SÅ OMÄRKLIGT.....

***

....det sker, växandet, mognandet. Det finns inga mätvärden eller hållpunkter som markerar det som sker, inga generella markörer, jag kan inte peka på något särskilt alls. Ändå är det plötsligt så uppenbart . En annan gestalt träder fram. En annan blick, en annan känsla, andra frågor och andra samtal. Och något annat tonar bort, får lämna plats. Så fortsätter det, hela livet. Mitt eget åldrande är för mig lika omärkligt i sina förändringsögonblick, ändå märker jag gång på gång hur något försvunnit och något annat kommit i stället. Men under alla nya lager skymtar jag honom fortfarande, pojken som är jag. 

*

Elias

*

***

MITT INNE I STAN - KROKÄNGSPARKEN I GÖTEBORG

***

I förrgår mitt på blanka eftermiddagen gjorde jag en promenad från Bräcke, ner till Eriksberg,  förbi kranen, utefter kajen, så upp genom Krokängsparken mot Bräcke igen. På väg genom Krokängsparken ser jag hur det rör sig inne bland snåren - visst, rådjur. Det vet jag, dom finns här rätt ofta. Nu passade det bra, jag hade 135:an på och ljust var det. Visserligen inget dedikerat långtele för djurfoto, men tillräckligt för att få lite intryck. Tre var dom, två råbockar och en get. En av råbockarna var större och med fin krona och hade uppenbarligen befälet. 

*

Dom såg ut att må bra och den stora bocken hade ju stenkoll på mig men verkade egentligen inte orolig. Det finns ju fler grönområden i närheten och jag hoppas dom lärt sig trafiken och hur man klarar sig  i stadslivet. I grund tycker jag det är trevligt att vilda djur faktiskt finns och överlever också i vår omedelbara närhet.

*

*

*

***

UNFILTERED

***

*

*

***

MOTIVVAL OBJEKTIV OCH FOTOGRAFERINGSKONSTEN

***

Efter några timmar ute i snön var det dags för fika inomhus. Och som sagt, känner ni er lite bleka och opigga föreslår jag några timmar i snön, då får man sån här färg på kinderna! Porträtt är det, och till och med jag som mest fotar i färg tycker att porträtt ofta blir bäst i svartvitt, men inte här inte!

*

Nu när barnbarnen är, eller nyss varit hemma, blir det lite barnbilder förstås. Jag tycker mig ana att barnbilder ibland anses höra hemma mer i familjealbumen än på fotosidorna. Precis som man inte skulle kunna utveckla lite fotokunskap också vid barnfotografering. Tar vi andra motiv, fåglar tex, finns det dom som lägger in flera bloggar rad med bara fåglar :-). (jag gillar fågelbloggar, tro inte annat), så varför skulle jag inte  göra detsamma med barnbilder?

*

Objektivvalet är enkelt för mig  när det kommer till porträtt - Minolta 85:an förstås! Här valde jag inte största öppningen som ju är 1,4, i stället körde jag med 5,0

*

Sen är det det där med fotograferingskonsten, jag märker att jag blivit lat. När jag såg den fina färgen på hennes kinder fick hon sätta sig i närheten av dom stora fönstren med mycket ljus. Väggen bakom är liggande träpanel men det stod en sån där vikskärm bakom henne, det tyckte jag kunde duga. Jag insåg ju från början att jag borde fixat något helt annan bakom, allra helst som skärmen är rätt smal och skärmkanten kommer synas. Men Vilma var lite otålig och ville göra annat så antingen fotade jag nu eller inte alls, åtminstone inte dom rosorna. Och då blev det så här.

Klick gärna upp bilderna, Minolta-85;ans bilder kommer mer till sin rätt då!

*

*

***

JAG ÄR SNART ÅTTA FAKTISKT!

***

Och Lovisa heter jag, storasyster Vilma var med igår.

*

*

***