HÄRIFRÅN TILL EVIGHETEN

***

Idag struntar jag i nomenklaturen, den är ändå helt ointressant. Norrköping idag på Olai Kyrkogata så visst är det gatufoto. Men bilden går utmärkt som barnbild också. Eller snapshot i största allmänhet. För mig blir det nästan alltid färg. Varför skulle jag självmant välja svartvitt när tillvaron är i färg? För det konstnärligas skull? Aldrig i livet jag offrar livsglädjen för konsten. Allrahelst nu på äldre dar känner jag att färgen blir viktigare och viktigare. Ju äldre vi blir desto mer tvingas vi att titta på livet i stället för att fullt ut delta. Men färgen finns där till glädje för alla.

*

Jag föll pladask för den här scenen. Undrar vad bilden på ryggen föreställer? Först tyckte jag det var fantomen, men kanske är det en apa? Fast vad har pistolerna med apan att göra? Om det nu är pistoler? Är man klok är man i alla fall försiktig, man vet inte var fallgroparna finns. Men det är tryggt att ha dockan i handen. Miljoner bilder och tankar rasslar förbi i mitt huvud. Barnen i världen, och mina. Och världen. Och att bara det eviga nuet existerar, härifrån till evigheten.

*

*

***

KALHYGGEN

***

Korsheden omges snart bara av kalhyggen. Oavsett vilken väg man kommer på är det kalhugget. Vi har varit där sedan 1965 och avverkning har bara skett i mindre skala och vid enstaka tillfällen. Nu har skogarna närmast kontinuerligt avverkats under åtminstone fem år. Jag tänker med saknad på Erik Åman. Han var rädd om sin skog och tog bara ner träd han valde ut.

*

Vi är ändå inte särskilt berörda. För oss handlar det mest om stigar som försvinner och att kalhyggen ersätter dom vackra skogsfälten. Jag tänker på Sten som snart inte hittar orörda skogar stora nog för tjäderspel och allt annat fågelliv norr om Dalälven. För egen del tror jag miljöproblemen och minskningen av biotoper och arter är mkt mer tidskritisk än klimatproblemen.

*

Mellan "centrala" Korheden och Saxe

*

Från vägen mot Tullkvarn mellan Korsheden och Larsbo

*

***

NORRKÖPING: INDUSTRILANDSKAPET OCH GRÅSPARVARNA

***

Industrilandskapet lockar alltid till några bilder. Jag gillar atmosfären med kombinationen många ungdomar och gamla byggnader. Mina besök senaste tiden är korta, denna gång en halvtimme medan I satt hos tandhygienisten. Dessutom kom jag inte ut på gångbroarna som är avstängda för underhåll, men det går alltid att hitta något. Det hör nästan till rutinen att fota någon av alla vackra fasader som finns, jag började med det. Jag har sagt det förut, att ta vara på en hel stadsdel med så gammal bebyggelse och få nya verksamheter i allt är helt suveränt och de enskilda husfasaderna tål alla att fotograferas. 

Fortsättningen blev dock inte fasader, jag såg att det rörde sig i en buske. Pigga, oskygga fåglar, gråsparvar eller pilfinkar. Hur dom blixtsnabbt vid behov kom in i dom täta buskarna förstår jag inte, buskarna är täta. Nåväl, uppenbarligen gråsparv med grått mitt på huvudet och rätt breda haklappar. Riktigt trevlig sysselsättning innan jag hämtade I.

*

*

*

*

*

***

HORNS UDDE

***

Ibland, när jag känner som jag kvävs, behöver jag rymd. Det är ganska ont om rymd, både i Finspång och i Korsheden, då får jag tänka till. Här i Finspång finns det ett ställe som jag tycker mkt om, särskilt såna här gånger, Horns udde. Som namnet säger är det en udde, och den sticker ut en bit i Glan. Glan är inte precis nå´n riktigt stor sjö, men den räcker. Särskilt om vidvinkeln är med. Att sitta här en stund gör att krampen släpper och så småningom kan jag hitta tillbaka till min egen rymd. Det är ju där den finns, rymden vi behöver. Nästan alltid är det vi själva som begränsar oss. Så länge vi skyller på världen, jobbet, åldern eller vad det nu kan vara är det lätt att bli beroende av andra och av omständigheterna, att inte vara fri. Först när vi tar fullt ansvar för oss själva blir fria. Går jag och lägger mig nu hinner jag se ett par avsnitt till av Games of Throne. Sent omsider har jag upptäckt den och att jag gillar den.

*

Glan från Horns udde den 19 mars för några år sen

*

***

KVISMAREN HÄROMDAGEN

***

I torsdags var det soligt och fint och frifräsare som jag just nu är bestämde jag mig för att åka upp till Kvismaren. Det vackra vädret höll i sig ett par timmar, sen drog molnen in. Jag var uppe straxt efter två och inte särskilt mkt fåglar. Som så ofta får det bli några landskapsbilder, åtminstone till att börja med. 

*

Den nakna jorden är nästan svart, frilagd sjöbotten som den är sen drygt 100m år. Nåra vipor i luften till vänster och en rovfågel till höger.

*

Ganska tidigt visade himlen på att något var i antågande

*

Norr om kanalen är marken mer våtmark

*

Dom stora åkerområdena i söder som jag åker rakt igenom för att komma upp till kanalen och våtområdena var i tort tomma på fåglar. Den här unga råbocken såg jag på håll, och här provade jag mitt  gamla Tamron 150 - 600 på 99:an.

*

Som solen lyste fritt i början fanns många lärkor. Den första här är fotad just med 99:an och Tamronet på 600 mm

*

För jämförelse blev det några bilder också med A7RIIIan och 560 mm. Lite skarpare är nog den här bilden

*

*

*

*

*

*

Inte så mkt fåglar, det som fanns var grågäss och tofsvipa och såklart gräsänder, tranor nästan inga, såg några enstaka på långt håll, men en fin  utflykt!

***