DALARÖTTER OCH KORSHEDEN

***

Trots att det inte är här vi bor fast känner jag allt tydligare år från år hur mycket Korsheden faktiskt betyder för oss. Och jag tänker på orten och trakten inte just på vårt hus här även om vi trivs väldigt bra också med det. Det har ju också visat sig att jag har starkare rötter till Dalarna än jag trott. Att jag själv är från Falun är ju ingen nyhet, men också två och tre generationer tillbaka är kopplingarna till Dalarna många fler och starkare än jag vetat. Falun, Borlänge, Stora Tuna. Och som jag redan konstaterat i en tidigare blogg, St Tunna är inte mer än  5 mil bort från Korsheden.

*

Bilderna är från Korsheden som just nu är klätt i sina  vackraste höstkläder. Det är en helt annan färgskala än den som gäller sommartid men minst lika vacker. Ändå skiftar också färgskalan nu dag för dag beroende på väder och annat. Första bilden är vyn just när man rullar in på landsvägen från Söderbärke, där lövträden och en delvis klar himmel ger starka färger. Andra bilden är ängen med ladan nere vid oss en helmulen morgon som ger mycket mer dämpade färger.

Som vanligt vinner bilderna på att förstoras!

*

*

***

NATURAL DISORDER

***

*

*

***

INDIANSOMMAR

***

Flödande höstsol, nästan vindstilla och 17-18 C nånstans. Kaffe och ostmacka utomhus. Långpromenad utefter Saxevägen. Och så ta in en ny uppsättning ringblommor för vasen på bordet. Helt ointresserad av andra paradis än det vi har framför ögonen. Och jag glädjer mig varje gång jag ser I vid resultaten av sin möda. Här i Korsheden har vi inga "riktiga" planteringar, men några pallkragar med frön har det blivit. Och dom lyser extra just nu på hösten.

*

*

***

MORGONSOL

***

*

*

***

RUBRIKEN OKLAR

***

Inte bara rubriken förresten, jag vet egentligen inte vad jag ska skriva eller berätta om heller. Innehållet är med andra ord oklart också. Varför gör jag en blogg då? Inte vet jag, varför frågar ni mig? Vissa bloggar händer bara. Eller inte av sig själv heller, för det finns en ganska stark drivkraft fast jag inte vet vad den är till för. Eller vart den ska eller vad den vill. Antagligen har jag behov att dela något,  vad det nu kan vara. Eller möjligtvis dela med mig av något. Mig själv kanske? Nä, det låter ego, men det är klart, så kan det vara.  Men då borde jag inte skriva något för jag tror inte på att man kan dela med sig av sig själv genom ord, ord är inte definierade, dom betyder olika för dom som säger dom och dom som hör dom. Särskilt när jag skriver, för då hörs det inte hur rösten låter, om den har klang, eller låter ledsen. Det är bara när vi kan sitta tysta tillsammans en halvtimme eller så som vi kan känna riktig gemenskap. Om vi inte sitter och tiger förstås för då är eller blir stämningen riktigt dålig. Men som sagt, om vi kan sitta tysta tillsammans och känna att vi inte behöver säga något för det inte behövs, då är förståelse och gemenskap nära. Men som sagt, om jag däremot måste förklara, då vet jag att du inte förstår. 

*

Och bilderna då? Ja, dom är väl som ord ungefär fast lite mindre. Alltså lite mindre som ord, dom kan aldrig ersätta den tysta förståelsen heller. Vad jag förstått här på FS är det få som förstår varandras bilder. Eller egentligen få som vill förstå varandras bilder. Mest vill vi tycka om varandras bilder och då kan vi ju vara helt säkra på att vi inte kan förstå varandra. Så fort vi har tyckt något kan vi ju inte ta in något mer, något nytt, eller något annorlunda, för vi vill ju inte att vi ska beslås med att tycka fel, alltså håller vi fast vid det vi tyckt. Eller sagt. Eller möjligtvis brukar tycka. Helst ska vi ju vara karaktärsfasta och inte ändra oss och vara fram och tillbaka så där eller å ena sidan och å andra sidan. Framförallt inte fråga nå´t om bilderna utan tycka till snabbt och kvickt så där så slipper vi ödsla tid på att fundera eller ifrågasätta. Ja, inte ifrågasätta bilderna så mycket som oss själva och det vi tycker. Nej, ut med åsikterna bara, högt så dom andra hör och inte vågar eller hinner tycka annorlunda. Titta bara hur TV gör, dom vet precis.

Fan, va´ långt det blev, hur slutar man? 

*

Bilden måste förstoras trots att den inte blir större, den vita bakgrunden gör att den ser för mörk ut annars

*

***