I REMEMBER 1959

***

*

*

***

MODERNA KAMEROR

***

.....blir verkligen bara bättre och bättre. Det är idag ingen match att ta bilder där det när jag började för drygt 60 år sen inte gick att ta bilder. Jo, det mesta gick då också, men med helt andra utrustningar och förberedelser. Kamerorna har också blivit mindre, särskilt de nya spegellösa och det gör ju att dom är med oftare och i helt andra situationer än då.

*

Jag har med kameran då och då också på Rotary så det är ingen som bryr sig. Det ger möjlighet att knäppa en och annan bild utan någon uppmärksamhet alls. Här hade jag den lilla spegellösa i knäet med den suveräna 55:an på 0ch med den utvikbara skärmen var det lätt att ta några bilder på kompisen  Wille utan några förberedelser alls

*

***

BLACK (& WHITE) FRIDAY - TORSTORP

***

*

*

*

*

***

VI GÖR VAD VI KAN...

***

Vi gör vad vi kan

utan att veta varför

Springer vi bara

tillräckligt fort

eller klättrar vi

tillräckligt högt

kanske vi inte märker

Ångesten och sorgen

liksom gråten

följer oss som skuggor

*

Förstoras!

*

***

LEKTOR GRANSTEDT 1959

***

Båda bilderna nedan är på lektor Granstedt som vi hade i svenska och historia. Att ta bilder under lektor Granstedts lektioner var inte direkt svårt, risken att bli upptäckt var liten eftersom han haft en stroke och hela hans ena sida var i dåligt skick, svårt att gå, svårt att se och höra på den sidan. Men samtidigt var det förenat med stor risk, han var stenhård både i kunskapstester och krav på uppförande, hade jag blivit upptäckt hade det inte blivit roligt. Som exempel på resultatkraven kunde han lämna tillbaka en uppsats i svenska med orden "Thundal brukar ju kunna skriva, här fanns en rad kommafel så det blir inte mer än AB".

I historia hade han sina egna teorier. Till att börja med trodde han stenhårt på att årtal utgjorde ryggraden i historiakunskaperna - kunde man bara årtalen kunde man hänga upp alla andra fakta på dom. Årtal var viktiga med andra ord! En annan idé han trodde starkt på var att hjärnan bara förmådde ta in en begränsad mängd kunskap åt gången - därför gällde det att hushålla med vilka kunskaper man skaffade sig. Detta medförde att han inför varje läxa exakt gick igenom vad vi skulle kunna - sådant fick vi stryka under med blyerts i historieboken. Och det var bara det vi strukit under vi skulle kunna, att kunna sånt vi inte strukit under var inget plus, det bokfördes som minus i hans gröna bok eftersom han då var säker på att det var något av det viktiga vi inte kunde, som inte fick plats i vårt vetande, även om han inte visste vad.

Jag kommer ihåg hur vikten av årtal kombinerat med att vi bara skulle kunna det han låtit oss märka ut som viktigt vid ett tillfälle nästan blev komiskt. Vi läste just om industrialismens historia och i historieboken stod det ungefär "Man kan betrakta 1784 som industrialismens födelseår eftersom ångmaskinen då uppfannas av Watt". Här fich vi stryka under ettan, sjuan och åttan i årtalet, däremot inte fyran, eftersom han ansåg det som onödiga kunskaper att veta det exakta årtalet, däremot var det viktigt att veta att industrialismens genombrott ägde rum på 1780-talet. Och svarade någon 1784 på läxförhöret blev det ett minustecken i gröna boken.

Samtidigt hade han någon sorts egen känsla för humor. När vi läste om antiken och den romerska historien kunde han plötsligt säga "Ja, i Sodom och Gomorra stod moralen på en låg men angenäm nivå".

Den undre bilden visar något helt annat som jag inte började förstå förrän sista året på gymnasiet - hur ensam han var, ensam och märkt av sitt handikapp.

*

*

*

***