STORASYSTER

***

Jag hör henne fortfarande skratta ibland. Hon kunde underhålla hela familjen vid middan när hon berättade vad hon och bästisen Inger haft roligt åt i Ludvika under dan, hon bubblade av skratt när hon berättade. Här 1958 är hon lite äldre, 21, och jobbade förstås, hade för flera år sen flyttat hemifrån. Nu är hon borta sen tre år, men jag har skrattet och hennes  glädje kvar

*

Säkert har jag skrivit om dom här bilderna tidigare men det gör inget. Eftersom hon kom i mina tankar också ikväll och jag hör hennes skratt så är det klart att jag visar dom igen och skriver lite. Kommer också att tänka på  hur lite utrustningen betyder när bilderna i sig är av värde. Bilderna är tagna med min gamla Yashica-Mat, stående på ett extremt skrangligt stativ som jag köpt för en spottstyver, 30 spänn om jag minns rätt. Men med en klassisk trådutlösare funkade det. Idag har jag ett kolfiberstativ plus en kulled som bara den kostade några tusenlappar det är bara det att jag aldrig, eller nästan aldrig, tar några porträtt längre......, i alla fall inte med kameran på stativ. Och pappas arbetsrum med fönster åt två håll fick funka som studio, tror jag hade hans skrivbordslampa som lite riktat ljus framifrån, ni ser lite av upplägget i bild 2. Såklart hade jag ingen duk, men ett vitt lakan uppspänt på pappas bokhyllor med häftstift funkade rätt bra. Och i det här perspektivet har jag lite svårt att förstå alla som skriver om alla fantastiska kameror och objektiv, men sällan visar exempel som verkligen visar hur bra dom är En och annan bild kommer väl, men ofta kan jag inte skilja bildkvaliteten från den hos bilder som är tagna med alldeles vanliga kameror och objektiv. Men jag ser ju inte så bra heller......
*

Sigbrit 21

*

*

***

VISST MINNS JAG 1956

***

Det här var sista gången vi sågs, en kort söndagspromenad innan du satte dig på tåget i Ludvika och reste till Gällivare för gott. Din pappa var lokförare och hade fått tjänst i Gällivare, Kiruna- Narvik kanske. Vi var 16, vad kunde vi göra åt det?

*

Det här var ju före I och eoner av tid har passerat, men visst minns jag. Marianne med spotska ögon och med fräknar och skrattgropar i kinderna. Behöver jag säga att du var söt? Och jag kär?  

*

***

VADDÅ, SELFIE? 1955

***

Tror det var 1955 jag köpte min första småbildskamera, en Robot IIa. Det var en liten behändig kamera, i storlek ungefär som dagens kompakter. Formatet var 24x24 på vanlig 135 småbildsfilm, 54 rutor blev det. Lite omständlig eftersom den inte hade standardkassetter, jag fick spola om filmen jag köpte till kamerans kassett. Ovanpå kamerahuset fanns en stor skruv, fullt uppdragen kunde jag ta upp mot 20 bilder utan att själv behöva dra fram filmen mellan tagningarna. Optiken, som visserligen var utbytbar med en vanlig skruvfattning, var en Xenar 37,5/2,8, jag hade aldrig någon annan optik till den här. Så här nästan 65 år efteråt har jag sett att jag aldrig fick skarpa bilder som höll för förstoring. Om det var optiken eller mitt sätt att hantera kameran som var orsaken har jag aldrig förstått. Nu tycker jag inte skärpan är det viktigaste, jag är glad för min selfie, tagen som en alldeles vanlig selfie, utan selfiepinne med utsträckta armar. Om det var 1955 är det 64 år sen och jag var 15, men det kan slå på ett år framåt eller bakåt. Och ingen visste förstås då vad en selfie var......

*

*

***

REALEXAMEN LUDVIKA HAL 1959

***

Det drar ihop sig till skolavslutningar just nu. Den ljusnande framtid och så, undrar om man vågar sjunga det fortfarande? Dom här bilderna är precis 60 år. Inte på dagen, men dom är från realexamen i Ludvika våren 1959. Realexamen finns ju inte nuförtiden men motsvarade ungefär att gå ut nian idag. Folkskola 6 år (7 om man inte läste vidare på läroverk), därefter realskola 4 år. Bara folkskolan var ju obligatorisk, realskola och gymnasium bara om man ville läsa vidare. Och glädjen är ju inte att ta miste på när skolan efter 10 år var slut.......

*

*

*

*

*

*

***

REMINISCENCES

***

*

*

***