MYCKET BÄTTRE BILDER......

***

Det roligaste med dom gamla kamerorna är bilderna dom gav. Särskilt nu när jag skannar negativen och  bildbehandlar i datorn. Dom färdiga bilderna blir långt mycket bättre än jag nånsin fick vid förstoringsapparaten. Det är som vanligt för mig, inte antingen eller utan både och. Alltså inte antingen digitalt eller analogt utan både och. Och jag ser ju nu när jag kan lägga lite tid på dom bilder jag tycker om att det går att få hyfsat bra bilder med alla kameror jag använt, från den lånade lådkameran till mobilen. Såklart är det inte kameravalet som avgör bildernas kvalitet. Men samtidigt ger ju dom moderna kamerorna, och inte minst dom nya objektiven, möjlighet att ta bilder jag aldrig var i närheten av förut. Jag tror vidare att det är bildbehandlingsarbetet nu vid datorn som lärt mig lite av vad jag kan göra med bilderna. Och naturligtvis hade kunnat göra vid förstoringsapparaten också, om jag vetat, om jag hade haft råd att fota så mkt som jag nu kan, om jag hade haft råd med en riktig förstoringsapparat och bra papper i olika hårdhetsgrader..... 

*

Katarina 1 år (1969). Precis nyvaknad och med solen som sticker i ögonen, tur att mamma är där....

*

***

KODAK PLUS - X

***

Det blev ju inte alltid som jag ville förr i tiden heller. Den här bilden är tagen med min Konica FM med Hexagon 52/1,4. Säkert har jag framkallat den själv, det gjorde jag praktiskt taget alltid men har inga anteckningar om med vad, tid eller temp. Innan jag fick barn noterade jag allt sånt, sen fick jag annat huvudfokus.

*

Det som förvånar mig är kornet. Plus-X var väl typ 21 DIN, dvs 100 ASA, och jag brukade få dom finkorniga. Bilderna från den här filmen är alla korniga. För hög temp, eller finns det fler tänkbara förklaringar?

*

Såklart gillar jag bilden ändå, på äldsta barnet Katarina, snart 50

*

***

VILKET ÄR VIKTIGAST - GLAD ELLER SKARPT?

***

Från en "porträttsession" med egna och grannars barn 1969. Studio vardagsrummet, en projektorduk bakom, ingen blixt eller riktigt fotoljus utan fönsterljus understött med skrivbordslampan om jag minns rätt 

*

Som sagt - glad eller skarpt?

*

Eller plåster och glad eller skarpt?

*

Eller halvskarpt kanske?

*

***

BLÄNDARE 22

***

En del sitter kvar länge, i ryggmärgen kantänka, utan att jag lägger möda på att hålla det vid liv. Jag tänker på siffror och samband mellan siffror som jag i mitt tidigare liv ägnat kraft och intresse åt. Nu gör jag inte det, snarare försöker jag medvetet gå några steg åt andra hållet, ändå kom jag för en tid sen på mig själv att undra varför bländare 22 finns. Gillade dom inte udda tal kanske, vilken eller vilka nu dom var som började med bländarskalan vi sen länge använder. Jag tycker nämligen det borde vara 23, inte 22.

*

Ni vet, 1,4/2/2,8/4/5,6/8/11/16/22/32

( egentligen 1:1,4/ 1:2/ 1:2,8/ 1: 4/ 1:5,6 osv, men för enkelhets skull skriver jag bara den enkla talserien. )

*

Nåväl, tillbaka till 22:an. Dom flesta vet säkert varifrån serien kommer. Man vill ju att varje steg uppåt ska betyda att objektivet/bländaren släpper genom hälften så mycket ljus. Och det är ju den runda öppningens yta som avgör hur mycket ljus (per tidsenhet) som släpps in. Och ytan är proportionell mot diametern i kvadrat. Kvadrerar vi dom här talen får vi ungefär serien 1/2/4/8/16/32/64/128/256/512 osv Det är alltså den serien som förklarar varför ytan i nästa bländarsteg är hälften så stor. Bländarstorlekarna är alltså egentligen kvadratroten ur dom här talen. För att se om avkortningarna gjorts korrekt kan vi ju lätt på mobilen ta reda på vad roten ur talen i talserien är med större noggrannhet

1/ 1,414/2/ 2,828/ 4/ 5,658/ 8/ 11,31/ 16/ 22,69/ 32/ 45,25/ 64 osv

Och eftersom tillverkarna bara anger bländarsiffrorna med två siffrors noggrannhet får vi korta av dom här talen till två siffror.  Och som ni ser borde serien då vara

1/ 1,4/2/ 2,8/ 4/ 5,7/ 8/ 11/ 23/ 32

5,7 i stället för 5,6  och 23 i stället för 22. Mystiskt , eller hur? Ändå tror jag mig ana varför. 5,6 är ju dubbla värdet av (det avkortade) talet 2,8 som finns tidigare i serien, och 22 är ju dubbla värdet av 11, så det ser ut  som en enklare och mer logisk talföljd, på papperet (förlåt objektivet) åtminstone. Men med 5,7 och 23  hade man kommit närmare "målet", att halvera ljusinsläppet för varje steg uppåt i serien

*

På mitt välanvända, fortfarande fungerande Hexanonobjektiv står det mycket riktigt 1:1,4, inte bara 1,4

!*

Förlåt, var det nå´n som viskade nördigt?

***