BEHÖVER MAN BÄTTRE OPTIK?

***

Min Minolta 85/1,4 har varit en favoritoptik så länge jag haft den, dvs typ 25 år. Och då köpt begagnad. I julas hade hade vi "stockholmsfamiljen" här i Korsheden under mellandagarna. På dagarna åkte dom skidor i Rommebackarna, på eftermiddagarna och kvällarna var det mycket spel och dobbel - typ Othello och bamsepussel. Och jag passade förstås på att ta lite bilder. Ofta blev vi sittande vid matbordet direkt efter maten och belysningen var levande ljus och någon liten lampa i fönstret, riktig lågljusbelysning alltså, och det var naturligt att sätta på Minolta-85:an, som funkar bra ihop med adapter på A7Rii:an.

*

Vid det här tillfället blev det  därför ISO 3200 hela kvällen och stor bländare, här 1,7.  Och med armbågsstöd funkade det oftast med tider som den här bildens 1/20 s. Det visade sig att det svaga ljuset var mjukt och fint och det fungerade alldeles utmärkt att vid bildbehandlingen dra upp ljuset så det ser inte alls så mörkt eller skumt ut som det var i verkligheten.  Den svarta rosen/nejlikan (kallas det tiara?) hade hon fått av storasyster på julafton och var på varenda dag så länge hon var här, möjligen tog mamma av den när skidhjälmen skulle på. Och jag har inga planer på att skaffa Sonys nya 85/1,4 GM för 16890:- (Prisjakt) trots lovord.

*

***

ALLA BILDER HAR EN BAKGRUND OCH ETT SYFTE

***

Med jämna mellanrum diskuteras vad som är bra bilder här i bloggarna. Om det tex finns allmängiltiga kriterier på vad som är bra bilder och i så fall vilka dom kriterierna är.  Många hävdar att det går att skilja mellan riktig fotografi och riktiga bilder (och riktiga fotografer förstås) och allt annat, tex familjefoto, amatörfoto och massfoto. Med en dåres envishet har jag hävdat att det är subjektivt. Och gör förstås fortfarande.    

*

Det finns en aspekt jag tycker varit självklar men bara i förbigående kommenterat och som jag saknar i de flesta analyser av begreppet bra bilder. Det är syftet med fotot, eller annorlunda uttryckt, sammanhanget fotot är taget i eller avsett att visas i. Att försöka bedöma eller betygsätta en bild utan att ta hänsyn till bildens sammanhang är som att tala om vilken bil som är bäst utan att veta om jag ska ha bilen till rallykörning, semester med familjen  på fem personer eller för att transportera gods på upp till 50 ton internationellt.  För mig är mina bilder på morfar eller barnbarnen mer värdefulla än alla prisbilder jag hittills sett.  Det betyder dock inte att jag förväntar mig att ni ska tycka samma sak.

*

Det jag nu sagt betyder inte att jag anser att alla bilder är lika mycket värda att hängas på utställningar, eller visas i tidskrifter. Där kommer allmängiltigheten in.  För att jag ska tycka om bilder på en utställning,  i en fototidskrift eller här på FS måste dom ju tala till mig också. Antingen genom att jag tycker dom är vackra eller genom att jag känner att dom uttrycker något som är viktigt för mig men som jag har svårt att sätta tummen på, att dom kan ge mig ett uttryck för något jag också känt. Och vad var och en av oss tycker är vackert eller viktigt är ju i högsta grad subjektivt. Men för att platsa för en utställning eller i  en tidskrift räcker det inte ens med att fotografen och jag tycker om  bilderna - många måste göra det. Och där kommer bildernas genomslagskraft in.  Marknadsvärdet helt enkelt. Eller åtminstone det förväntade marknadsvärdet. För det är fortfarande subjektivt. Jag har tex observerat att alla inte tycker lika mycket om alla utställningar på tex Fotografiska.....Eller ens tycker lika mycket om Fotografiska, det finns dom som tycker att Fotografiska premierar fel bilder och fel fotografer och inte dom som är riktigt bra  och som är riktigt viktiga.....

*

Nu till dagens bilder, ganska många. Dom har ett tydligt sammanhang och syfte. Alla togs i eftermiddag på en långpromenad på seneftermiddagen när det började skymma. Och när jag gick därute på ängarna straxt söder om Söderbärke kände jag starkt ensamheten som alltid är närvarande ute på landsbygden i glesbefolkade områden, inte minst här i Bergslagen som i stort är avfolkningsbygder. Det är vackert men på ett kargt och just  lite ödsligt sätt, särskilt nu i barvintertider utan alla grönskande gräs och lundar. Just idag stämde det också väl med min egen sinnesstämning (senaste dagarna har det blivit tydligt att syntappet (glaukom) på ena ögat ökar takten, senaste mätning  var det 35%). Dagens bildserie försöker visa hur den här landsändan ser ut i "verkligheten", till vardags i barvintern, och avser inte att vara så "vackra" som möjligt. Nej, vänta nu, det där stämde inte riktigt, visst försöker jag visa det vackra som finns i ensamheten och ödsligheten också, men jag försöker inte avsiktligen försköna landskapet eller bilderna. Rent allmänt just nu är jag fö ganska trött på alla vackra perfekta bilder med lysande teknik. Dvs med massor av yta, men där jag ofta har svårt att hitta innehåll eller känsla. Rent subjektivt alltså.

Och som sagt, ovanligt många bilder, alldeles medvetet, lite massverkan. Se det som en miniutställning över temat Det ensliga landskapet.  

*

Förstora!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Till sist vill jag lägga till att jag inte heller menar att vi alltid borde lägga in sammanhang och syfte för våra bilder och bloggar, tanken är väl att det för det mesta ska framgå av just bilderna. Jag vill bara  betona att vad som är bra bilder både är subjektivt och beror på vad fotograf och betraktare vill ha ut av bilderna.

***

PÅ GOLVET FRAMFÖR BRASAN

***

Jag hoppas ni vet hur man tar vara på lediga dagar? Om inte är det här ett bra förslag. Man lägger sig på rygg bredvid pappa på skönaste ryan framför brasan och så sneglar man lite förstrött på TV:n straxt intill Mer behövs inte. Jo förresten, det gör ju förstås inget om mormor kommer med en skalad clementin!

*

*

Gott nytt År önskar jag er alla! Det skulle ju kunna hända att jag glömmer blogga i morgon, man vet aldrig

***

I VÄNTAN PÅ BESÖK

***

Där var ju nyss ett gäng småfåglar, men när Tamronet kommit på hade dom hunnit försvinna. I väntan på att dom skulle komma tillbaka testade jag autofokusen på dom tomma buskarna.Tycker det blev användbart också!

*

*

***

NÖTSKRIKAN

***

Trevligt besök vid fågelautomaten idag - nötskrika. Och Tamronet fanns på plats inomhus så det var bara att passa på. Bilderna är alla med 600 mm.

*

Nötskrikan är en storlek för stor för fågelautomaten, men med rätt teknik går det

*

Nog för att jag stod bakom tredubbla isolerglas men hon höll koll på vad jag sysslade med

*

Bäst att kolla runt lite också

*

Nja, plåttaket var värre....

*

Snygg bakifrån också, eller hur? Och att det är Ginnalalönnen syns ju

*

***