KAMERAKVALITET..........

***

Det är sällan jag skriver om kamerorna jag använder, men ibland händer det, när jag tycker det finns något särskilt att berätta. Ibland är det problem jag ber om hjälp att lösa, ibland är det av andra skäl, som idag. Nån gång i höstas, typ sept - okt, köpte jag en A7RIII:a, med viss vånda eftersom den i mina ögon var dyr, 35´ungefär. Men det har den visat sig värd, jag använder den varenda dag, den är med jämt, och jag trivs förträffligt med den. 13000 bilder hittills. Jag upplever mycket bra bildkvalitet och stor flexibilitet. Men kamerakvalitet kan betyda flera saker.

*

Häromdagen, noga räknat för snart två veckor sen, trodde jag att den gjort sitt. En incident med en moped på gatan utanför fick mig helt ur balans och med kameran i ena handen åkte jag pladask i backen. Inte bara jag, kameran åkte i asfalten så det sjöng om den. Adjö med den tänkte jag och redan innan jag reste mig tänkte jag 35´ plus 12´ för linsen. Och mycket riktigt, när jag kollade displayen stod det bara Camera fault nånting. Så kom jag ihåg att jag köpt till den 5-åriga Sonyförsäkring som skulle inkludera i princip allt så jag gissade att den skulle täcka kameran. Det var bara det att när jag slog av kameran och sen på den igen såg det ut som vanligt, och det blev ett antal bilder redan på eftermiddagen. Nu har jag alltså använt den i två veckor och det finns ingenting som inte funkar som det ska. Enda minnet är två märken på objektivet, ett större där primärstöten togs, ett lite mindre där den studsande kamera föll andra gången. Så jag måste säga att den, A7RIII:an alltså, inte bara har bra bildkvalitet, den verkar ganska oöm också! Själv behövde jag ett par plåster bara.

*

*

***

MÄNNISKAN OCH NATUREN - ÖSSBY

***

Så länge vi funnits har människan och naturen fått leva i samverkan, ända fram till i våra dagar nästan. Eller säg tills för drygt 50 år sen, eller 100 kanske, det spelar inte så stor roll i sammanhanget. Människan har nån miljon år på nacken och vi har fått anpassa oss till naturen ända fram till säg 1900 eller kanske 1950. Sen är riktningen en annan. Om ni frågar mig och ber mig peka ut vad största problemet är säger jag storskaligheten. Så länge vi arbetade småskaligt och därmed lokalt fick vi själva lida för våra misstag och stå ut med nackdelarna av det vi gjorde. Vi fick direkt återkoppling av allt vi gjorde, positivt såväl som negativt, och kunde göra avvägningar som gynnade oss också på lång sikt.

*

Idag är det annorlunda. Vi äter bananer och kiwi som vuxit på andra sidan jordklotet, vi dricker mjölk som mjölkats av korna i Portugal eller Spanien, våra kameror och läsplattor är gjorda i Taiwan eller Japan och våra bilar kommer bla från Tyskland och Sydkorea. Alltså kan vi inte se hur produktionen påverkar människor och miljö, vi kan inte själva bedöma hur nyttan balanserar insatserna. Det här gäller inte bara varuproduktion, det gäller i stort sett allt.

*

Små ljusglimtar finns. Solceller ser ut att ha potential att ersätta mycket av kärnkraft och olja, och solceller kan vi ha på våra egna hus och längs våra egna vägar. Och i grund är också datoriseringen nu på väg åt rätt håll, där vi själva skaffar oss den info vi vill ha i stället för att förlita oss på storebrors jättedatorer. Allt var definitivt inte bättre förr, faktiskt var nästan allt sämre. Men vi betalar ett högt pris för utvecklingen. Såklart har jag, och ingen annan heller, patentlösningar. Men själv betonar jag gärna en huvudprincip - mindre storskalighet och mer småskaliga lösningar. Och jag är optimist, det är inte för sent. Men det är dags att ändra riktning.

*

Del av ekonomibyggnad vid Össby fjärdingsgård

*

***

DEN GAMLA STENBRON GRYTGÖL

***

Till och med efter 50 år i Finspång finns fortfarande saker att utforska. Visst har jag många gånger farit den lilla vägen från Sonstorp upp mot Grytgöl och vidare mot Älgsjön och Kattala, ändå har jag inte lagt märke till den gamla stenbron utanför Grytgöl. Häromkvällen stannade jag till och tog några bilder. En vacker gammal valvbro som är så övertäckt av multnande löv och växtdelar att det ligger ett så tjockt jordlager på bron att det växer träd på den gamla körbanan.

*

Syrener vid brofästet

*

Den gamla stenbron från sidan

*

Körbanan med träd och rådjursstig, notera vägräckena på sidorna!

*

Ån

*

***

NUFÖRTIDEN

***

Nu för tiden händer det då och då att jag lägger mig en stund på da´n, det gjorde det aldrig tidigare. Att jag skulle lägga mig och vila mitt på dan fanns inte på kartan. Men som sagt, nu gör det det. Det är skönt, inte minst under dom riktigt varma dagarna vi haft har det varit skönt. Ändå känner jag då ofta ett inslag av nedstämdhet, eller kanske är det nostalgi, inte vet jag. På sängen, mitt på dagen, påminner mig om när jag var sjuk som liten. Jag hör människor och bilar därute, där, där livet fortfarande pågår. Ibland hör jag kompisarna komma från skolan. Solen lyser och äppelträdet utanför är alldeles vitt av blommor, härinne är ljuset mindre intensivt och det är alldeles lugnt. Ibland, inte så ofta dåsar jag till, men för det mesta pågår många tankar, jag har förunderligt svårt att stäng av tankeflödet. Tankeflödet stillnar bäst när jag mediterar, då drömmer jag inte heller.

*

Häromdagen hade jag mailkontakt med en ungdomskompis (A) jag inte haft kontakt med på länge, en av dom som är med på mina gamla 50-talsbilder. A berättade om sin hustru som är sängbunden sen snart ett och halvt år sen, sängbunden och inte kan äta och dricka själv utan får det via sondmatning. Som A sköter, eftersom hon vårdas hemma. Någon hjälp utifrån får de inte. A berättade att han inte varit hemifrån en hel dag på 16 månader. Jag reser mig och går upp från sängen, ut i solskenet och betraktar äppelträdet. Det har börjar snöa vita äppelblomsflingor på gräsmattan och om en stund hoppas jag få höra dom första tornseglarna.

*

*

***

FÖRSOMMAR VID HÄLLESTADSÅN, SONSTORP

***

Försommaren är fantastisk. Jag kan inte låta bli att ta mina bilder på det jag ser, det som glädjer mig. Ibland är det landskap rätt upp och ner, ibland är det blommor, vilda eller i trädgården, ibland är det solnedgångar. Då och då tänker jag att nu måste jag hitta på något annat än natur och landskap, svartvitt helst, gärna fyrkantigt och gärna inomhus. Men det faller pladask efter första tanken. Till att börja med vill jag inte gå in över huvud taget, jag vill ut och känna vad jag är delaktig i, hela tiden. Och inget behöver jag göra eller arrangera, allt finns där redan 

*

*

*

*

*

***