TOUCHING

***

*

*

***

GULLPUDRA

***

Gullpudra - vilket vackert namn! Och guldgul är också själva blommans färg även om högbladens gröna straxt intill gör att växten ser gröngul ut på håll. Gyllenfärgen går igen också i det latinska namnet - chrysosplenium. Chrysos är guld på latin och splen är det latinska ordet för mjälte läser jag i min Våra vanligaste vilda växter. Och varför mjälte? Jo, för att den i gammal läkekonst användes mot mjältsjukdomar. Mjältsjukdomar? Ja, mjältsjukdomar var det vi nu kallar depression och som man trodde orsakades av den "svarta gallan" som antogs produceras av mjälten. Skulle vara intressant att veta om gullpudra har några antidepressiva egenskaper - det händer alltsomoftast att det faktiskt ligger något i gamla huskurer.  

*

Nåväl, gullpudran växer på fuktig mark nära bäckar eller fuktiga ängar och vi har den mycket riktigt längs  dikesrenarna på diket som rinner vid tomtgränsen i Korsheden och på något ställe där det är en aning fuktigt också in på ängen. Vi kom hit upp i eftermiddag och konstaterade att det är knappt att björkarna fått små musöron till blad, stor skillnad mot hemma i Finspång. Men gullpudror finns det, det har vi inte hemma i Finspång, alltså blev det några bilder på dom. Och ikväll hade jag humör för en svartvit bild.

*

Då och då ser jag funderingar på bloggen om en specifik bild är bäst i svartvitt eller färg. Min egen erfarenhet är att det mer är en humörfråga hos mig själv. Inte alls så att svartvitt betyder att jag inte är så glad, inte alls. Bara att ibland känner jag att det är självklart med färg och andra gånger att det är roligt att vara aningen mer abstrakt, för det mesta är ju faktiskt motivet i färg, åtminstone med mina ögon.

*

***

FYRA SEKUNDER I RIGA

***

*

*

*

***

MITT LUDVIKA PÅ 50-TALET

***

Så blev det en bok igen. Visserligen bara en vanlig, styckbeställd över nätet, men ändå. Drygt 70 sidor, kvadratisk 27 x 27 cm. Samtliga bilder är från 50-talets Ludvika och jag tycker det är jätteroligt att få användning för en del av alla dom bilder jag sparat genom åren. Mitt Ludvika eftersom det är många bilder från vår familj, skola och mina kompisar. 

*

Den är ju gjord i första hand för att barn och barnbarn ska kunna se lite av hur det varit, men jag har i bakhuvudet att kolla med Ludvika Kommun, kanske hembygdsföreningen och så där om det finns ett intresse att ge ut den. I förordet säger jag så här

 "Bildurvalet vilar på två grunder. Antingen är bilderna med för att jag tycker dom berättar något om stan, människorna och livet i Ludvika - mitt liv i Ludvika noga räknat. Eller så är dom med för att jag tycker att bilderna i sig är bra."

*

Jo, jag vet, ni har sett många av bilderna som är med. Men det är kul ändå att visa lite hur boken ser ut.

*

*

*

*

*

***

MAN IN BEING

***

*

*

***