100/10 - LJUS OCH MÖRKER

***

*

*

***

BILDKÄNSLA OCH KOMPOSITION - INTE SÅ ENKELT

***

Min bildkänsla vacklar betänkligt och det där med komposition....Jag kan se det så här, eller så där  och vilket som är bäst, ja inte vet jag. Så här tänkte jag idag när jag gjorde bloggen. Komponera när jag fotar? Vaddå, går det? Lite kan jag se så här i efterhand.

*

Idag läkarbesök i Linköping, ospännande och odramatiskt. Efteråt hamnade jag på ett mysigt fik. Där bredvid mig satt ett ungt par med ryggen mot mig men hon var uttrycksfull och vände sig ofta mot honom så också jag såg hennes ansikte, ett ansikte jag tyckte om, levande och vackert. Alltså tog jag lite bilder, hade nya (begagnade) 55/1,8 på A7S:en. Som alltid inomhus är ljuset bristfälligt, körde ISO 1600 eller 2000.

*

Ungefär så här, ocroppat.

*

Jag har för (o)vana att när jag plåtar människor koncentrera mig på ansiktet och croppar gärna bort det mesta runt om. Men undrar om det är fel tänkt, tappar miljön och med ögonblicksbilder av den här typen är oftast kvaliteten inte tillräcklig för att det ska bli ett bra porträtt  ändå. Men visst, fint ljus från fönstret. Hur skulle du gjort?

*

Och  frågan är densamma för de två följande bildparen också. Croppar jag för mycket?

*

*

*

*

Och svaret r förstås givet - vill du visa henne och hennes porträtt eller visa cafémiljön med besökare? OK, då vänder jag på frågan - vad är roligast att titta på?

Själv vet jag, jag tycker sista och tredje bakifrån, alltså croppade versioner, är dom bästa bilderna.

***