REPORTAGET - GROVJOBB 1955

***

Gun-Inger efterlyste jobbilder, här kommer några. Gatugrävning i Ludvika 1955. Årtalet står noggrant antecknat, liksom film, Adox KB 17, alltså som ISO 40. Robot IIa, 24x24, kvällsbilderna med stavblixt och lösa lampor. Fotografen hade kvällsjobb, skoj, alltid på nya äventyr. Så blev det några dagsljusbilder dagen efter. Och så var det lite oskarpt redan då.....

*

*

*

*

*

*

*

***

BLIXT, FAMILJEBILDER OCH ANNAT OTILLÅTET

***

Otillåtet? Nej, inte här på bloggen, på Fotosidan. Men i alla seriösa fotosammanhang, där man vill visa riktig fotografi. Riktig fotografi är ett vanligt uttryck, fast jag har aldrig sett nå´n som berättat vad det är, om det är alla tysta som möss. Dom som verkar veta är lite hemlighetsfulla just på den punkten.

*

Nu har jag inte tänkt att fastna där, jag har fler funderingar. Tex har jag en känsla av att uppmärksammad fotografi gärna ska vara i svartvitt och gärna visa utsatta människor och livets mörkare sidor. Och nej, jag är inte avundsjuk eller missbelåten, jag vet på ett ungefär var jag platsar och inte platsar som fotograf. Men ibland känner jag det som att det bara är halva livet, halva världen, som berättas i riktiga fotosammanhang. Eller är glada människor, kanske rent av lyckliga människor, inte lika "konstnärliga"? Eller är glädje och lycka banala känslor? Rätt många verkar ändå sträva efter det, i verkliga livet alltså. Det slår mig direkt att jag tror att Mona-Lisa ler, men om hon var lycklig eller inte är det ingen som vet. Tror jag. Undrar förresten hur hon sett ut i svartvitt?

*

Nu är jag inte ute efter att häckla svartvitt, jag gillar svartvitt, också. Och kanske jag som så ofta mer skriver om mig själv än om andra. Jag menar, det händer att jag tänker kanske den blir bättre i svartvitt, lite konstnärligare liksom, senast häromdagen när jag la ut en svartvit variant av bilderna på sångsvanarna. Här är i alla fall en svartvit bild jag gillar, tagen med blixt på kameran. I förstås, festklädd och glad. Vi är hemma hos mina föräldrar på Tre Krokars Gata i Ludvika, på min storasysters bröllop. Inte helt säker, 1961-62 typ.

*

I, knappt tjugo. Lycklig kan jag ju inte veta men i alla fall glad!

*

Bilden jag croppat fram porträttet från. Inget studioporträtt precis, vi är i det sovrum som brorsan och jag delade några år tidigare. Jag ser hörnet av ett schema där på väggen längst till höger. Och båda rökte vi då.........

*

***

LUDVIKA 1959 - GATULIV OCH GATUFOTO

***

Så hittade jag några filmer med "nya" Ludvika-bilder igen. Småbildsnegativ, trots att min egen kamera var en 6x6. Men på den här tiden jobbade jag extra på Stefans då och då och kunde låna en annan kamera ibland. Bla vet jag att jag vid ngt tillfälle lånade en Retina II, kanske var det här. Det spelar ingen roll. Som vanligt har jag inte samma skärpa som jag brukade ha med min 6x6 men det spelar heller ingen roll. Bilderna är från 1959, möjligtvis +/-  ett år. Det som slår mig direkt är så mkt liv och rörelse det är på stan, långt från dom ganska tomma gatorna jag brukar se idag. Ingen går och kikar i några mobiler, ganska många cyklar, cyklar på gatorna som man delar med bilarna, cykelbanor var inte påtänkta ännu. Och så vänstertrafik förstås.

*

Storgatan ner mot viadukten. Polishuset till vänster, därnere till höger Esso-macken

*

Samma vy men stående lite högre upp på Storgatan. Posten till höger, Stefans klocka längst till vänster.

*

Storgatan åt andra hållet. Stadshuset i fonden. Domus är byggt och står färdigt där borta till höger

*

Storgatan åt andra hållet igen, lite längre ner mot Esso-macken

*

Samma vy som föregående andra personer. Slås fortfarande av folklivet på stan

*

Mopedschasen och grabbarna utanför Göteborgsbanken

*

Storgatan närmare stadshuset

*

Damen med handväskan utanför Göteborgsbanken. Har ingen aning om vem hon är men den här bilden gillar jag, oskarp som den är. Bra gatufoto för mig!

*

En firma jag inte kommer ihåg, men affärsverksamhet i Gonäs, det gillar jag!

*

Fehrms hörna, kommer ni ihåg den?

*

Och därinnanför, Jordbrukskassan och Foto Öberg - ni minns väl?

*

Alltså, kanske ser det lite grått och murrigt ut. Det var det inte, jag minns känslan att vara nere på stan där det just var liv och rörelse, en fläkt av livet där ute i stora världen. Sett ur småstadens Ludvikas perspektiv.......

***

DOPP I GRYTAN MM - JULEN 1955, CARLAVÄGEN LUDVIKA

***

Från den gamla lägenheten där på Carlavägen 31, huset står fortfarande kvar. Gran med levande ljus förstås. Högt i tak med ovanfönster och innanfönster med klistrade pappersremsor över springorna för att det inte skulle dra för kallt. Då var ju granen aldrig tänd hela dagarna som nu för tiden, den tände vi upp nån timme då och då när vi drack julkaffe och efter maten, en gran med brinnande ljus fick i princip aldrig lämnas ensam. Det ser lite enkelt ut men som jag kommer ihåg det var det lika festligt då. Minst.

*

Granen togs in och kläddes på julaftons morgon, pappa hade köpt den på torget några dagar innan. Så småningom blev det jullunch med sill, kalvsylta och skinka och två sorters korv, bla mammas egen värmlandskorv. Jullunchen avslutades med dopp i grytan, vörtlimpa som doppades i spadet, jag tror från något hon gjort tidigare, kalvsyltan kanske? Sen paus nån timme med versskrivning och lackdoft (det mesta var gjort kvällen innan som var uppesittarkväll), så blev det kaffe med alla julkakorna, typ 7 sorter. Efter kaffet julklappsutdelning med pappa som tomte.  När den var överstökad - högen med paket var inte så stor som nu för tiden och allt skräp undanplockat blev det så småningom dags för middan - risgrynsgröt och därefter lutfisk. Lutfisken hade mamma själv lutat några dar, och sen sköljt i typ tre bad och lika många dygn. Vi hade min morfar boende hos oss några år och det jag kommer ihåg bäst är att han alltid fick läsa julevangeliet efter gröten och lutfisken på julaftonen, då var klockan framåt tio på kvällen. Det hände sig vid den tiden att kejsar Augustus....... Sen var det hög tid att komma i säng, vi skulle upp före fem för att hinna till julottan i Ulrika Eleonora.

*

Från mellanvåningen Carlavägen 31 Ludvika, fotat med min Zeiss Ikon Nettar 1955, plus minus ett år

*

Jo, jag vet, jag har både visat bilden och skrivit om det förut men kände för att göra det igen. I och jag åker i morgon till Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn!

***

PAPPAS FÖDELSEDAG

***

Nå´n gång på eftermiddagen slog det mig, javisstja, det är sista november idag, pappas födelsedag. Idag skulle han ha fyllt 117 år. Han blev 90. Att han skulle fyllt 117  är bara en påminnelse om att jag är gammal.  

*

Jag tror han fick ett ganska bra liv. Starten var inte så lyckad, hans pappa dog en månad innan han föddes, så han växte upp ensam med sin mamma däruppe i skogarna vid Svabensverk. Jag har berättat förut, föräldrarna var trolovade med inte gifta så farföräldrarna godtog honom aldrig som barnbarn och hans mamma vågade inte berätta för sina egna föräldrar att hon fått barn. Alltså ingen pappa, inga syskon, ingen farmor eller farfar och ingen mormor eller morfar. Där fanns mamma bara.

*

Hans mamma var lärare, det blev pappa också. Jag brukar ibland tänka på hur det kan ha varit att växa upp ensam, helt utan släkt. Svabensverk ligger på gränsen mellan Dalarna och Hälsingland. Och ni vet, ingen TV, ingen radio, inget badrum, inget varmt vatten.....Jag vet, ni vet redan. Men det är nyttigt att fundera ibland hur det var på vinterkvällarna tex.

*

Men som sagt, jag tror, om man nu kan föreställa sig hur någon annans liv varit, att hans blev ganska bra. Han träffade sin värmländska Maj, fick tre barn, blev så småningom skolinspektör, köpte sin första bil när han fyllt femtio. Rik blev man inte i statens tjänst, men definitivt inte fattig heller. I stort sett frisk fick han uppleva sin 90-årsdag. Ingen stor dramatik, inga våldsamma utspel. Vad kan man begära av ett liv?

*

Pappa på tjänsteresa till Blötberget, för en gångs skull var jag med. 1957 kanske?

*

***