LARSBO - EN PLATS FÖR STRÖMSTARE?

***

Efter att ha fotat strömstare i Ulva utanför Uppsala har jag varit sugen på att se om jag kan hitta för strömstaren lämpliga vattendrag runt Finspång resp Korsheden. Den vackra snön fick mig idag att titta lite närmare på Larsboån, bara ett par tre, kanske fyra kilometer härifrån huset i Korsheden. Har varit där många gånger men aldrig med baktanken att se om det skulle gå att hitta strömstare där. Såvitt jag kan förstå skulle det vara högst troligt att den finns här ibland, ån är nog öppen hela vintern med ett antal sträckor med grunt, forsande vatten. Dessutom träffade jag några av dom som bor alldeles intill och frågade just om strömstare. Nu var dom inte som dom själva sa fågelkännare och kände inte till just strömstaren men när jag beskrev den så var kommentaren att " ...det kanske är en sån som sitter på stenarna här och då oupphörligt dyker ned i vattnet?" Låter ganska lovande, gör nog en vända i morgon också. Än så länge får ni nöja er med några bilder från ån i snöskrud

*

*

*

*

*

*

***

ETT HELT ANNAT LANDSKAP

***

Ja, från bron över Barken i Söderbärke förstås, vid dagens förmiddagstur till kiosken. Och tala om svaga skiftningar i ljus och vattenblänk! I går var det klart och åtta grader varmt. Och idag - ja ni ser ju. Mulet, minus 1 och snöfall - ett helt annat landskap. Dret har vid det här laget kommit upp mot en decimeter snö. Vad fint det blev! Och vad ljust det blev, allt det svarta, mörka försvann som i ett trollslag

*

*

Trevlig helg!

***

RESAN

***

Härifrån och tillbaka hit

*

*

***

MORGONTIDNINGEN

***

Morgonen i Korsheden börjar med en tur in till Söderbärke. Ja, inte riktigt börjar, jag har ju tex stått i duschen dessförinnan. Men morgonkaffet får vänta, jag vill ha min morgontidning först och den får jag hämta själv. Kiosken öppnar egentligen nio men är där vid halv nio och då kan jag få min tidning. Det passar min morgonsena rytm alldeles utmärkt. Vid den här årstiden är det ju då ljuset börjar komma tillbaka efter natten. Inte alla mornar men kanske två av tre stannar jag till vid bron över Barken  i Söderbärke, går ut och tittar på ljuset över sjön. Varenda dag är olika och det är en sann fröjd att titta på alla skiftningar i vattnet och på himlen. Och nästan ännu viktigare - jag tar in rymden som omger mig. Att känna rymden ger mig en känsla av sammanhang, att vara en del i något stort som aldrig tar slut, varken i tid eller rum

*

*

Nu ska jag ut och fylla på fågelautomaterna. Kanske åker jag också till Granngården i Smedjebacken för att skaffa såna där stag/pinnar med krokar på som Lena H hade för att hänga automaterna på.Det återkommer jag kanske till. Kanske, Orsa kompani lovar inget bestämt.

***

ETT LJUS I MÖRKRET

***

*

*

***