MINOLTA 85/1,4 ISO 12800 OCH SÅ LOVISA DÅ

***

Jag är oerhört imponerad av vad moderna kameror klarar av och jag inbillar mig att det inte spelar så stor roll om man har en Canon, en Nikon eller en Sony. Eller en Fuji. Eller Olympus. Eller en...... Dom är rätt bra allihopa tror jag. Vitsen är väl att känna att vi rimligt väl kan utnyttja kamerorna. Och här har jag uppenbara brister men jag lär mig, steg för steg. Kanske är det här en av orsakerna till att jag gillar foto som hobby, jag har fullt sjå att få min egen kunskap att hålla jämna steg  med kamera- och programutvecklingen. På programsidan är jag ohjälpligt efter, ändå tycker jag att jag lär mig hela tiden.

Extra roligt är också att  rätt smidigt kunna använda mina gamla favoritobjektiv som Minolta-85:an här.

*

Såklart finns ingen anledning att hålla på att byta kamera varenda gång en ny kommer ut. Ändå fick jag för mig att steget från Sonys A7RM2 till A7RM3  var värt att göra. Och jag ångrar inte en sekund. A7RM3:an tror jag kommer hålla länge, en helt annan känsla och bättre på nästan allt. Lågljusegenskaperna är påtagligt bättre än på 2:an och hur det hänger ihop när det är samma sensor vet inte jag. Dessutom är det en helt annan känsla att hålla i kameran..Och nu är jag tillbaka på RAW igen, det fick bli jpeg några veckor innan jag laddat ner senaste LR-utgåvan som också klarar M3:ans RAW-filer.

Lovisa dagen före julafton, ocroppat, 1/160 s bl 2,8, handhållet och ISO 12800.   Förstora gärna!

*

***

FACES I

***

*

*

***

INNOCENSE

***

*

*

***

DEN HÄR VECKAN.....

***

....har det varit höstlov i skolorna. Potatisplockningslov tror jag vi sa. Och vi har haft Hilda på besök några dagar, tre dagar har vi haft ynnesten att få ha henne alldeles för oss själva. Fjorton år och en mycket behaglig person. Extra roligt att det just är den här veckan, eftersom jag fyller år idag. Och vi firade igår, medan hon ännu var kvar. Idag har jag skjutsat henne till Hallsberg där hon tog tåget till Göteborg. För en gångs skull har jag inte tagit några bilder på henne, det brukar jag ju göra. Inget vi kommit överens om eller något hon bett om, det är jag själv som känt att jag velat lämna henne i fred den här gången. Inte varje gång göra henne till mitt fotoobjekt nu när hon själv valt att komma hit några dagar. De enda bilderna tog jag när hon satt sig tillrätta på tåget tillbaka till Göteborg och fått i gång plattan, ett par bilder genom tågrutan.

*

*

***

ALTERNATIVT KAN MAN TA VÄLDIGT LITE FÄRG.......

***

.....elller som i det här fallet mycket färg på ett väldigt litet område. Och såklart är det genast inte längre seriös fotografi utan mera lek men det tycker jag är roligt

*

*

***