JOBBET

*

Jag trivs ypperligt med livet som pensionär, jag har mycket jag vill och jag känner mig fortfarande nyfiken. Och som jag skrivit tidigare har helt andra saker blivit viktiga. Sånt som ÄR viktigt har till sist fått bli viktigt också för mig. Därför känns tiden alltmer värdefull. Men det här betyder ju inte att jag inte saknar Jobbet. Jag har haft glädjen att ha arbeten jag stortrivts med, hela livet. ( ja, förstås undantaget nån sommar där i början på 50-talet när jag skulle plocka spenat, typ 40 kg per dag. Om ni inte vet, spenat väger ingenting). Men kanske är det inte jobben jag saknar, det är kompisarna, kontakterna. När man jobbar tillsammans, år efter år, kommer man varann ganska nära. Och det är alla små pausminuter, en här och en där, med några meningar om det senaste vad det nu är, som är det jag saknar mest.

*

Postat 2014-12-15 23:08 | Läst 4111 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

ÄLSKADE PROMENAD - TORSTORP

*

Som för så många av oss är vardagspromenaden viktig för att jag ska må bra. Oftast blir den i närheten av Finspång - det är ju vardagspromenad jag pratar om. Vägen jag väljer växlar. Men vissa kommer igen oftare än andra. Dit hör Torstorp. Väder och årstid spelar ingen roll, jag hittar alltid både skönhet och sinnesro, och därtill ofta småsaker som jag inte sett eller tänkt på.

*

Framförallt är den omväxlande. Igår var jag ute ett par timmar och när jag gick ut var det klart och straxt under noll och med en smula snö kvar sen dagen innan men molnen drog in innan jag fått fram kameran. Först klev jag ut på en höstplöjd åker, frusen och svår att gå på

*

Så kommer jag fram till dom stora, öppna ängarna, lätta att gå på när dom för länge sen är slagna och höskörden bärgad (förstora!)

*

Efter att ha njutit av kullarnas mjuka linjer och dom kala lövträden i kontrast går jag in i den avlövade med fortfarande lika täta lövskogen, nästan slyskog, precis bredvid sjön, skogen som på vårarna genljuder av fågelsång och skogen där marken på vårarna är full av blåsippor och vitsippor. Marken är nu täckt av löv och bara den gröna mossan sticker av från det bruna.

*

Här, nära sjön, växer mossan lite överallt, och så intensiv är färgen att det gråmulna och skogsskugga inte rår på den (förstora)

*

Som tur är finns en stig genom det området och det är lättgånget och bara att njuta av det naturliga virrvarret runt omkring (förstora)

*

Så passerar jag sommarstugan, den med det gamla äppelträdet utanför tomten, och jag kan inte avstå från att låta dom lika gröna äpplena komma till synes igen

*

När jag så småningom vänder tillbaka går jag rakt över ängarna igen

*

På andra sidan kommer jag in på den lilla vägen

*

Den lilla vägen leder fram till bäcken och gårdarna och just när jag går över bäcken känner jag hur mycket jag tycker om det jag ser - blandningen av natur och kulturbygd, bäcken med de mossiga betongrören, slyn, det höstbruna övervuxna gräset, allt som bara är, inte vacker arrangerat, inte rensat, inte trimmat, inte iordningsställt för att betraktas för sin skönhet, men som finns där ändå.