SUNDBORN

***
Idag har Göteborgsgänget åkt hem. Passande dag, 13 C och lätt duggregn. I går däremot hade vi en fin dag uppe i Sundborn. Huvudskälet till utflykten var att visa Stefan och Elias den tundalska familjegraven. Vi hann också med ett besök på stora Hyttnäs resp lilla Hyttnäs, den senare är Carl Larsson-gården. Som jag berättat tidigare har stora Hyttnäs en koppling till Tundalssläkten eftersom det var min farfars farbror som köpte gården åt sin dotter Henrika när hon 1881 gifte sig med Pontus Linderdahl. Dom i sin tur fick fö tre barn, den senaste Bengt, född 1890, var den sista som bodde på gården. Han levde till 1983 och honom har jag träffat tillsammans med mamma och pappa en gång, sannolikt under 70-talet. Sundborn ligger på lämpligt utflyktsavstånd från Korsheden, sju mil, ca en timme och en kvart på rätt krokiga vägar. Jag har gjort ett par bloggar tidigare om Sundborn och våra rötter där, här finns en (här1).

*

Jag, I och Stefan på kyrkogården. Fotograf Elias

*

Jag, Elias och Stefan vid familjegraven. En av dom åtta begravna i familjegraven är min farfar. Fotograf är I

*

En av entréerna till kyrkan Sundborn

*

Kraftverket byggt 1901-1902

*

*

En av två spelemän på bron till gård3n, St Hyttnäs

*

Vi fick bra info av guiden under rundturen i Carl Larssongården och dess trädgård

*

Kända vyer från trädgården

*

Vi avslutade med lunch på Hyttstugan. Här ett porträtt av I med Carl Larsson-bysten i bakgrunden

*

***

KORSHEDEN - STOR BLÅKLOCKA

***
Vi har ovanligt många stora blåklockor på tomten i år. Dom finns aldrig i mängd, men så pass många bestånd att vi plockat några och satt i vas. Just nu är dom på väg att blomma över och den blå färgen bleknar vartefter. 

*

*

***

SOMMARDAGAR

***

I Korsheden rullar dagarna på i lugnare takt (än i Finspång då....). Tror närheten till naturen betyder mycket för känslan. Den märks fö på flera sätt, närheten till naturen alltså. Som vanligt hittar vi fästingar då och då. För några dagar sen hittade jag en inbiten fästingnymf med prydlig ring i tioöringsstorlek på underarmen. Efter att Annika sett till att den kom bort har den fått vara några dagar, och eftersom ringen inte växt och nu tydligt fadar bort behöver jag inte söka läkare för penicillin. Ringen visar att det är en borreliainfektion men kroppen klarar dom flesta själv. Tumregeln är att blir ringen större än en femkrona är det dags för pencillin.  

*

Vädret är typiskt extremväder, i det här fallet extremt normalt sommarväder. Har nog aldrig sett ett mer normalt sommarväder. Ibland är det sol och varmt, över 25 C, nästan upp till 30 C, ibland regnar det och är lite småkyligt, ibland vindstilla och då och då blåser det rätt hårt. Just den här väderkombinationen har sannolikt aldrig inträffat nånsin, i varje fall inte i Korsheden.

*

När solen tittar fram badar vi förstås. Inte tre gånger om dagen kanske, men de flesta dagar. Bilden är från i går med I i vattnet och mina fotspår på bryggan

*

Då och då åker vi in till Ludvika, ibland för att handla på Kvantum, ibland på Elgiganten ch ibland på Systemet. Ibland alltihopa på en gång. Eftersom Klenshyttan ligger nära åkte vi i går ut till hyttruinen där. Den är sevärd, ligger vid sin bäck nere i bäckdalgången. 

*

Nyupptäckt borreliaring men fästingnymfen bortplockad. 

*

Det regnar ibland i Korsheden

*

Ibland är det sol eller nästan sol, då badar vi i Bartjärn förstås

*

Del av hyttruinen i Klenshyttan. Riksväg 50 går strax intill och bredvid den järnvägen.

*

***

JERUSALEM NÄSTA

***
Trots lite motgångar i våras med missat träningsläger pga en opererad tumme (skidåkning) har Agnes (näst äldsta barnbarnet 17) kommit igen. Idag har hon åkt till Tel Aviv för vidare färd till Jerusalem där JEM (Junior-EM) i friidrott börjar på måndag. Agnes springer i första grenen, 2000 m hinder, på måndag morgon. Agnes egen målsättning är att komma till final, i så fall på onsdag. Hur stora chanserna är för det vet jag inte, vi får se. Tränar gör hon princip nästan alla dagar. Bilden är från i fjol när familjen var uppe i Korsheden.  

*

Träning i Korsheden

*

***

HAND I HAND

***
Det finns ingenting som gör Ingemor så glad som att träffa barnen. Allting får sina gamla proportioner  och tillvaron är som den ska vara. Här är I och Annika (och jag) ute går, ni får gissa var.

*

*

***