APA DIG LITE, SA MORFAR............

***

......när vi kom hem efter 5:e badvändan (jodå, morfar var med i alla fem gångerna).  Under dagen var det konstant solsken och svårt att få till något som liknade porträttbilder. Men när vi kom hem efter 5:e vändan nu på kvällskvisten hade lite slöjmoln skapat ett ljus som var användbart, så därför frågade jag om jag ficka några bilder. Såklart, hon var med på noterna direkt. Jag brukar nästan aldrig ta arrangerade bilder av barnbarnen utan vill helst ha spontana situationer. Men nu blev det lite av uppställning, alltså sa jag "apa dig lite". Därför blev det här en av bilderna. Visst fortfarande arrangerad, men jag fick tex bekräftat att Sonys ögonfokus fungerade perfekt

*

*

Snabbt återgick Vilma dock till normalläget....

*

***

SOLSKENSTÅRTA

***

Ibland undrar jag om det finns nå´n fotografisk bedömningsregel som automatiskt ger extra poäng för  gravallvarliga bilder? Eller om man visar på misär av något slag? Jag menar, jag har fattat att det finns väsentliga reportage, utställningar och böcker som tar upp viktiga saker, saker som inte tidigare belysts, åtminstone inte belysts tillräckligt. Det förstår jag. Typ många av Christer Strömholms bilder som visar miljöer dom flesta av oss aldrig sett. Kanske är jag sån där surkart nu, men ibland ser jag bilder som för mig mer ger intryck av att utnyttja utsatta människor och situationer för "gratis" bildpoäng än att verkligen berätta om något viktigt.    

*

Det här är heller inte viktigt, i alla fall inte för någon annan än för oss som var med. Men ingen är heller utnyttjad, Lovisa tycker det är roligt att bli fotad.

Från förmiddagens tårtkalas i Täby

*

***

GROWTH

***

Att få följa hur barnbarnen växer och mognar är fascinerande. När dom egna barnen var små var jag så mitt uppe i allting - småbarn, aktiviteter, ekonomi, jobb - så jag kände aldrig att jag kunde ha distans, betrakta vad som skedde mitt framför näsan på mig. Säkert handlar det också en smula om egen mognad, eller avsaknad av.  Nu däremot är jag alldeles fascinerad av vad som sker, dag för dag, månad för månad och år för år.  Alldeles särskilt kan jag känna det när jag ser, eller tror mig se, de första glimtarna av den vuxna personen. Ett ansiktsuttryck, en medvetenhet som jag inte tidigare sett. Vilma fyllde tio när hon var hemma senast.

*

Vilma 10

*

***

MYSTERIET

***

Varje människa är ett mysterium, varje människa har en egen värld som vi aldrig kan se. Vi kan leva ett liv tillsammans och ändå inte veta vem den andre är. Kanske tror vi att vi vet vem den andre är, det gör vi inte. Några få yttre vanor och en glimt av ytan har vi sett. Men var och en av oss bär sitt eget universum inom oss, oändligt stort. Där finns avgrundsdjup och himlar vi aldrig sett, där finns evigheter och ögonblick vi inte känner. Varje människa är ett äventyr att möta.

*

Förstora!

Elias

*

***

THE REAL STUFF

***

*

Förstora!

*

***