SOMMARMORGON I KORSHEDEN

***

En vanlig måndag morgon kan också ha guld i mund. Hjärtat blir lätt när jag tittar på sommarmolnen, nu lite senare har vi tagit morgondoppet. Ensamma vid badplatsen näckade vi förstås och kunde soltorka på bryggan. Det känns också som vi vant oss vid det varma vädret, det känns inte alls så jobbigt som i början av sommaren.  Baden hjälper till, om vi börjar känna oss slöa och en smula ankomna blir det ett nytt dopp.  Rekord i fredags då yngsta dottern var hemma, då blev det fyra gånger, normalt är det två eller tre. Vattnet är varmt och jag har slutat mäta temperaturen men gissar på 22-23 C.

*

Korsheden 05.37 i morse

*

***

BARTJÄRNSSOMMAR

***

Vi har tillbringat somrarna, åtminstone del av dom, i Korsheden sen 1965. Det var samma år vi gifte oss men också året då I:s pappa köpte tomten och byggde sommarstugan där. Sen han gick bort -86 har vi tagit över eftersom I:s mamma inte ville driva den själv, men såklart var hon ofta hos oss efteråt.Varför Korsheden kan man kanske undra. Vi behöver inte undra, vi har liksom växt in där. Och som ursprunglig mas resp kulla känns det väldigt fint att ha kontakt med vår egen "gamla" landsända. Men ändå, frågar nån varför Korsheden, blir svaret ofta Bartjärn. Inget märkvärdigt med den annat än att det är klassisk badtjärn med fint (mörkt men friskt) vatten. Vattnet luktar och smakar friskt och aldrig någonsin har jag sett det blomma, alltså ha alger. Förklaringen är nog djupet, trots att det är en ganska liten tjärn är den lodad 17 m. Och känslan att komma ner på morgonen (förmiddan?) när solen lyser, vattnet glittrar och tornseglarna skriar högt däruppe är fantastisk. Ofta är vi ensamma där, åtminstone utanför de riktigt varma semesterperioderna. Och ensamma badar vi näck förstås, det ger också en alldeles särskild sommarkänsla. Tystnaden, sånär som fåglarna då, och solglittret, och friden är om något en lisa för själen. Förr i tiden, när vi var unga, brukade vi simma rumt tjärnen. Eftersom det tog drygt 20 minuter visste vi att det blev ungefär 1 000 meter, vi har genom åren varit flitiga i badhuset, där brukade bli 1000 eller 1500 några gånger i veckan. Ingen av oss har tävlat eller så,men det har alla tre ungarna gjort och för så där 35 år sen hade simklubben hemma ett träningspass med tränare för föräldrarna till barn i klubben. Och som sagt, några proffs blev vi aldrig, men det känns bra att kunna den grundläggande tekniken i bröst, rygg och frisim. Nog för att vi fick instruktioner också för fjäril, men varken jag eller I lärde oss den, den är snäppet svårare.....

*

I i vattnet vid badplatsen Bartjärn, Korsheden

*

***

LJUSET

***

Knappt har vi gnuggat vintergruset ur ögonen innan sommaren når sitt max. Midsommar är tre veckor bort, mycket ljusare blir det inte, och ängarna är redan slagna en första gång. Inget sorgligt men aning vemodigt. Det påminner mig också om hur otroligt svårt det  är att vara  här och nu, vara fullständigt aware, hela tiden.  Vore jag det skulle det aldrig kännas som jag inte hunnit med, som att det gått lite för fort.  Jag vet av egen erfarenhet att det jag gjort med full medvetenhet ifrågasätter jag aldrig, ännu mindre ångrar. Det känns heller aldrig ofullständigt eller ofärdigt, det jag gjort med medvetenhet är alltid helt.

*

*

Bilderna är från fälten vid Dovern, tagna ungefär kl nio i går kväll

*

***

SOMMAR! EKÖN IKVÄLL

***

I stället för att sätta mig framför TV:n gjorde jag en vända ut till bron till Ekön nu i kväll. Medan solen sjönk ner under vattnet lyssnade jag på göken, betraktade svalorna och hörde storgäddan slå alldeles nedanför mig. Mer sommar blir det nog inte tänkte jag. Säkert lite varmare, men inte mer sommarkänsla. Efter en riktigt skön kvällskontemplation och lugn i sinnet gav jag mig hemåt.

*

*

***

SENSOMMARDAGAR KORSHEDEN

***

Lata, soliga, varma, behagfulla, stilla och vackra sensommardagar i Korsheden. Ett par dopp i Bartjärn varje dag, ett par ägg till lunch plus lite fil/yoghurt, en ostmacka med kaffe då och då, en lätt middag, ibland med ett glas vin. Kanske en fjärilsbild eller något från promenaden på Saxevägen för någon av dagens bloggar - det blir oftast två. Tittar på klematisen med dom stora blålila blommorna som jag aldrig lyckas ta någon bra bild på eftersom dom klättrar på ett altanräcke med ribbor - blommorna är vackra men inte ribborna.......En och annan bok. Under några år har det blivit väldigt lite skönlitteratur men nu vaknar intresset igen. Förr läste jag jämt. För några veckor sen hittade jag en oläst bok i bokhyllan, Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet. Första delen i trilogin Vargskinnet. Inte direkt lättläst och inte direkt muntert, men innehållsrikt och tänkvärt. Lite mer inträngande om hur det var för 100 år sen jämfört med egna ströanteckningar till bilderna i mina Järnbärarbloggar från Bergslagen. Vilket arbete hon lagt ner på att få in det jämtska språket och alla livshistorierna! En skrivarstuga i ensamhet är nog nödvändig för att få ihop en sån historia. En nödvändig förutsättning men såklart långt från tillräcklig. Någon form av ådra är en annan.

*

En fjäril men vilken sort? Hoppas ni kan berätta!

*

***