GULLPUDRA

***

Gullpudra - vilket vackert namn! Och guldgul är också själva blommans färg även om högbladens gröna straxt intill gör att växten ser gröngul ut på håll. Gyllenfärgen går igen också i det latinska namnet - chrysosplenium. Chrysos är guld på latin och splen är det latinska ordet för mjälte läser jag i min Våra vanligaste vilda växter. Och varför mjälte? Jo, för att den i gammal läkekonst användes mot mjältsjukdomar. Mjältsjukdomar? Ja, mjältsjukdomar var det vi nu kallar depression och som man trodde orsakades av den "svarta gallan" som antogs produceras av mjälten. Skulle vara intressant att veta om gullpudra har några antidepressiva egenskaper - det händer alltsomoftast att det faktiskt ligger något i gamla huskurer.

*

Nåväl, gullpudran växer på fuktig mark nära bäckar eller fuktiga ängar och vi har den mycket riktigt längs dikesrenarna på diket som rinner vid tomtgränsen i Korsheden och på något ställe där det är en aning fuktigt också in på ängen. Vi kom hit upp i eftermiddag och konstaterade att det är knappt att björkarna fått små musöron till blad, stor skillnad mot hemma i Finspång. Men gullpudror finns det, det har vi inte hemma i Finspång, alltså blev det några bilder på dom. Och ikväll hade jag humör för en svartvit bild.

*

Då och då ser jag funderingar på bloggen om en specifik bild är bäst i svartvitt eller färg. Min egen erfarenhet är att det mer är en humörfråga hos mig själv. Inte alls så att svartvitt betyder att jag inte är så glad, inte alls. Bara att ibland känner jag att det är självklart med färg och andra gånger att det är roligt att vara aningen mer abstrakt, för det mesta är ju faktiskt motivet i färg, åtminstone med mina ögon.

*

***

Postat 2017-05-14 00:16 | Läst 2129 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

DVÄRGARNA OCH JÄTTEN PÅ EKÖN

***

Aldrig har jag sett så mycket styvmorsvioler som det finns på Ekön i år. Men dom är svårflörtade små fotoobjekt. Dels måste kameran ända ner på backen för att slippa "marken" i bilderna och då måste jag också dit, ner på marken alltså. Dels vill jag ha motljus och dom små rackarna vrider sig ju som solfångare mot solen, alltså blir alla bilder "bakifrån". Dom finns i mängd på alla gräs- och mossövertäckta hällar.

*

Nästa fotoobjekt är inte enkelt heller, allra helst som jag var där mitt på dan då solljuset är skarpt som en billampa i nattmörkret, mulet väder hade passat bättre för den här jätten. En jätte är det, ni får nog förstora för att se. En dubbelstammig ek som längst ned övergår i en stam, ni kan ju jämföra med I. Ena stammen har knäckta grenar med dimensioner som en normal ekstam....