

LIGHT AND SHADOWS

***

Kvarnen, Kvarnsnäs, för en vecka sen

*

*

***

SISTA KVÄLLEN - ETT TIPS

***

 Dansa. Skruva upp musiken högt. Nej, HÖGT sa jag. Mycket bas förstås. I Korsheden kan jag skruva upp riktigt högt. Bara jag här och grannarna är minst hundra meter bort.   Tungt gung skrev Gunte nånstans idag. Idag blev det Veeresh and the Humaniversity. Finns på Spotify, prova tex med Mother Earth, jag lovar, perfekt för ensam dans. Dansa med hela kroppen, sträck armarna högt mot taket, gör vad du vill. Ingen ser, låtsas att du 20, inte 80. Perfekt för att hitta glädjen när den saknas. Dans och glädje hör ihop. Dans och liv hör ihop. Musik och liv hör ihop. Dansa som du aldrig gjort förr. Tidigare har jag ibland då och då whirlat, virvlat, som dervischerna. Den som kan, kan hålla på timmavis, jag kanske gjorde det fem minuter då och då men nu törs jag inte göra det ensam, man kan ramla, det svåra är att stanna. Men dansa är inget problem. Dans är en form av meditation, inte minst whirling. Glädjen kommer när jag dansar, riktigt varifrån vet jag inte, men den kommer. 

*

En perfekt avslutning på en helt fantastisk dag. En lång promenad ute på det milslånga upplogade spåret på Barken. Det var vindstilla, helt vindstilla. Och nollgradigt. Därute på isen startade glädjen som ikväll fick mig att dansa  och det går inte att dansa utan att vara glad, utan att bli glad. Nu är klockan ett och jag tackar för mig. I morgon åker jag hem till Finspång igen.

*

*

Bilden tog jag med nya mobilen ute på Barken

***

BLOGGEN

***

Säkert är det så att vi som är här på bloggen uppfattar bloggens roll och uppgift olika. Många kommentarer utgår liksom från detta med bra bilder, allt handlar om att visa så bra bilder som möjligt, oklart hur detta bra är definierat för andra än det som den som kommenterar gillar. Jag försöker också åstadkomma så bra bilder som möjligt, lära mig ta bättre bilder allteftersom åren går. Men långt mkt viktigare just här i bloggen är gemenskapen med alla andra. För det mesta vänligt menade tillrop, uppmuntran mår de flesta av oss bra av, då och då mer seriösa diskussioner och då och då meningsutbyten där det hettar till. Allt behövs för att vidga våra fotografiska och mänskliga referensramar. Jag upplever många här som nya vänner trots att jag inte träffat alla personligen, irl som det numera heter. Det känns extra viktigt nu när livet i ganska snabb takt snävas in, extra understruket av pandemin. Här kan jag fö också passa på att lägga in lite om vackra solnedgångar och bedårande landskap. Numera blir det ganska mycket sånt för egen del. Helt annorlunda mot när jag var ung, jag hittar knappt några landskapsbilder från då. Min tro är att nånstans i livet vänder intresset från den yttre världen till den inre - minnen, fantasier, längtan, existentiella frågor, människans villkor, livet. Bland annat helt enkelt för att mycket av den yttre världen stannar av, det finns inte lika spännande "händelser" att rapportera och skriva om. Sånt är ganska svårt att berätta om direkt i bild, däremot är det lätt låta naturen väcka känslor som häpnad över det oerhörda, det mystiska och det sköna i livet, i naturen och i existensen. När det dunkelblå tar över efter att solen gått ner och de första stjärnorna visar sig kan fylla mig med oerhörd tacksamhet, oerhörd rikedom och trygghet inför döden trots att jag inte är religiös. Såklart tar jag några bilder av sånt då och då och när jag ser dom påminner dom mig om allt det här också gråtunga dagar, det mår jag bra av. Självklart förstår jag att det är få andra som för stunden och i livet är på samma sätt mottagliga för det jag känner. Det jag vill säga är att bildinnehåll är så personligt och så oerhört mkt mer än estetik. Självklart blir min slutsats att inte styra eller begränsa flödet i bloggen, så länge som inläggen inte skadar eller far illa med andra. Ett sista tillägg. Ganska ofta i bloggen ser man inlägg kritiska mot sociala medier som FB och Instagram. Kanske behöver vi påminna om att också FS-bloggen just är ett socialt medium? I alla sociala media som jag varit inne på gäller det att hitta dom grupper, dom delar eller sektorer jag känner ger mig något. Allt gör ju inte det såklart, men det innebär ju inte att jag kritiserar eller gör ner det som inte ger just mig så mycket. Hälsningar/ Björn

*

Korsheden i kväll

*

***

KORSHEDEN RUNTIKRING

***

Fortfarande riktig vinter, härligt. Runt - 10 hela dagen. Korsheden och trakten runt gör sig i vinterdräkt.  

*

Våtmarken nere vid Spången hade frusit förstås

*

För att jag inte ska bli tjatig med alla bilder från Saxevägen. Den stora ladan har ni sett på håll många gånger men inte platsen för dynghögen som väl nu är utspridd där den gör större nytta

*

Jag passade på att gå in och kolla hur den gamla Anglian har det i vinterkylan

*

För en gångs skull la jag in en svartvit bland färgbilderna, egentligen gillar jag inte att blanda färg och svartvitt i samma blogg men inga principer få bli heliga

*

Därefter ut till Larsbo och ån. Ganska mycket vatten med ovanligt starkt flöde. Just detta är dock dammen

*

Skummet hade frusit innan det lösts upp. Undra på det, i Korsheden var -18 C i natt

*

Iskanterna är alltid intressanta. På snökanten har snökristaller växt direkt ur vattenångan i luften, kärnbildade på isen/snön  

*

Från Larsbo till Stimmerbo, den gamla bergsmansbyn

*

Här finns flera gårdar med byggnader från 1700-tal

*

Exempel på klassisk bergsmansbyggnad, ganska strikt stil

*

Här finns också gårdar med flera byggnader runt en liten innergård

*

Eftersom det är Bergslagen är skogen liksom bygdens hjärta

*

Skog och sjö, det är bara gruvorna som fattas här

*

Allteftersom solen dalar ändras färgtemperaturen tydligt

*

Efter Stimmerbo Åränget med Östra Sveten

*

Temperaturen var nu runt -12

*

Ingen som badar bastu idag?

*

Det mörknar över Östra Sveten......

*

...och alla båtar är inte upptagna

*

Stopplikt för att komma ut på 66:an

*

Vägen genom skogen mellan Korsheden och Larsbo

*

Sista ljuset......

*

....lyser på gården

*

***