VI FÅR VÄL SE

 ***

Så glädjer jag mig som ett barn nästan varenda gång snön kommer, även om också jag måste skotta framför huset och sen få bilen körduglig och frost och imfri. Allting blir vackert igen, det mörka försvinner som i ett nafs och det ser ut som nå´n lagt ut klickar av vispgrädde lite varstans. Skulle gärna se att den fick ligga kvar också, just nu smälter det för fullt, men det kommer nog mer snart......

*

Jag har gjort några dagars uppehåll på bloggen och det har varit skönt. Skälen är flera, det mest uppenbara är att min syn fortsätter att krångla efter starroperationen och det har inte varit lika roligt att fota som det brukar vara. Det konstiga är att synskärpan på ögat mätt i syntest de facto är bättre, men jag har liksom en hinna över seendet som får min närvarokänsla att minska, jag har inte riktigt kontakt med verkligheten känns det som. I går var jag på första efterkontrollen och allt ser ut som det ska, dock är hornhinnan fortfarande ordentligt inflammerad efter snittet och sannolikt kan det vara orsak. Jag fick i alla fall nya ögondroppar med kortison och jag känner mig mer bekväm eftersom det tycks finnas en orsak till hur jag känner det.

*

Det finns också andra skäl till uppehållet, jag har inte riktigt trivts på bloggen på sistone. Är inte alldeles säker på vad det beror på, kanske är jag mest trött på mina egna blogginlägg som trots andra ambitioner fortfarande känns väldigt konventionella. Å andra sidan ( Å ena sidan och å andra sidan ni vet.....) är det just min värld och min vardag jag berättar om och jag vill gärna fortsätta att berätta just om vardagligheten, den som inte är spektakulär, inte märkvärdig, inte hisnande. Men inte grå heller.

Så känner jag ibland att det är för mycket gnäll, för mycket missnöje som vädras. Bloggen är öppen för allt, positivt som negativt. Den är också öppen för såväl bilder och bilddiskussioner som kamerasnack och märkesdiskussioner, familjeberättelser och politik och miljöfrågor och det är bra. Allt får och ska finnas (så länge ingen förolämpas eller så). Däremot kan jag ju se att jag personligen inte trivs när det blir för mkt politik och för mkt gnäll på grupper eller förhållanden som man kanske inte alltid vet så mycket om. Och mest otrivs jag när kritik och missnöje bara portioneras ut så där lite på måfå. Man vädrar sitt eget missnöje helt enkelt. Och det är inte så att jag känner mig utsatt, om det nu är nå¨n som tror det. Men det är för mkt negativ energi i omlopp för att jag ska trivas på bloggen när det är så. Och bloggen styr ingen enskild, så trivs jag inte är det ju bara att låta den vara. Och det är precis vad jag gjort några dagar och det har varit skönt. Sen får vi väl se, jag hör inte till dom som fattar stora och oåterkallerliga beslut, jag går på känslan, vädret och ljuset, var det nu finns för dagen.

*

Bartjärn, Korsheden

*

***

FÖR EN GÅNGS SKULL.....

***

.....använder jag också arkivet. Det finns flera anledningar, de otroligt lågljusa dagarna innan snön kommit är ett skäl, för mig som för er. Ett annat är att ögonproblemen just nu gjort att jag tappat lite av drivet. Det är ingen katastrof och jag har en uppföljning på gång dagen före Lucia, men det är på många sätt sämre än före operationen, framförallt läsningen är ett problem. Konstigt nog är bilkörning aningen bättre, mycket beroende på att jag då har blicken i stort stilla rakt fram. Det som stör mig mest är nog en osäkerhet när jag rör mig fritt jag inte brukar känna, nog för att fotoexkursioner inte känns lika roliga just nu. Och några ljusbilder ur arkivet sitter ju inte fel nu i november. På fredag åker jag upp till Korsheden och där har snön kommit!

*

*

***

AND THERE WAS LIGHT

***

*

*

***

KVÄLLSBRIS

***

*

*

***

LUSTHUSET LUGNET FINSPÅNG

***

*

Lusthuset Lugnet ritades av samma arkitekt som ritade Orangeriet, Lars Jacob von Röös och stod klart 1821. Det är byggt i stram, nyklassicistisk stil och spelade stor roll för slottets verksamhet. Särskilt under Auroras tid hade det en jämn ström av besökare - grevar och baroner, diktare och konstnärer. Festerna avlöste varandra och lusthuset var platsen för utfärder, danser lekar och spel. Om fyra år fyller det tvåhundra år. Slottsfrun Aurora visade stor gästfrihet mot alla betydelsefulls gäster, alldeles särskilt mot vissa gäster sägs det.

Själv har jag haft tillfälle att i moden tid vara med på ett antal kräftskivor där med betydelsefulla kunder (Metallverken/ Gränges).  Efter kräftorna (då, för 30-40 år sen, var det svenska flodkräftor!) tog vi oss tillbaka till Bruksgården där resten av middagen serverades. Lusthuset saknade åtminstone då både el och vattenförsörjning varför allt fick tas dit och tillbaka igen.

*

Den vackra fasaden vänder in/utgången ut mot Skuten som fortsätter bort mot Dovern och Glan

*

Åt andra håller ser jag in mot moderna Finspång med bron och nya höghuset Majoren

*

Och här är majoren och CNG på samma bild

*

På väg till bilen ser jag att det nästan är fullmåne

*

Natti natti, suss gott?

***