DEN SISTA ROSEN........

***

.....åtminstone i vår rabatt. Ensam står den där, stolt och orädd, säkert en och en halv meter hög. Åldern börjar ta ut sin rätt, det finns både missfärgningar och veck av lösa flikar, men stoltheten finns där ändå, den står med ryggen rak. Döden kommer med första frosten men den är inte här, än. Kanske i morgon, eller i övermorgon. Vad vet jag? Men att den kommer vet jag. Egentligen är det det enda jag vet om resten av mitt liv. Och så har det varit i vartenda ögonblick jag levat. Också för 60 år sen när jag träffade I. I varje ögonblick har döden varit det enda givna, det enda på förhand som varit känt. Men så mycket mer jag varit med om, så otroligt mycket mer  jag fått glädjas åt. Varför skulle jag misströsta nu?

*

Sista rosen, nedanför rabatten utanför sovrumsfönstret i Finspång

*

***

VACKRAST NU

***

*

*

***

FÖDELSEDAGSBLOMMORNA

***

Sällan har en bukett köpblommor spritt glädje och skönhet så länge. När jag fyllde år precis i början av månaden fick jag en vacker bukett laxfärgade rosor av yngsta dottern. När dom första började sloka efter en vecka ungefär skar I om dom och satte ut dom på trappen istället. Där har dom stått och glatt oss varje gång vi gått ut eller in, inte bara oss förresten, alla som gått förbi på gatan har också sett dom. Igår, efter nästan tre veckor, fick dom till sist ge upp, det var drygt 8 grader kallt på morgonen. Men jag kunde ju inte slänga dom utan att ta ett par bilder först, håll till godo

*

*

*

***