REN NOSTALGI

***

I går kväll när jag skrev ut verksamhetsberättelsen för Rotaryklubben i Finspång kunde jag inte låta bli att plocka fram reservoirepennan när det var dags att skriva under. Jag skaffade den på slutet av jobbtiden, nostalgi redan då. Jag hör ju till den generation som lärde mig skriva med bläckpenna (utan reservoire!), ett enkelt pennskaft med ett bytbart stift som fick doppas i bläckhornet var tredje ord ungefär. Första lärdomarna var att inte spilla bläckplumpar på papperet eller bänken, den andra att läska det nyskrivna med läskpapper så man inte drog handen eller ärmen över det nyskrivna, fortfarande våta bläcket, då blev det inte så snyggt. Reservoirepennor var dyra, helt otänkbara för en skolelev. Under skoltiden kom dock så småningom kulpennorna men först fick vi inte använda dom i skolan då lärarna inte ansåg att dom gav en vacker skrift.  

*

Nåväl, den vanliga bläckpennan försvann ganska snart efter kulspetspennornas intåg men enstaka reservoirepennor har ju alltid funnits kvar, till stor del som statussymboler skulle jag säga. En Mont Blanc får man väl fortfarande betala minst 5000:-, kanske mer för. Nåväl, jag föll ju för att också ha en reservoirepenna för  Viktiga Underskrifter nån gång på 90-talet, men nån Mont Blanc blev det inte, en som jag tyckte distingerad mattsvart Cross för några hundra, kanske 400 rentav. Men kvar är den och eftersom jag också hade kvar två patroner med bläck fick jag den snart att funka. Och det kändes nästan lite högtidligt att skriva under, trots att papperet inte precis handlar om statsbudgeten eller världsfreden

*

*

***

ARJA SAIJONMAA

***

Bara för en lite stund sen avslutade vi vår (Rotarys) välgörenhetskonsert med Arja Saijonmaa  i Hällestads kyrka. Härlig konsert med en Arja på gott humör och både välkända och mindre kända sånger. Drygt 200 personer var vi som tagit oss dit i novembermörkret. Förutom konserten delades Margareta Trägårdhs stipendier ut till välförtjänta mottagare!

*

*

***

LUNCH PÅ MARIAGÅRDEN

***

Innan jag åkte till Stockholm i går för att vara med på fototräffen på Tårtan och fotoklubben Avtryckets möten åt jag traditionsenlig jullunch med Rotaryklubben på Mariagården i Finspång. Det brukar vara sista lunchen före jul- och nyårshelgerna. Rotary är både politiskt och religiöst obundet vilket naturligtvis inte hindrar att vi har programpunkter med både politiska och religiösa inslag  från olika håll. Normalt är vi på hotell De Geer, men detta möte är på en minst lika trevlig lokal, Mariagården.

*

Vi börjar med Finspångs fantastiska musikfamilj där Thord hanterar flygeln och hans hustru Sigrid sjunger med stor professionalitet

Thord vid flygeln och hans hustru Sigrid sjunger

*

Också båda döttrarna är duktiga musiker, den ena på fiol, den andra på kontrabas

Döttrarna spelar också

*

Och döttrarna inte bara spelar utan sjunger likväl

Döttrarna tar ton utan instrument

*

Och vid just detta tillfälle har vi också en liten julandakt, här sitter Karl Henrik och väntar på sin tur

*

Och trevligt har vi och gott humör, precis som Per-Erik här visar

Per-Erik

*

...och också Eva

Eva

*

Under lunchen är samtalet  ivrigt

Lunchdiskussion med Gunnar, Björn, Carla, Börje och, ja där svek minnet igen

*

Här har vi bror mellan andra deltagare

*

Och det är inte bara jag som fotar, det gör årets president Stig också

Stig

*

Roligt att få en skymt så här i trängseln, här är Karl Henrik igen

Karl Henrik

*

Och till sist Ulf, pappa till Stefans sambo Hanna (Göteborgsfamiljen)

Ulf

*

Nej men jag höll på att glömma det viktigaste, gröten. Julbord åt vi redan förra veckan, här på Mariagården är det risgrynsgröt och skinkmacka som gäller, inget annat. Och för mig är det den absolut viktigaste julmaten. Delikatesserna kan jag klara mig utan, men aldrig risgrynsgröt och skinkmacka - med stark senap. Gunnar i kön i väntan på sin portion gröt

Risgrynsgröt och skinkmacka är det som gäller här!

*

***