VARFÖR FUNKAR INTE IMPORTEN? RISINGE MED GF1

***

Skrev ju om några av kamerorna igår och idag fick GF1:an följa med ut. Det första jag tänkte på är att med pannkaksobjektivet 20/1,7 funkar såklart selfies bra så jag började med en sån

*

*

Det blev ett antal landskapsbilder också och jag är klart mer nöjd med resultatet än med kompakten S100 igår

*

Har dock aldrig gillat formatet, 4/3 , vill att det ska vara lite panorama (16/9) eller kvadratiskt. Inser att det är subjektivt och en ren vanesak.

*

Men en fråga - varför funkar inte importen till LR på min ord pc med GF1:an? Jag har LR 5.7 och GF1 ska funka på LR from LR 2.5. Den tar helt enkelt inte emot filerna. Här har jag gått över till min laptop, MBP, likaledes med LR 5.7 och här funkar det alldeles utmärkt. Varför spelar det roll om LR ligger i en pc eller en Mac?

***

KABELN ÄR HITTAD!

***

Utan kabel går det inte! Eller rättare sagt, det gör det, men utan kabel är det trögt. Alltså att ladda in bilderna från min A7S. Hade med båda kamerorna på mässan och det är såklart olika anslutningskablar till 99:an och A7S:en. Och häruppe i Korsheden har jag inga i reserv. Men den låg ju i ryggan, fel fack bara, trodde jag letet i alla, men det hade jag inte, inte i det platta stora datafacket. Nu är bilderna från mässan överspelade , och istället passade jag på att att komma ikapp i Novembers fotoutmaning. 

*

Och lördagens tema var Gammalt. Passande tema, motivet var ju inte så långt bort om jag säger :-)

*

*

***

SELFIES - INTE MYCKET ATT GÖRA ÅT....

***

På väg upp i hissen till tandhygienisten blev det en selfie i spegeln. Hissar är gjorda för sånt, fråga Lena, Lena E alltså! Och den ena selfien gav den andra men utan spegel......

**

**

Hissbilden gav mig idén att det är dags för några selfies, det var länge sen nu. Korridorerna utanför tandis har fönstervägg på ena sidan, så där finns ljus. Men jag har ju fattat av de andra gubbsen att det ska vara mörka bilder, man syns inte så tydligt då. I mitt fall blir det bara värre, rynkorna och vecken blir extra tydliga liksom rakningen, för att inte tala om den lömska blicken....

**

Nej, lite mer ljus i mitt fall, och en bestämd och viljestark blick gör nog susen. Men va fasiken, ögonbrynen....I säger åt mig med jämna mellanrum om dom, men jag tror det har lite med revolt att göra, äntligen ska jag väl få göra som jag vill, inte som andra tycker, inte ens I....

**'

Hur blir det lite nerifrån då, snett nerifrån? Mja, allt syns fortfarande, dags att klippa mig. I erbjöd sig ofrågat (!) göra det i eftermiddag av någon anledning, så nu är jag fin igen, jag menar finare, lite.

**

Där i korridorerna utanför tandis finns också ett antal riktigt vackra gamla instrument från ett kraftverk uppsatta. Det, tänkte jag, blir en bra bakgrund till den gamla ingenjören

**

Så tittar jag igenom bilderna i kameran innan jag går. Som vanligt inte ett leende, sammanbiten och seriös. Det var då själva den, ett leende måste ju gå att få fram. Det gjorde det, men jag var så ovan att det blev alldeles oskarpt!

**

***

ACCEPTANS, TILLIT OCH EN DEL ANNAT, SELFIES TEX

***

Allting blir ju inte som man vill - i varje fall blir inte allting som jag vill. Oavsett det handlar om bildresultat eller om viktigare frågor. Och då finns utrymme för acceptans. Och det är svårt. Att acceptera det som går mig emot men som  jag inte rår över. Det är så lätt att förneka, eller tom förbanna. Till ingen nytta alls, tvärtom, det kostar kraft och energi. Och jag tror det går att lära sig, eller i alla fall träna lite. Det som hände de senaste dagarna var inte ngt märkvärdigt alls, men jag vet att för säg tio år sen eller mer hade det "stört" mig oerhört mycket mer än nu. Och det känns skönt. Att det går åt "rätt" håll.

*

Acceptans av det som sker betyder ju inte att man ska sitta med armarna i kors. Allt som jag själv kan göra för att skapa bättre förutsättningar för mig eller andra ska jag såklart göra.

*

Och acceptans tangerar detta med tillit. Och där, alldeles tydligt, känner jag stor skillnad mot tidigare. Jag har varit lite skraj för sjukhus, rädd för att bli sjuk eller dö förstås. En rädsla jag tror de flesta av oss bär på men ingen pratar om. Idag känner jag mig trygg när jag kommer in på ett sjukhus och behöver hjälp. Är det något som går att göra kan man göra det där, och Falun var inget undantag. Det kändes skönt att få identitetstaggen fastsatt, skjortan på och en säng att ligga på. Och tom en liten, liten dos morfin.

*

Efter något dygn var jag redo att kolla runt lite, och min positiva bild av lasarettet i Falun - både jag och I har varit där tidigare - stördes inte av att byggnaderna var lika massivt tråkiga som sjukhus brukar vara.

Fönstren direkt till höger är mitt rum!

*

Men åt andra hållet fanns ett sk utomhusrum för patienter och där fönstren går att skjuta åt sidan och med utsikt ut mot Falun

*

Hade jag lite självkritik skulle jag kanske inte visa en sån här selfie men det var ju så det kändes ett tag

*

Den här gillar jag bättre, åtminstone som bild

*

Och när det var dags att åka hem kändes det riktigt bra, även om jag inte bytt om än.

*

Fortsätter slicka mina "sår" på hemmaplan, hoppar inte jämfota riktigt än, och har inte orkat kommentera så mycket på FS än. 

Alla bilderna här är förstås iPhonebilder, selfiesarna tom med med framsideskameran med sämre upplösning. Ha det gott i värmen och en riktigt bra helg önskar jag er alla!

***

SELFIE-TEKNIK. STUDIER PÅ FOTOGRAFISKA IDAG (IGÅR)

***

Gjorde en liten paus i kompisfotandet och satte mig vid fönsterbänken där det satt två tjejer fullt upptagna med att ta selfies. Perfekt ljus för selfies men också fint ljus för mig. Håll till godo! 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Nattinatti, önskar er en fin söndag!

***