TRÄDEN (SOM TALAR MED VARANDRA)

***

Kanske har ni ännu inte läst eller hört att träden talar med varandra. Nej, jag skojar inte, även om jag berättar om drakar när jag är på det humöret. En tysk skogsmänniska, undrar om han inte är jägmästare, har tillbringat så där 40 år i skogen och börjar mer och mer fascineras av hur träden kommunicerar med varandra. Alltså, dom kallpratar inte om väder och vind, jobb och barn och så där. Men dom talar om för varandra hur dom mår tex. Ett träd som är skadat på något sätt förändrar sin kemiska signatur och växelverkan med omgivande luft och jord, något som träden i närheten tycks uppfatta. Och det mest intressanta är att då omgivande träd nås av information om det skadade trädet tycks dom i sin tur förändra sin signatur och sin växelverkan med omgivningen och det på ett sätt som hjälper det skadade trädet.  

*

Apropå det, ni har väl sett Avatar? En av de absolut vackraste och bästa filmer jag sett. Men oavsett, här några av träden jag njöt av och på sätt och vis kommunicerade med i höstas 

*

*

*

***

RADIUMFLICKORNA

***

Tänk att det går att göra bloggar om i princip allting, radiumflickorna tex. Det var länge sen jag läste om dom, under studietiden på Chalmers var nog senast. Men så fick jag anledning att göra det alldeles nyss och har alltså friskat upp mina kunskaper igen.

*

Radium, som är radioaktivt och alfastrålande, användes första halvan av 1900-talet för att göra visare och siffror på klockor självlysande. Radium fanns i den färg som målades på visarna och urtavlorna och detta ledde till en av de allra första, stora arbetsmiljöskandalerna. Flera av de kvinnor som manuellt gjorde målningen med vanliga små penslar dog av strålningssjuka. Orsaken visade sig vara att de spetsade sina penslar med läpparna och fick i sig dödliga mängder. Radium är sedan 50-talet förbjudet för detta ändamål. Skandalen ledde till rättegång och stor uppmärksamhet från media och blev prejudikat som hade stort påverkan på kommande lagstiftning inom hela arbetsmiljöområdet. Företaget som tillverkade det radiumsalt som blandades i färgen kände väl till att ämnet var farligt men sade utåt att det var helt ofarligt.

*

Idag används tritium, väte med två neutroner i kärnan, tillsammans med fosfor. Det är också radioaktivt men betastrålande med mkt låg energi och partiklarna kan tex inte ens  tränga genom huden. Faktiskt är jag ändå förvånad att man använder radioaktivitet, vet inte om det finns andra alternativ. Självklart är strålningen från ett armbandsur tex helt ofarlig , men jag undrar tex om det är tillrådligt att tex låta ett litet barn slicka på en trasig urtavla utan glas? Engelskspråkiga Wikipedia nämner att även om betastrålningen från tritium har så låg energi att elektronerna inte penetrerar hud kan hälsorisker uppstå genom inandning eller intag via vatten och födoämnen av tritiumhaltiga ämnen, tom via absorption genom huden (alltså betapartiklarna = elektronerna har så låg energi att de inte penetrerar huden men det finns  tritiumhaltiga ämnen som skulle kunna adsorberas av huden).  Rimligen är det extremt låga mängder, har man gått på pumpen så rejält tidigare gör man knappast samma sak igen? Väl? Kanske Bob vet.

*

Och vad har  bilden med radiumflickorna att göra? Inget direkt, men med sån här röra på skrivbordet  blir det ibland oväntade kopplingar mellan det ena och det andra. Som bloggar och radiumflickor tex. 

*

*

Och jag trivs med en lagom röra, det här bordet kan få stå så här några dagar utan krav på städning, det tycker jag är bra.

***

Mäselnspåren

***

För att komma till Mäseln brukar jag ta bilen ut till Torstorpsskolan. Där går jag först motionsspåret fram till ängarna som jag sen korsar ner mot Mäseln och kommer på Mäselnspåret - ungefär där min drake ligger. Det går ju runt sjön men jag håller mig helst till dom delar som går genom ekdungarna och lövträdssnåren vid sjön.

*

Ängarna vid Torstorp

*

Del av motionsspåret

*

Fallna träd får ligga, till gagn för insekter och fåglar och mossan ger fantastiska, gröna färger

*

Kommunen hjälper dessutom till och lägger upp små högar med ris och grenar

*

Här ett alldeles nytt fälle

*

Även dom levande träden har mossa på fötterna

*

Mäseln syns mest hela tiden från stigen

*

Min drake ligger kvar

*

Snart slut på promenaden, här ligger Torstorps gamla skola, nu motionscentral med bastu

*

***

I UR OCH SKUR - 2 MILJ KM

***

Det borde vara värt ett glas champagne. 2 miljoner km har jag kört. 50 år tog det . Starten var en svart Opel Rekord, 63:a, köpt i augusti 1967. Bensinen kostade strax under en krona.

*

Ända sen starten har jag noterat bensinköpen i små anteckningsböcker och noterat mätarställning. Böckerna har legat i en skrivbordslåda och jag har aldrig ägnat dom nån uppmärksamhet. Förrän i går kväll då jag fick för mig att räkna ihop totala körsträckan "på riktigt". Jag skrev en blogg för något år sen om bilkörning och då jag uppskattade att jag kört ca 150 000 mil. Men slutsumman i går kväll blev alltså 200 800 mil. Eftersom jag fn kör drygt 300 mil per månad borde jag passerat 200 000 omkring 1:a oktober i höstas. Körkort tog jag redan 1958, men min första egna bil, den 5 år gamla Opeln, köpte jag alltså 1967.

 *

Alla bilar jag köpt själv har varit begagnade, när jag körde som mest hade jag tjänstebil. Sjutton bilar tog det för att få ihop dom 200 000 milen.  200 000 mil, det är 2 miljoner km. Jag har förstås också räknat ut ungefär hur många timmar jag suttit bakom ratten, men det får ni göra själva. Många timmar blir det, men hade jag åkt tåg och buss hade det blivit väldigt många fler timmar. Miljömässigt? Nej, såklart inte, men det har sina sidor att bo i Finspång.  Innan vi skaffade bil åkte vi just buss och tåg upp till Ludvika där vi båda hade våra föräldrar, drygt 20 mil. Det tog i det närmaste 6 timmar. Med bil går det på 2,5. Och Finspång - Korsheden är samma sak. 

*

I ur och skur har det i alla fall varit, det här var i Söderbärke senast

*

***

TEMPELGÅRDEN

***

*

Förstora!

*

***