ÄN SÅ LÄNGE

***

*

*

***

STILL

***

Normalt är självporträtt svartvita, skarpa närbilder av, får jag kallade det slitna ansikten som varit med om mycket utan att någon tar illa vid sig? Dom här är i färg och precis som mina fågelbilder nyss lite oskarpa och dessutom helfigur, allt för att göra tvärtom........Också rätt förvånad (och tacksam) över att jag är så pigg som jag är, dessutom konstant otålig på morgondagen. Men självporträtt måste ju varje fotograf ta nå´n gång då och då

*

Still moving (on)

*

Still standing (upright)

*

***

SHOOTING STAR

***

Förändring/Tid/0,02 sek/Ikväll/Nu/Örebro/76

*

*

(Shooting star = hypervelocity star, a type of star that moves at an unusually high velocity across the galaxy)

***

STORASYSTER

***

I strålande sol åkte I och jag till Karlskoga idag. En resa jag gjort många, många gånger tidigare då, då när jag jobbade. Nu är ju vägen mellan Örebro och Karlskoga bra, hälften ny motorväg och hälften äldre och inte motorväg men nästan lika bra, förr var delar av den en plåga.

*

Idag var det inte jobb utan ett besök på Karlskoga lasarett för att hälsa på min storasyster Sigbrit, tre år äldre än jag. Förra gången på akuten, för snart två år sen  tror jag det var, gick det bra trots att det länge inte såg så ut. Storasyster, men hon väger mindre än hälften av jag. Och hon har slutat äta.

*

Jag berättar inte för att få sympatier eller förståelse, jag berättar därför att förutom ekar, blåsippor och östgötalandskap handlar min blog om det som är viktigt i mitt liv. Oavsett om det är glada barnbarn på besök eller egna lasarettsbesök. Och det är väl klart att lite gör det ont i hjärtat i kväll.

*

God natt!

***

100/ 28 - DET MANLIGA EGOT

***

Jag har noterat att vi är mest män, egentligen bara män, som lägger ut selfies av typ porträtt här på FS. En del oftare, andra då och då. Varför är det så? Eftersom jag också gör det ibland funderar jag då och på varför. Har vi ett större behov av att visa upp oss än kvinnor? Inte vet jag, men inte helt osannolikt skulle jag säga. Sen finns det andra orsaker också. Själv kan man ju få apa sig lite, det skulle I aldrig gå med på att göra och visa upp. Eller helt enkelt få experimentera med uttryck, inte för att göra intryck utan se hur det funkar på bild. Det får jag mer än gärna med barnbarnen, men för dom är det ju en naturlig del av varat. Och efter att ha sagt det tänker jag att kanske finns det en liten gen som vill apa sig hos oss vuxna också? Jag menar, egentligen hör det till oss också, men det är sällan vi gör det på stan eller på jobbet, men kanske behovet finns? Och då måste vi ju nån gång få visa det också, inte bara göra det i smyg för oss själva, då finns ju ingen mening? Ja, inte vet jag, men vi gör det som sagt då och då.

*

Den här gången satt jag vid köksbordet och plåtade Agnes när hon målade påskäggen och då var vidvinkelzoomen på, alltså väldigt lätt att ta några selfies. Och så mycket apade jag mig väl inte, men jag testade hur det blev när jag inte tittade in i kameran Här tittade jag nog på lampan över köksbordet och det var nog inte så dumt. Jag menar ur ljussynpunkt :-)

*

***