SIDENSVANSKALASET

***

I det vackra solskenet i fredags blev det många bilder, 546 för att vara noga. Koltrastserien  jag visade i går är från fredagen, likaså bilderna från Ekön jag la ut idag. Och till sist, här kommer sidensvansarna, också från i fredags.

*

Dom satt som vanligt i bukettapeln och kalasade på miniäpplena, själv stod jag på trappen vid ingången tjugo meter bort.  Tydligen blev dom rejält törstiga av kalasandet i bukettapeln, dom flög ner och satte sig på taket till bilen som stod under bukettapeln. Först tänkte jag att dom tar väl för sig av frukterna som fallit ner på biltaket, jag såg att där låg några stycken. Men av bilderna syns att dom dricker av smältvattnet som bildats precis invid snökanten på biltaket. Och där satt dom länge, och många på en gång, uppenbarligen rejält törstiga efter kalaset i bukettapeln. Kanske bären jäst en aning? Det verkar i alla fall bekant på något sätt, det där med att bli så där våldsamt törstig efter ett kalas? Eller har ni aldrig råkat ut för det?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

MEST SIDENSVANSAR......

***

Tack vare bukettaplarna får vi fågelbesök lite då och då. I onsdags eftermiddag, dagen innan jag åkte upp till Korsheden, var jag på väg att handla men såg direkt att det var en flock sidensvansar i bukettapeln vid vår parkeringsplats. Jag hade bilen på gatan och kameran med långtelet i bilen så jag smög bara in i bilen och vevade ner rutan, dessutom lyste en sen eftermiddagssol. Använde 380-400 mm, inte converter alltså. 1/640 eller 1/800, mest bländare 8 a' 9, lite större med tegelväggen som bakgrund, 6,3 där. Eftersom ISO hamnade på 100-160 hade jag kunnat vara betydligt frikostigare med snabba tider! 

*

Det finns ju fortfarande käk kvar för dom

*

Aplarna är rätt rika på bär och kvistar så ofta hamnar skärpan på bär och grenar, inte på fåglarna

*

En oförsiktig rörelse och dom flyttar genast på sig, här till en av grannens björkar. Här kollar dom mig när jag går ut och fotar dom och det slår mig att rakt framifrån är dom inte så färgstarka, ganska gråa faktiskt.

*

Så blev det lite spridda återbesök och när inte hela flocken är där får dom sällskap av grönsiskorna

*

Det är bakifrån färgerna lyser

*

Och som sagt, bär hittar dom

*

*

Någon gång satt dom mer frilagda, här med grannens tegelvägg som bakgrund. Ej croppad

*

Samma bild croppad

*

*

*

***

SIDENSVANSARNA

***

Så kom dom då, sidensvansarna. Såklart är det bukettaplarna dom slår sig ned i, där finns hur mycket mat som helst. Dagens besök var kort och jag upplevde dom som ovanligt lättskrämda och som dom liksom inte kunde bestämma sig för vilken trädgård och vilken bukettapel dom skulle slå sig ner i.  Några bilder blev det även om jag aldrig fick det att funka riktigt - bukettaplarna är så tätvuxna att jag bla har svårt för att få skärpa på fåglarna och inte bären. På dom första bilderna är det grannens tegelvägg som lyser röd i bakgrunden.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

LUSTEN ATT FOTOGRAFERA

***

Om några  dagar fyller jag 79 (synnerligen ojämnt på alla sätt och vis eftersom det är ett primtal). Första bilderna tog jag när jag var tolv eller tretton, alltså har jag fotat i 66 eller 67 år. Det har säkert flera av er gjort också, ungefär. Ändå är det nog bara några få år nu på slutet, efter att ha gått med på FS, dvs efter 2012, som jag funderat något över varför. Och som det känns nu, då mest för att ha lite att skriva om, att teoretisera och diskutera kring. Lusten att fota har funnits ända sen jag lånade pappas lådkamera och tog dom första bilderna. Lusten har aldrig frågat efter något skäl, någon orsak eller något syfte. Först blev det bilder på familjen, lägenheten och tom egna saker, cykeln tex. Sen blev det på kompisar, från skolan, från den lilla stan Ludvika. Från semesterresor med mamma och pappa. På flickvännerna. Lite från lumpen. Väldigt lite från studietiden i Göteborg men en del ändå. Och sen den egna familjen, sen......

* 

Jag vet aldrig jag funderade över vad jag skulle ha bilderna "till". Så småningom började jag läsa fototidningar, Foto och Nordisk tidskrift för fotografi. Jag beundrade bra bilder och bra fotografer och drömde nog en och annan gång om att bli duktig, erkänd. Men det var inte därför jag fotograferade, det gjorde jag för att det var roligt. Ungefär så är det fortfarande.  Så här i efterhand kan man nog säga att jag har delat mitt liv i foto rätt mycket. Men igen, det är inte för att dela mitt liv jag har fotat det.

*

Nu snart 80, blir det mest natur och familj, och i bloggarna rätt mkt funderingar kring livet och världen, existensen jag kallar det, varandet. Fortfarande är det mitt liv jag delar. Det händer inte så mkt, det som händer har ofta med barn och barnbarn att göra, det är ju dom som gör numera. Men naturen har fått en ny betydelse. Naturen, livet och hela existensen är det stora undret, det stora mysteriet, det som jag aldrig såg på allvar tidigare, det var liksom bara bakgrunden, miljön, det självklara. Nu är det i fokus, oförståeligt annat än med insikter inifrån. Men hur fotar jag det? Men varje blomma, varje grässtrå, varje vattendroppe är en påminnelse om det fantastiska och det oförklarade.

*

Överflöd (bukettapel)

*

Varenda frukt har livets gåva och ger rätt planterat ett nytt träd som ger lika rika skördar, vars varje bär ger lika rika.....

*

Ibland önskar jag att FS-bloggen handlade mer om lusten och glädjen att fotografera än om vad som är dom bästa bilderna, den rätta inställningen till fotograferande och bildskapande och dom bästa kamerorna. Sånt ska vara med också så klart, men mer om lusten och glädjen med foto tack!

Och tack Gunnar Staland för din utmärkta blogg som fick mig att skriva det här!

***

KATSURAN, LÖVEN OCH BILDSMAKEN

***

Smaken är, liksom baken, delad. Inte bara i folkmun, det gäller latinare^*) också. Det intressanta är att min egen smak växlar från period till period, ja tom från dag till dag. Som vanligt kan jag inte alltid hålla mig till sanningen, eller verkligheten då, ibland ljusar jag upp lite här och mörkar ner lite där, ibland gör jag bilden en smula diffus, ibland lägger jag på lite glow (Silver Efex Glamour Glow tex). Det dåliga samvetet för att inte vara en RIKTIG fotograf, i alla fall en riktig naturfotograf, har minskat med tiden, jag gör mer som passar mig för stunden. I dom senaste bloggarna (tre med den här tror jag) har jag därför känt mig föranledd att särskilt skriva ut att jag i stort sett inte gjort något sånt alls med bilderna. För att testa känslan är dom dessutom lite mörkare än jag brukar göra bilderna.

*

När jag nu ändå skriver om smak och bilder kan jag göra ytterligare en bekännelse. Ibland till och med anpassar jag bilderna en smula efter vad jag tror är publikens smak. Inte på FS förstås, där kännarna finns......Men vissa bilder jag lägger ut på Instagram och FB får lite mer kräm och kanske lite mer glow än jag har på bilderna jag visar på FS. Och det ger uppenbart fler likes, det är ju viktigt som ni vet. Ännu har jag inte gått så långt att fotat fiskargubbar i sydväst rökande pipa och gjort bilder med extra glow och extra svärta, men man vet aldrig......

*

Vaddå, luras? Sälja min själ för några likes? Konstnärens själ? Men för mig är en bild är en bild är en bild. Antingen gillar du bilden är också gillar du den inte. Historien bakom bilden, tekniken bakom bilden är ointressant, det påverkar inte min spontana uppfattning om bilden. Så länge vi inte jobbar med dokumentära bilder, vetenskapliga bilder eller nå´t annat liknande är friheten stor.

*

Katsuralöv

*

Katsuralöv - och här finns lite överstrålning

*

Bukettapellöv

*

Katsuralöv

*

Katsuralöv

*

Kommer jag inte ihåg vilken buske jag fotade, kvittenbusken kanske, får gå ut och kolla

*

^*) Karlfeldts Svarte Rudolf "....talar med bönder på böndernas vis och med vise män på latin....."

***