Khalad Photography Blog

Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

SNAPS 1960 - JOUER DE LA VIE

***

Liten landsortsstad i Sydfrankrike nånstans, Narbonne kanske eller Narbonne Plage och dragspelet är nog hans livförsäkring. Kanske har han spelat sen krigsslutet 1945, i så fall i femton år. Här utanför hotellet som heter La Caravelle

*

*

***

Postat 2019-09-19 00:30 | Läst 2068 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

FRANSKA KOR

***

Eftersom LO just visade en skånsk ko vill inte jag vara sämre utan visar några franska. Från då nån gång, 1962 kanske

*

*

*

***

Postat 2016-02-09 13:17 | Läst 2457 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

FRANKRIKESEMESTER 1959 - 2 MIRAKLET I LOURDES

***

Lourdes är en liten stad i sydvästra Frankrike, på Pyrenéernas nordsluttning och ganska nära gränsen till Spanien.  Frankrike är ju väsentligen katolskt, inte minst söderut och den här staden är känd för miraklet i Lourdes. Ni som följer min blogg vet ju att jag inte är religiös och besöket i Lourdes kanske la grunden till min inställning men det var ett synnerligen intressant besök, det tyckte jag redan då, ännu inte 20

*

Miraklet i Lourdes ska ha inträffat 1858 då en 14-årig fransk flicka vid namn Bernadette var ute och plockade ved vid grottan Massabielle och möter en annan ung flicka. När Bernadette frågar vem hon är svarar den andra flickan "Jag är den obefläckade avelsen" . Bernadette blir senare förhörd av både präst och polis och man konstaterar så småningom att hon haft en uppenbarelse och träffat jungfru Maria. I grottan öppnar jungfru Maria en vattenkälla som visar sig bota både svårt sjuka och skadade människor.

*

Sen dess har stora skaror människor vallfärdat till Lourdes för att dricka av det undergörande vattnet och fortfarande när vi var där reste många sjuka människor dit i hopp om att bli botade. Vi var ju där mitt i sommaren och den lilla staden kryllade av turister och människor som ville dricka av vattnet

Lourdes var fullt av människor som kom för att dricka det undergörande vattnet

*

Kanske hölls mässor under bar himmel men jag tror det mest var människor som väntade på att få komma fram till grottan och dricka  eller fylla flaskor med vattnet från källan

I väntan på det undergörande vattnet

*

Samma bild men croppad för att förstorad ge mer fokus på de sjuka och handikappade

*

En pampig kyrka har byggts på platsen

*

Många präster rörde sig på området

*

Likaså många nunnor

*

Och många tog uppenbarligen det hela på stort allvar

*

Om det fungerar? Inte vet jag, vi drack nog av vattnet men var ju inte sjuka. Och såvitt jag har hört har sjukhusen lika många sjuka där som i resten av jämförbara delar av världen. Funkade det bra kan jag tänka att det borde synas i statistiken men något sådant har jag ju inte hört.

Och vad jag tycker? Förfärligt, ur flera aspekter. Framförallt tycker jag synd om alla sjuka och handikappade som tar sig dit i hopp om att bli helbrägda. Och kanske underlåter läkarbesök i stället. Och prästerna, och kanske nunnorna, som "utnyttjar" källorna, i varje fall i mina tankar. Och kommersen nere i stan - lönsam för alla  hotell-, restaurang- och affärsägare.

*

Har behållit bilderna obeskurna utom i tredje bilden som ju är samma som den andra och därmed också det kvadratiska formatet

***

Postat 2016-02-08 00:32 | Läst 2476 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

FRANKRIKESEMESTER 1959

***

Mina föräldrar var båda Frankrike-entusiaster. Pappa läste mycket fransk historia, framförallt från tiden före franska revolutionen 1789 med kungar, drottningar och mätresser och överdådigt hovliv. Mamma läste franska under många, många år som pensionär, minns jag rätt höll hon som 78-åring ett tal på franska till äldsta dottern när hon tog studenten. Och så bilade vi dit på semester, tre gånger som jag minns, 1956, 1959 och 1962. Det tog dom typiskt 3 år för att spara ihop till dom utlandssemestrarna.

*

Dom här bilderna är från resan 1959 då Vedetten var splitter ny. Här tror jag vi precis kommit in i Frankrike och gör en paus vid sidan av vägen. Vi är mamma, pappa och min yngre bror Dag och så jag bakom kameran, min älskade YashicaMat. Då, 1959, hade mamma precis fyllt 50, pappa var 56 och brorsan 15. Själv skulle jag fylla 19 på hösten.

Paus vid bilen 1959

*

Strassbourg är detta med katedralen i bakgrunden

*

Den rikt utsirade Strassbourgkatedralens entre´

*

Under den här turen koncentrerade vi oss på Provence i södra Frankrike, här på tjurfäktning i Nimes, första och sista gången jag varit på tjurfäktning. Det mest intressanta var att den hölls på en romersk arena från århundradena runt vår tidräknings början

Tjurfäktning, Nimes

*

Del av arenan och familjen

*

Vi hade köpt billiga biljetter och hamnade därför i solen och jag passade på att sola lite. Det här var resultatet några dagar senare.

För mycket sol

*

Så fortsatte vi runt bland städerna i Provence, det här är en gata i Aix-en-Provence med Citroen, fler Vedetter och Peugeot 203

Gata i Aix-en-Provence

*

Såklart blev det många cafépauser

På gatuservering i Aix-en-Provence

*

I skuggan under platanerna satt en konstnär

Gatukonstnär

*

Fontänen i Aix-en-Provence i kvällsljus

*

Inte bara stadsvyer och kultur, en och annan personlig bild finns med, här är det mamma eller pappa som fortfarande sover i hotellrummet. Vi bodde ofta på halvbilliga hotell, kolla takhöjden, säkert 4 m.

Vem sover där fortfarande?

*

Så småningom kom vi ner till medelhavskusten som dock ingalunda var huvudmålet, vi var vid Narbonne Plage kanske två dagar, sen var det kyrkor, ruiner och kultur för resten!

Narbonne Plage?

*

***

Postat 2016-01-31 11:22 | Läst 6352 ggr. | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

MED BIL GENOM EUROPA - 1959

***

Båda mina föräldrar växte upp i små omständigheter och i små samhällen, säg med 100 invånare.  Kanske förklarar det deras starka intresse för Europa och andra kulturer, längre bort än så tror jag inte deras intresse gick. Men Europa var spännande nog på 50-talet, när kriget äntligen var slut och Europa tack vare Marshallhjälpen oväntad snabbt hämtade sig från krigets förstörelse. Före kriget hade de inte råd att resa, under kriget gick det inte, nu fanns plötsligt både praktiska och ekonomiska möjligheter.

*

Vi var typisk medelklass, båda lärare även om pappa sen drygt 10 år var skolinspektör. Men just därför reste han mycket till alla skolor, stora som små, tom riktigt små, och därför skaffade han sig bil i början av 50-talet, minns jag rätt tog han körkort när han precis fyllt 50. Här våren 1959 har han precis köpt sin 3:e bil, en Simca Vedette, en fransman. En i mitt tycke riktigt elegant tvåfärgad bil med vita däcksidor och med en sidventilad V8 på 84 hkr. Här är vi ute på första turen med bilen som vi säkert hämtat ut samma dag, dom provisoriska (röda) registreringsskyltarna sitter på och bruksanvisningen har vi lagt på framstötfångaren eftersom vi kollat på en del saker. Tyvärr glömdes den där när vi så körde iväg så det var första och enda gången vi tittade i den! Men fin va?

*

*

Och att det blev en fransk bil var inte att förvånas över. Både mamma och pappa var väldigt intresserade av Frankrike. Pappa läste allt om fransk historia före franska revolutionen och mamma läste franska språket. Under mina tonår gjorde vi resor till Europa och med Frankrike som huvudmål tre gånger, vart tredje år - 1956, 1959 och 1962. Det tog dom tre år för att få ihop till varje resa.

Och nu var det 1959 och det blev alltså en resa i den nya Vedetten. Vi var ut e ca fyra veckor varje gång, bestämde aldrig hotell i förväg men bodde på så enkla hotell som möjligt där vi tyckte det var lagom att stanna. Och dagsetapperna var korta - 15-20 mil utom när vi rullade genom det platta Nordtyskland där också dom alldeles nya motorvägarna gjorde längre etapper mindre tröttande. Och vi som kom från Dalarnas krokiga grusvägar trodde knappt våra ögon när nybyggda autobahn öppnade sig mil efter mil och med mycket begränsad trafik med dagens mått. Och utan hastighetsgränser - även om vi körde väldigt lugnt, sällan över 100 ens här.

*

Men som sagt, målet var ju Frankrike. Och här finns mycket att se - vi  missade inte ett slott, inte en katedral efter dom vägar vi körde. Ambois, Chenonceaux, Tours, Versailles, Nimes, Carcasonne, Aix-en - Provence - you name it! Och vissa kommer jag verkligen ihåg än, här kommer katedralen i Reims, en av de större. Och den dominerar stadsbilden fullständigt! Obs skylten, är det nån som kan missa katedralen härifrån? Och i förgrunden en äkta fransk polis med vita manschetter och visselpipa i mun, en visselpipa som användes mest hela tiden.

*

Utanför Reims finns några av de mest berömda Champagnetillverkarna och naturligtvis besökte vi någon - Taittinger kanske, kommer inte ihåg. Men resan gick vidare och på just denna resa skulle vi framförallt utforska Provence. Här har vi kommit till Nimes , en av de största städerna i landskapet och med ett mycket påtagligt romerskt förflutet, och här bokade vi in oss på ett evenemang i den gamla romerska arenan., sådär 2000 år gammal. Mycket folk på väg som ni ser

*

Och då, 1959, var tjurfäktningar ännu inte utdömda. Många tror att de bara fanns i Spanien, men just i södra Frankrike och Provence var de också ganska vanliga. Mycket folk som ni ser, och MYCKET varmt. Vi hade köpt av dom billigare biljetterna utan att förstå varför just dom var billiga, men ni fattar, dom låg i eftermiddagssolen förstås! Gissaratt lufttemperaturen i skuggan var 35 C. Och det hela tog väl över tre timmar, i solen...  Och denna enda gång jag sett tjurfäktning räckte, det kände jag redan då, slutade gjorde det bara på ett sätt....

*

I Provence hittar man också Aix-en-Provence, här en typisk fransk boulevard. Och till vänster en sån där fin gammal Citroen, kanske en Berliner 11 med stora stänkskärmar och på dom stora fristående strålkastare. När jag blir gammal, eller åtminstone lite äldre, ska jag skaffa mig en sån och meka lite och köra med....

*

Men vi var ju i Provence och alltså måste vi ner till kusten, Cotes d´Azur. Här har vi gjort en avstickare till ett litet samhälle efter kusten och uppenbarligen inte någon känd badort. Mycket enkelt och primitivt, men Medelhavet inte desto mindre. Och här fanns nog bara fransmän, och så vi då

Ja, efter ytterligare ett antal slott och katedraler, och en del annat, vände vi så småningom norrut igen

Au revoir!

***

Postat 2015-05-16 00:43 | Läst 5363 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera