FINBESÖK

***

Ibland behöver man inte anstränga sig ett dugg. Det var I som fick syn på det rådjuret. Det hade lagt sig precis där gräsmattan går fram till det lilla "berget" vi har på tomten. Där låg det lugnt och stilla. Efter att att tittat på det en stund och tagit några bilder genom fönstret gick jag ut på andra sidan huset och tog lite bilder. Jag tog ganska många bilder och det låg snällt kvar fast det såklart hade ögonkoll på mig nästan varje ögonblick. Till sist stack det iväg när jag drog mig lite närmare. Klockan var nästan 7 och det började skymma, ISO mellan 2 000 och 8 000. Dom tre mittenbilderna är med 560 mm, den första av dessa (bild nr 2) på fri hand med 1/250 s. Kolla den lilla skära tungan på sista bilden!

*

*

*

*

*

*

***

VÅRVINDAR FRISKA....

***

....leka och viska. Lekt har dom gjort, men inte viskat precis, det har tagit i rejält. Häromdagen när vi vaknade hade dom lyckats fälla den ena av dom två sektioner insynsskydd vi har mot gatan bredvid altanen. Det är ungefär 2 meter högt, dubbelt plank och sektionen är 2,5 - 3 m lång och väger en del. Vindarna hade helt sonika fått stolparnas fästen att lossna. Definitivt inget stort problem, en ganska normal malör som villaägare. Men med stigande ålder, lite reumatism i händerna och lite diskbråck så där, ja ni vet, ni har ert.......så istället för eget jobb blir det några tusenlappar för att få det på plats igen.  Det hade också slitit av några av stammarna till I:s klätterhortensia, men åtminstone en är kvar.

*

*

***

DUKAT BORD

*

Naturens egna fågelautomater - bukettaplarna - är färdigdukade. Och dom brukar räcka långt in på vintermånaderna. I år är hösten fortfarande mild och dom stora flockarna av sidensvansar har ännu inte slagit ner här, men dom brukar komma förr eller senare. Och när dom kommer hörs det. Jag kan vara i ett annat hörn av trädgården men bruset av vingar är tydligare än för de flesta småfåglar just av sidensvansar. Ibland kommer också tallbitarna. Vid första ögonkastet kan man tro det är domherrar men den röda färgen är annorlunda, lite kallare än hos domherrarna och dom är aningen större.

Men även utan fåglar är bukettaplarna en fröjd att titta på

*

Bör förstoras!

*

*

*

*

Den här sista bilden är från 2007, tagen med en Sony A100 och ganska brusig men typisk, dom älskar bukettaplarnas miniäpplen

*

*