Khalad Photography Blog
SVÄRDET FRÅN EKÖN
***
Häromsistens frågade jag redan i rubriken om det funnits en bro mellan ön och fastlandet på östra sidan. Och visst hade det. En hel rad fina och informativa svar fick jag på FB-sidan - jag delar bloggarna som har med Finspång att göra med en Finspångsgrupp. I ett av svaren fick jag reda på att det hittats ett svärd vid brofästet på ösidan och infotext fanns på Mo Gård, sjukhemmet alldeles i närheten. Idag tillbringade jag först ett par timmar på ön, därefter letade jag rätt på texten. Så intressant tyckte jag att jag tar med hela texten här
*
Fiskaren Gustaf Karlsson, bosatt på Ekön under många år, hittade ett järnsvärd något år i 1900-talets början. Fyndplatsen var i sjön, alldeles intill brofästet vid den bro som en gång förband Ekön med fastlandet på Lundbysidan.
Svärdet hamnade under en längre tid i en vedbod, men "återupptäcktes" vid ett besök av brukspatron Axel Ekman på Mo gård. Axel Ekman återkom senare tillsammans med en herre som förstod sig på fornfynd.Svärdet packades omsorfsfullt ned i en trälåda med träull och skickades till Historiska muséet i Stockholm där det finns idag.
Svärdet är ett medeltida svärd, 97 centimeter långt. Det har ett brett fäste och kallas därför 1 1/2 handsvärd. Trähandtaget, den sk kaveln, är borta. Svärdets klinga är mycket uppfrätt men med en synlig blodränna.
Efter fästets form kan man avgöra under vilken tidsperiod som svärdet har använts. Knappen har en tolvsidig kub med avfasade hörn.
Med hjälp av dessa data kan man fastställa att svärdet förmodligen använts under 1300-talets andra hälft, då man började använda överdragsutrustning. 1 1/2 handsvärd , som också kallades pansarstickare, användes i huvudsak av ryttare.
Vem kan ha använt detta svärd? Man vet att Ekön var bebodd redan under medeltiden. Man vet också att den medeltida vägen från Norrköping gick på södra sidan av Glan och över Dovern just på Ekön. Halvön Ängenäs i Glan ligger inte långt från Ekön. Under en period som svärdet användes ägdes och beboddes Ängenäs av väpnaren Ragnvald Magnusson och hans hustru Ranmfrid. Håkansdotter. Ramfrids bror var häradshövding i Bråbo under 1360-talet. 1347 var Ragnvald Magnusson fasteman vid ett jordskifte Lämmenäs och Kolstad
I Widegrens bok "Försök till beskrivning av Östergötland" från 1817 kan man läsa:
"Tecken till raserade fästningsverk finns på Ekönicke långt från Ängenäs"
I början av 1400-talet omtalas en Ödger som bodde på Ekön. Kom svärdet från hans släkt eller var det något tumult vid stranden av Dovern som gjorde att järnsvärdet blev kvar i sjön? Det får vi aldrig veta.
*
Och jag som flera gånger därute tyckt mig se små rester av det förflutna!
***
HAR DET FUNNITS EN ÄLDRE BRO PÅ EKÖNS ÖSTRA SIDA?
***
Oavsett årstid och väder tycker jag om att vara ute på Ekön. Igår var det mulet men ändå hyfsat ljust när I och jag vandrade runt. Jag visade henne bla landfästet till vad som måste ha varit en bro till fastlandet på öns östra sida, det kommer ett par bilder i slutet på bloggen. Jag har inte gjort någon djupdykning i letandet efter fakta men det jag hittat om Ekön på Google säger ingenting om den bron så det vore kul om någon som vet kan berätta.
*
För att landskapsbilder ska bli sevärda behöver om förstoras!
Våren på väg, isarna börjar gå upp så mer skridsko blir det knappast i år
*
Ekbackarna har kanske inte sina mest förföriska färger men är ändå vackra
Lavarna på aspstammarna, här nedfallna aspstammar, har däremot starka gula färger
*
Ganska blött var det, i förrgår både regnade och snöade det rätt mycket
*
Ekar finns det naturligtvis gott om, fattas bara när ön heter Ekön
*
Och det är inte bara asparna som har lavpåväxt, det finns på ekarna också
*
Här är vad som måste vara ett brofäste på öns östra sida. Det är också en vägbank uppbyggd som leder fram till det här brofästet.
*
Mitt emot, på fastlandssidan, finns också motsvarande brofäste i sten, alldeles till höger om vassruggen i mitten. På den sidan har jag aldrig gått så jag vet inte om det finns rester av gammal landsväg där
*
***
EKÖNS HEMLIGHETER
***
Liksom alla andra platser har också Ekön sina hemligheter. För att hitta dom får man inte ha för bråttom. Det hjälper också att gå ensam. Men så är det nästan jämt och på alla platser. Jag menar, om jag vill se det som finns och ta in det som är, kan jag inte gå och prata om annat medans jag går. Och så klart, det gäller inte bara öar och platser. Det gäller över huvud taget tror jag, att det är bra att vara ensam ibland. Egentligen är vi ju alltid ensamma, innerst inne, även om vi gör allt för att låtsas att vi inte är det. Ensamma alltså. Men det är inget tråkigt om nu någon skulle tro det, tvärtom, det är då jag kommer dom riktiga hemligheterna på spåren.......
*
Och bilden ja, det är från Ekön igår
*
***
EKÖN I VITT VÄDER
***
Sol skulle det varit idag enl väderleksrapporterna, men tji fick vi. Ett par grader kallt och vitt väder med rimfrost så det var fint ändå. Idag blev det ett par timmar ute p Ekön igen, ön som ligger i sjön Dovern (som gav namn åt Sveriges första jetmotor, tänkt att placeras i A32 Lansen som dock fick en motor från RR).
*
*
Eftersom jag hörde röster trodde jag först det fanns flera ute på ön men det visade sig vara ett par skridskoåkare. Det sög till i skridskohjärtat, det är nog fyra år sen nu.
*
Ekön är ju ett naturområde som ska behållas orört förutom betande djur. Gott om ek såklart, både stående och liggande
*
Vid norraänden av ön finns ett gammalt torp som jag antar är sommarhus för någon nu.
*
"Vägen" söderut, dvs på väg tillbaka!
*
***