Svart/ vitt - hur gör man bäst?

Då och då gör jag svart-vita bilder, helt enkelt för att jag tycker just dom bilderna blir bättre i svart/ vitt. Bättre - mer fokuserade, mer avskalade. Jag jobbar mest i LR och gör det extremt enkelt för mig, jag drar bara ner färgmättnaden till noll. Här ett barnporträtt jag gjort så med

Det heter så klart Viskningen. Vet att det finns bättre tekniker, gissar att sånt som tonomfång, detaljer i såväl högdagrar som lågdagrar kan bli bättre. Har för mig det finns något program Silver.... nånting som ska vara bra. Tar gärna emot tips!

Stjärnor över Söderbärke

Det är snart dags att ta till tvångsmetoder för att inte bara fota det jag brukar fota. Är ofta i fritidshuset i Korsheden, och det räcker ju att ta med kameran in till Söderbärke för att det näst intill tvångsmässigt blir några bilder över Barken från bron

Så blir det ibland också en vända över landsvägen till järnvägsstationen som har en egen känsla långt från det hektiska livet på Stockholms Central

Det är väl inget stort fel med dom här bilderna men det är ju inget stort plus med dom heller, annat än det är vackert när man står där och betraktar. Eftersom det var en klar kväll när jag kom tillbaka till Korsheden bestämde jag mig för att testa lite stjärnfotografering, det står på min lista över oprövat. 

Det visar sig fungera men med en del problem. Så här blev en av de första bilderna där jag använt ett 24-70/2,8 på 50 mm och exponerat i 10 sekunder på bl 5,6 med ett ISO på 800

Den ser ganska ok ut men huvudproblemet var skärpeinställningen. Med så små objekt fungerade förstås inte autofokusen, den låste aldrig. Gick över till manuell fokus och räknade med att det bara var att "ställa objektivet på oändligt". Det var det inte, när jag ""vred i botten"  åt oändlighetshållet kommer man av någon för mig okänd anledning förbi oändlighetsläget och rejäl oskärpa förstås. (Obs nu pratar jag om just skärpeinställning, inte den streckbildning som blir pga stjärnornas relativrörelse (jordrotationen).  Bytte till mitt 70-200/2,8 och samma sak där. När har man användning för avstånds-lägen bortanför oändlighet? Det började nu också bli så mörkt att varken horisonten eller molnen fungerade trots att peaking-funktionen fanns. Peaking verkade fungera på stjärnorna, men det visade sig att olika stjärnor lyste upp med lite olika avståndsinställning.

Medan jag funderade på problemet lekte jag lite med ficklamporna jag hade till hands,här är expo-neringstiden 30 sekunder, bl 5,6 och ISO 400

Men så åter tillstjärnorna. Nästa bild är på 30 mm, exponering 10 s, bl 2,8, ISO 400 Det är stjärnhimmel utan landskap, mer eller mindre rakt upp. Mitt mål var att kunna ta lite tydliga bilder med 70-200 eller 100-300 för att kunna se några av de vanligaste dubbelstjärnorna resp galaxerna. Den här bilden är lite ljussvag för att kunna se så mkt

Alltså ökade jag exponeringstiden till det dubbla, 20 sekunder, i övrigt lika

Det kommer med fler stjärnor, men skärpan är fortfarande inte bra, något som syns tydligare när jag croppar bilden, något som varit min avsikt från början för att kunna fokusera på intressanta delar

Lyckades aldrig få till skärpan ordentligt i detta första försök. Försökte flera gånger med längre brännvidder, 150-200 mm, men det föll på stjärnornas relativrörelse. Följde en diskussion på ett av forumen angående detta och enl det skulle tider kortare än 600/brännvidden funka men förstorar jag till 100 % tror jag inte det räcker.  Med 300 mm ger det ändå tider kortare än 2 sekunder och då måste ISO upp högt, åtminstone 6000 och det blir väldigt brusigt. Ska tiderna vara så korta att jag kan croppa talar vi nog om delar av sekunder. Råd och tips?

Som avslutning en landskapsbild med lite stjärnor och igen lite ficklampslek, tagen med kort brännvidd, 24 mm, exponeringstid 25 sekunder

 Ser att bilderna överlag blev i mörkaste laget, i varje fall när jag nu tittar på dom i dagsljus. Sitter vid en trög dator, orkar inte göra om det, så det får ändå duga just nu. Tack för idag!

iPhonebilder

Bytte just från en 4S till en 5:a och förde först över bildinnehållet till datorn. Det är ju så, åtminstone för mig, att mobilbilderna är stundens nöje, jag tittar väldigt sällan på dom senare. Nu gjorde jag det, importerade dom tom till LR och gjorde lite enkla justeringar. Och si, flera är ju riktigt bra! Jag menar, inte "fotografiskt" och så där, inte tekniskt heller för den delen om man har systemkameraglasögonen på, men mkt bättre än vad jag trott. Och jag ser direkt att dom har en annan touch, en annan lite mindre "anspråksfull" känsla. Många av bilderna hade jag aldrig tagit med en vanlig kamera.

Först ett par bilder från vinterns skidresa, under fikapaus med några av barnbarnen

Så midsommarstången i den lilla dalabyn jag firat så många midsomrar i. Obs kolla den fina tuppen!

 Några veckor senare efter morgondoppet  (fotspåren är beviset)

i den vackra tjärnen

lockade midsommarstången mig igen men den här gången var det skuggan av den och fotografen som fick mig att ta fram mobilen

 och när jag satt på bänken och tog på mig kläderna fick jag sällskap på bänken

Som avslutning några bilder från Resö på västkusten där vi tillbringade några fantastiska dagar

 Obs stänket på nästa

Så ytterligare ett barnbarn, en trött kille fångad inomhus

Tusen strålande solar....

Och sista bilden är hemifrån huset där hösthortensian blommar för fullt

Det här var en nyttig läxa, kameramobilen kommer jag använda flitigare i fortsättningen! 

Slutar aldrig fascineras av ljuset....

Ljuset i skymningen kan ha hur många variationer som helst, det upphör aldrig att fascinera...

Ibland kan man ju leka lite själv med det...

 God natt och tack för idag!

Kvismaren i augusti

Igår gjorde jag en helt oplanerad tur upp till Kvismaren. Jag är varken ornitolog eller fågelfotograf men tycker det är roligt att uppleva olika naturtyper och Kvismarenområdet är ett område jag upptäckte för något år sen och gillar mycket. Med mig hade jag min A99:a och ett Sigma 100-300/4.0 men inget stativ.

Som vanligt ett intensivt fågelliv och nu mest tranor (300 mm; 1/5000; 4.0; ISO 320)

Även för den oinvigde verkar det uppenbart att det är dags att flytta söderut och aktiviteten var hög  och ganska stora grupper fanns (300 mm; 1/2000; 5,0; ISO 320)

Höstens transtreck söderut har väl ofta fått symbolisera frihet och jag kan inte annat än hålla med - känslan av att se de stora, vackra fåglarna sträcka ut mot en bakgrund av lite hotande molnbankar ger ju precis det - en stark längtan efter frihet (300 mm; 1/3200; 5,0; ISO 320)

 Hotande molnbankar ja, det dröjde inte länge förrän regnet öste ner och åskan mullrade (280 mm; 1/1600; 6,3; ISO 320)

 Det upphörde snart och tranorna fortsatte sitt uppbrott. Det som slog mig var att vingslagen verkade ha ett visst mått av synkronisering (300 mm; 1/6400; 4,5; ISO 320)

 Rovfågel fanns det också gott om, men amatör som jag är hade jag svårt att identifiera dom. Den här är ju lite långt bort, men skulle det kunna vara en brun kärrhök möjligen? Nån som kan? (300 mm; 1/2000; 4,5; ISO 320)

Några andra bilder än fågelbilder får slinka med, naturen är ju jättefin. Här en ensam björkdunge ( 230 mm; 1/1600; 5,6; ISO 640)

Och här vad jag antar är en del av invallningarna (140 mm; 1/1600; 5,6; ISO 640)

Och till sist en bild från slättmarkerna  ett stycke ifrån själva fågelområdet (300 mm; 1/1600; 5,6; ISO 640)

Alla bilderna är handhållna och trots de korta slutartiderna är jag inte riktigt nöjd med skärpan. Kaan också vara fokuseringen, det är första gången jag använder det här objektivet på 99:an men det har funkat bra både på700:an och 580:an. Har dock inte gjort någon riktig koll om fokuseringen stämmer.

En fin eftermiddag blev det!