SEX BILDER FRÅN EKÖN

***

Vi har några givna promenadfavoriter - småvägarna ute vid Risinge och S:t Maria, Ekön, Lunddalen och några till. Ekön passar bra när det inte blåser för mycket. Här några bilder från de senaste promenaderna

*

Gräsandsparet lyfter

*

Starflocken såg jag på håll

*

Gården längst upp i norr skymtar bakom skogen

*

Enda vägen på Ekön

*

Grästuvan

*

Storskrakeparet

*

***

JAG HAR SETT DEN!

***

Rördrommen alltså. Åtminstone tror jag det. Några bilder blev det dock inte, I och jag tog en förmiddagspromenad och på satt 16-35. Hundra säker är jag förstås inte, men ganska. Vi hade precis hunnit ner till spången med våtmarken innanför när I pekade på en stor fågel längst bort. Den flög strax ovanför vattenytan, en stor gråbrun fågel  som flög med långsamma vingslag och jag funderade på om det var en rovfågel eller något annat när det slog mig att det nog var rördrommen. Den slog sig ner efter sådär hundra meter och jag uppfattade att den fortfarande var i våtmarksområdet, den flög parallellt med bortre kanten.

*

OK, det är ju inte säkert, men har jag förstått rätt så är en flygande rördrom rätt lik en stor rovfågel. Och sättet att flyga strax över vattenytan och sedan gå ner igen får mig att tro på rördrom. Men inget bevis.

*

Bilden här nedan är från ett annat tillfälle, också från spången men ut mot Barken. Och fåglarna här - är väl storskrake?

*

*

***

STORSKRAKE SAXE

***

Egentligen satt jag därnere på träbron (Spången) utefter Saxevägen i eftermiddags  för att se om jag kunde få en skymt av rördrommen. Jag hörde den när jag gick därnere i går kväll och den upplät sporadiskt sitt karakteristiska läte också nu. Men jag hade inte suttit där så länge förrän jag fick sällskap av ett par grabbar som började fiska med sina kastspön så jag begrep att det var en fåvitsk tanke. Få fåglar är så skygga av sig som rördrommen har jag förstått. Men det blir fler tillfällen, det finns en bra bänk på bron så rätt klädd är det inget bekymmer ens för mig att sitta där ett par timmar. Och ensam i stillhet på bänken kanske det finns någon liten chans.

*

Ändå satt jag kvar där i närmare två timmar, tänkte alltid kan något dyka upp. Och visst gjorde det. En storskrake, hona antar jag, kom simmande med nio små dunbollar i släptåg. En satt på hennes rygg och honan och ungarna sam omkring i närheten av mig en bra stund. Jag fick för mig att det var samma unge som satt på hennes rygg hela tiden, säkert en halvtimme, och jag funderade på om det var den starkaste ungen som behöll platsen för sig själv eller om det möjligen var den svagaste ungen som verkligen behövde vilan och hjälpen? Det lär jag väl aldrig få veta men jag gissar att det är som vanligt i naturen, den starke som styr. Eftermiddagssolen låg på och det blåste rätt hårt så bilderna har lite hård och orolig karaktär. 

*

Här kommer dom, storskrakehonan med nio ungar

*

Ibland försökte fler komma upp på hennes rygg

*

Ungarna verkade trygga och gjorde små utflykter på egen hand

*

Några cyklister kom förbi och fick dom att vända igen

*

Snart kom dom tillbaka igen fast ungen på ryggen är blyg för fotografen

*

*

*

*

När dom kom nära strandkanten här satte ungarna iväg i ett fasligt tempo och for runt, dök och skvätte vatten så det stod härliga till. Dykträning och äta-träning antar jag?

*

Fin stund också utan att se något av rördrommen! Men nånstans härute i våtmarken står den och  - ja, vad säger man - tutar? Eller brölar?Den kan höras flera kilometer, så mycket vet jag

*

*

***

STORSKRAKEN I GULDSVETEN (ÖSTRA SVETEN)

***

Herr storskrake behagade simma fram och tillbaka i solgatan vid solnedgången vid Åränget. Det kunde jag ju inte motstå, här kommer åtta kopior ( se dagens Under Focus - Bob Bovin)

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

STORSKRAKE - TONÅRINGAR

***
Så fick jag igen stifta bekantskap med den stora kullen (eller om det var två "sammanslagna" kullar) storskrakar som jag för ett par månader sen såg ute vid kyrkudden. Fortfarande ca 30 ungar. Den här gången var det när jag gick utefter Saxenäsvägen som ju går utefter Barken. Och nu var dom större.

*

*

För att ta det från början undrade jag vad det var för plaskande jag hörde när jag gick där idag, jag kunde inte se varken någon båt eller någon som badade. För plaskade gjorde det, och det ordentligt. Jag var ju tvungen att se efter och visst var det ett gäng storskrakar. Ömsom simmade dom lugnt, ömsom satte dom full fart så det stod härliga till, ömsom dök dom samtidigt. Då och då var det några som verkade vara i luven på varandra för några selunder. Jag associerade snabbt till ett gäng tonåringar som drar fram över stan. Det här gänget drog sig långsamt norrut utefter östra stranden på Barken och jag följde dom en bra bit. Här kommer ett gäng bilder, jag hade stor glädje arv att få följa dom ett stycke. Och jag räknade till 31 eller 32 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***