PIANOT

***

Ni har väl sett den fina kärleksfilmen, Pianot? Mångbottnad och mycket vacker. Har säkert 10-15 år på nacken nu, kanske mer. Men det här är ett annat piano! Då och då har instrument visats i bild här på bloggen, mest har det varit gitarrer. Men mitt instrument är pianot.

*

Det har sin alldeles egen historia, även om den tidigaste tiden är höljd i dunkel. Pappa spelade också piano, mamma med för den delen, men det här pianot köpte pappa medan han fortfarande var ungkarl i början på 30-talet, tror jag hört årtalet 1934. Begagnat såklart, han hittade det på ett musikkafé, var är jag inte säker på, kanske Göteborg. Och det har stått hemma hos min gamla familj i Falun och Ludvika så länge jag minns, det fanns när jag kom till världen.

*

Och jag har lärt mig spela på det gamla sättet, gått hos pianotant först, sen hos läroverkets musikdirektör för att sen resa till grannkommunen Smedjebacken där det fanns en bra lärare. Alltså spelar jag mer än 60 år senare fortfarande bara efter noter, kan inte sätta mig ner och leka så där som jag skulle kunnat om jag lärt mig idag. Däremot är jag väldigt glad för att ha fått lära mig grunderna, det tror jag har gett mig en annan känsla för musik över huvudtaget. Intressant nog kan jag konstatera att min musiksmak gått åt "fel" håll när jag blivit äldre. När jag var ung var det mest klassiskt, nu är det mest pop, det jag själv klassar som bra popmusik. Fortfarande är jag dock svag för klassiskt piano, och klassisk orgel.

*

När mina föräldrar blev äldre ville dom att jag skulle ta pianot, så det kom väl hit till Finspång 1990-2000 nån gång. Då hade mina föräldrar kostat på en renovering, bla var alla hamrarna eller klubborna omfiltade. Jag är mycket förtjust i "mitt" piano, det är ett fullstort piano men inte trist svart utan har en vacker brun färg

*

*

Tyvärr blir det alltmer sällan jag spelar, men länge spelade jag varenda dag.

***