VÅRGLÄDJE

***

Det går liksom inte att låta bli - för några veckor sen låg jag på mage ute i markerna och plåtade blå- och vitsippor. Nu är det trädgården - den går ju heller inte att låta bli nu när alla färgerna kommer.  Det är en sann glädje att ta in alla färger - blommor och blad, inte minst blad som i många fall har lika mycket färg som blommorna

*

Första bilden - dom snart överblommade pingstliljorna sedda mellan bladen på den gamla purpurapeln

*

Häggmispeln har redan blommorna på gång

*

Och tulpanerna blommar redan för fullt

*

*

När jag kryper närmare häggmispeln och ser till att jag har lite snett motljus blir det uppenbart att bladen har mycket färg och ger fint ljus

*

Och färg finns överallt, gräset är saftigt grönt och klipphällen är nästan täckt av mossa i mer gulgröna färger än gräset

*

Bukettaplar har vi gott om och många bloggar  har dom inspirerat till, inte minst dom vackert höstgula små äpplena. Snart är dom översållade med vita blommor men än dröjer det ett par veckor och när jag nu ser genom deras bladverk är det lätt att se alla kvarhängande fruktskaft, i fin kontrast mot annalkande regnmoln

*

Just bladverken ger liv åt trädgården, det glittrar och glimmar och färgerna ändras hela tiden med hur ljuset faller

*

Uppe i sluttningen växer kvittenbusken vars röda blommor är på väg att slå ut. Kvar sitter några av fjolårets äpplen, säkert fortfarande ätbara för en del av fåglarna. Kvitten ger ju äppelliknande frukter som passar utmärkt att göra marmelad av

*

Här växer också en purpurapel och det är lätt att gissa varför den fått det namn den fått

*

Pingstliljorna gör sig extra bra mot klippblocket

*

Och den här lilla busken, ja, vad heter den nu igen, nu står det still....

*

Oavsett vad den heter, kikar jag igenom den skymtar jag tulpaner igen, dom klassiskt röda tulpanerna

*

Utan bild kan jag konstatera att spireahäcken snart kommer vara kaläten igen. Dom två senaste åren har vi haft massinvasion av spireabladsteklar som renäter grenarna totalt. Just nu ser inget ut att vara fel om man inte ser alla små flugor = spireabladsteklar som i täta svärmar flyger över och i buskarna. Det är inte mycket att göra, dom lägger sina ägg på undersidan av bladen och snart kläcks dom till små fina gröna larver som äter, äter massor av, ja, just det, spireablad. Men buskarna klarar sig och en bit in på somrarna är dom gröna igen. Just dom här går dessutom inte på något annat och vad jag googlat fram brukar angreppen hålla på några år varefter dom klingar av, fåglarna upptäcker snart var det mest välfyllda skafferiet finns.....

Jag illnjuter ändå av trädgården liksom av alla fåglar. Alla fåglar som på hösten äter bukettaplarnas frukter och nu på våren käkar spireabladsteklarlarver.....

Hoppas ni får en solig och fin vecka alla!

***

INGENTING ATT GÖRA, INGENSTANS ATT GÅ

***

Mitt hjärta slår

och jag andas

Vinden smeker min kind

Regnet faller

och gräset växer

utan att jag

gör något alls

Ingenting att göra

ingenstans att gå

*

Förstora!

***

DUKAT BORD

*

Naturens egna fågelautomater - bukettaplarna - är färdigdukade. Och dom brukar räcka långt in på vintermånaderna. I år är hösten fortfarande mild och dom stora flockarna av sidensvansar har ännu inte slagit ner här, men dom brukar komma förr eller senare. Och när dom kommer hörs det. Jag kan vara i ett annat hörn av trädgården men bruset av vingar är tydligare än för de flesta småfåglar just av sidensvansar. Ibland kommer också tallbitarna. Vid första ögonkastet kan man tro det är domherrar men den röda färgen är annorlunda, lite kallare än hos domherrarna och dom är aningen större.

Men även utan fåglar är bukettaplarna en fröjd att titta på

*

Bör förstoras!

*

*

*

*

Den här sista bilden är från 2007, tagen med en Sony A100 och ganska brusig men typisk, dom älskar bukettaplarnas miniäpplen

*

*