EN RIKTIGT GLAD DAG

***

För drygt en månad sen berättade jag om en ny fotokompis, Hassan från Ahvaz i Iran. Han sms:ade mig idag och berättade att han precis fått sitt uppehållstillstånd och ville dela sin glädje med mig. Jätteroligt, det glädjer mig i hjärtat. Såklart åkte jag och köpte en bukett  blommor och åkte till lägenheten där han bor med fem andra kompisar. Där satt vi och drack te och pratade en bra stund.  Jag kan inte så mkt om invandringsprocessen men uppehållstillståndet är treårigt och jag vet också att det kan förlängas om skyddsbehov fortfarande finns. Han har väntat i två och ett halvt år på det här beskedet. Grattis Hassan!

(Och jag har naturligtvis Hassans tillstånd att berätta här!)

*

*

***

ALLTID LIKA ROLIGT

***

....när barnen kommer på besök. Mitt fotofokus tenderar ändå  vara barnbarnen, ibland är det nästan så det känns orättvist. Det är det ju inte, alla vi vuxna har mkt större behov av integritet och vill själva avgöra om och hur vi vill vara med på bild.

*

Det blir bilder på dom också, men det mesta får stanna i familjealbumen. Vi hade ju besök av mamma Annika och barnbarnet Lovisa under helgen som en del av er redan sett och förstått och vi hade det väldigt mysigt. Just det visar den här bilden så den tar jag på mitt ansvar och bloggar med utan fråga. 

*

*

Önskar er en glad och solig dag! 

***

UNFILTERED

***

*

*

***

VI VÄNTAR PÅ VÅRSOLEN

***

Så här såg den ut då, i april 1968. Och I väntade första barnet, och jag väntade också förstås. Hon kom några månader senare, i juli, Katarina. En vanlig söndagsutflykt för femtio år sen - jag hade nyss köpt min första bil, en begagnad Opel Rekord för 5900. Men vårkappa, sidenscarf och läppglans. Kanske någon ler åt det idag, uppstyltat. Så tänker inte jag, mer vad fin hon gjort sig, inte gör vi oss så fina bara för varandra idag. Vi ser båda väldigt annorlunda ut idag och tänker att det gör ändå ingen skillnad. Men hur är det, kanske det gör det ändå?

*

*

***

ELIAS

***

*

*

***