FREDAG TÄNKTE JAG.....

***

I fredags var jag ute i stora världen igen, närmare bestämt Stockholm. Och jag hann med lite av varje. Först styrde jag kosan till Kulturama.  Alltid lika roligt att komma dit, massor av ungdomar med konstnärlig inriktning

*

*

Och efter att ha lämnat böckerna som var ett av ärendena gick jag ner till fiket såklart. Fika förstås men också för att träffa Marco som jag köpte den begagnade 55/1,8:an av. Och på Kulturamas fik är man aldrig ensam....

*

Sitter man inte och fikar kollar man mobilen förstås

*

Sen körde jag in till centrum och hittade som vanligt en parkering på Valhallavägen, även om det var lite svårare än det brukar att hitta en ledig ruta. Fredag tänkte jag. Därifrån gick jag genom Östermalm ner mot riktiga city, jag skulle till Riddargatan

*

Med nästan en timme på mig blev det en fika på det lite "fina" fiket Karla när jag korsade Karlavägen. Nästan fullt men ett ledigt bord hittade jag. Fredag tänkte jag.

*

Utanför Östermalmshallen var det som vanligt mycket folk. Fredag tänkte jag. Inte hade dom fått klart grävjobben heller, har gått den här vägen ganska många gånger på väg till samma ställe nere på Riddargatan senaste året.

*

Nästan framme blev det ännu mera folk. Fredag tänkte jag.

*

Matställena hade gott om folk, jag gick den här promenaden precis under lunchtimmen. Fredag tänkte jag.

*

Så stod jag där på Riddargatan och väntade på att klockan skulle bli ett och det passade jättebra att fota lite gatubilder. Det slog mig hur mycket uppklädda affärsmän det fanns där inne i city, kanske berättade dom för varandra om sina senaste klipp, vad vet jag? Eller vad dom skulle göra under helgen? Fredag tänkte jag. 

*

Och det var inte bara en, även om vissa stod för sig själva.  Och mobilen är det svårt at slita sig ifrån, även om det är lunch. Och fredag tänkte jag.

*

Jag var så fascinerad av dom uppklädda affärsmännen att jag nästan missade alla dom andra, också uppklädda....Fredag tänkte jag.

*

Men dom där viktiga dokumenten måste med hem till helgen. Trots att det är fredag tänkte jag.

*

Och skyltfönstren runt omkring var på nå´t sätt i överensstämmelse med dom uppklädda människorna. Dom där skorna kostar nog mer än 500 spänn. Antagligen handgjorda, så minst en nolla till får dom räkna med. Så kan man köpa en rakborste i fint träslag samtidigt för att bli riktigt fin. Tills i kväll, det är ju fredag tänkte jag.

*

Nehej, dags för mig att gå in. Och trappuppgången ser ut som den brukar. Trots att det är fredag tänkte jag.

*

Undrar hur många som gått i den här trappan? Och vad dom var på väg till? Stegen ser lite nötta ut. Och trappan är väl en av dom få som inte bryr sig. Att det är fredag idag alltså.

*

Alla bilderna med A7S:en. Perfekt att ha med sig, väger nästan inget när jag är van vid 99:an med 70-200/2,8 på, det är långt över 2 kg. Men den här, typ 800 med 24-70 monterat. 800 gram alltså. Och vaddå, mörkt i trapphuset, visst. Men det är bara att öka lite. ISO´n alltså, trappstegen 5000. Ny kamera, nja.......

*

På eftermiddagen hann det bli en tur till Rejmersholme också, nära Affes domäner, för ytterligare ett möte, den här gången med en gammal kompis, det var fint och det uppskattade jag mycket. Och på väg hem ett stopp i Järna, för att köpa såna där helt fantastiska tomater, såna som smakar tomat, precis som dom gjorde förr. Och ett riktigt gott rågbröd. Som jag nu inte kan låta bli, trots att det är fastedag för mig.

Fredag tänkte jag.

***

DET INGEN BLOGGAR OM

***

Det blir tydligare och tydligare - jag tröttnar allt mer på alla rubriker, allt storstilat, allt märkvärdigt. Sånt som fyller våra tidningar, som fyller våra TV- och radioprogram. Alla tävlingar, eller pseudotävlingar, om att vara bäst, eller vackrast eller häftigast på något annat sätt, men som mest går ut på att visa att här är jag - se mig, se mig, se mig! Lite gäller det bilder också - det häftiga, det unika, det märkvärdiga, det extrema vinner nästan jämt på bekostnad av närheten, det långsamma och det inkännande. Lite så tom här på FS.

*

När jag var i Rättvik härförleden tog jag en kaffe på ett vanligt fik. Satte mig vid ett av de små runda kafeborden utanför. Och länge dröjde det inte innan jag fick sällskap, ett äldre par (lite äldre än jag tror jag:-)). Och mannen i paret kände jag en spontan och omedelbar sympati för. Hon satt med ryggen mot mig, så inget ont om henne. Men honom såg jag. Han såg ut att ha tankarna lite på annat håll, även om han såg på det som fanns där runtomkring. Inte vet jag vad som rörde sig i hans huvud, men det kändes som något viktigt. Väldigt viktigt. Och trots lite bister uppsyn tycker jag han är vacker. Och min känsla är att han sett en del, vet en del, mer än de flesta som självsäkert uttalar sig så fort dom har en chans.

*

Länge satt dom inte där, hon var först färdig, jag tror att han kunnat sitta kvar en stund

*

Och medan trafiken rullar på genom huvudleden som går rakt genom Rättvik tog han sin rollator och följde henne. Honom skulle jag vilja lyssna till, om han ville berätta. Men jag tror inte han berättar för så många vad som rör sig och sysselsätter hans tankar.

*

Själv satt jag tankfull kvar en stund och kände tomheten

*

***

GUDOMLIGA ZEISS - ÖREBROBILDER FRÅN I FÖRRGÅR

***

Jag har två objektiv som jag gillar sådär fantastiskt - båda Zeiss. Det blir liksom alltid bra bilder, i alla fall med mina mått, det spelar egentligen ingen roll vad jag fotar. Nä, jag har aldrig sagt att du också gillar dom, det räcker att jag gör det! Det ena är 135:an med en ljusstyrka på 1,8 som ger kortkortkort skärpedjup om man vill.  Det andra är vidvinkelzoomen 16-35/2,8

*

Idag har jag varit ute och fotat dalabygder med 135:an men lusten svek när det var dags att skriva, det blev för vackert och för mkt . Och igår var det samma 135 och samma vackra vårgrönskebilder här från Korsheden. Men som sagt, när jag skulle skriva nåt stod helt plötsligt vårgrönskan mig ända upp i halsen

*

Istället bläddrade jag tillbaka till i förrgår då jag passerade Örebro på väg upp. Jag är i Örebro med jämna mellanrum för att få lite sprutor, och kameran är alltid med förstås.Och i förrgår var det vidvinkelzoomen som satt på. Och med den går det att fota helt andra "saker" än med tex 135:an, helt andra perspektiv. Bäst blir det om jag skiter i att LO inte gillar störtande linjer och sådär, liksom bara kör på. Helt plötsligt får jag med hela spacet där jag är, hur tillvaron som omger mig ser ut, hur det ÄR.

*

Här är huset jag ska in i, modernt och med mycket glas och strikta linjer och sådär,men kolla vilket fint träd som står alldeles vid ingången. Och det är klart att byggkranens arm ska med, dom bygger ju på tomten intill

*

Byggkranarna är förresten värda en egen bild, det blir massor av rymd och massor av himmel, det tilltalar mig

*

Eftersom jag har tid på mig innan jag ska vara där jag ska går jag runt lite på måfå. Och det är med hus precis som människor, dom är väldigt olika. Olika utseende, olika ålder, olika patina, olika uppmärksammade. En del vill synas, andra vill inte synas.En del åldras med skönhet och värdighet, andra gör det inte.

Hus, precis som människor, påverkar mig  också. Bara genom att titta på det härovan är jag tillbaka på 40-talet, och det är inte den där mysiga, nostalgiska känslan som finns där utan mera ....inte fattigdom kanske men armod och glädjelöshet

*

En del är kreativa och fantasifulla, och en del är inte det

*

När jag kommer tillbaka har en extralång långtradare backat in mot byggarbetsplatsen för att lasta av ett gäng järnbalkar. Sådär långa långtradare skulle a l d r i g få plats på en bild utan en Zeiss zoom, det förstår ni väl.

*

Dom flesta lastbilar med egen kran har den direkt bakom hytten, den här har den längst bak

*

Det är nog fint att det byggs, det sker hela tiden och allt eftersom de gamla husen försvinner kommer det nya, också det precis som med oss människor. Och just den kontinuerliga förnyelsen gör att det inte blir några avbrott, några stopp i utvecklingen. Livet flyter obevekligt och fantastiskt på även om vi som individer upplever början och slut

*

Själv vandrar jag vidare mot min ingång och ser till min glädje att många cyklar i Örebro

*

Och till och med den enkla entrén blir lite mysig med zoomen, nu ska jag bara två trappor upp...

*

Tack för mig, önskar er en glad och lycklig fredag!

***

GATUFOTO - UNIKA BILDER

***

Vaddå unika - från 1958 förstås. Rätt men fel. Dom är från 1958 och Ludvika, men det är inte därför dom är unika. Det kommer straxt, men ni får ge er till tåls, läsa bloggen helt enkelt.

*

Jag hade inte tänkte lägga in fler gamla bilder nu men sitter ensam i Korsheden medan regnet droppar och himlen är grå och termometern står på knappt tio grader. Mörkt och grått alltså. Det gör inte så mycket, Korsheden är liksom min skrivarstuga. Och så förde jag över ytterligare några skannade bilder till laptopen innan jag åkte upp. 

*

Men lugn,  låt mig börja från början. Som fotointresserad var jag ofta ute på stan med kameran. Här har jag stannat till vid televerket där en grävskopa är i full gång, säkert kablar som ska ner eller upp. Inte en modern hydraulisk utan en sån där med en massa vajrar som styr operationerna förstås. Den samlar en del intresserade åskådare...

*

...medan andra är mindre intresserade och skyndar snabbt förbi mot viktigare uppgifter

*

Själv drar jag mig ner mot själva centrum, Rahlénhörnan med gamla Hendebergs mitt emot. Rahlén var en fin gammal bokhandel som nu förvunnit med internethandeln och cyberrymden. Men detta är en av mina unika bilder. Som 18-åring tog jag gärna gatubilder med tjejer med i bilden. Och det visste jag inte då, men först i den här gruppen går I, dvs min hustru  sen så där 50 år. När man är 18 är världen full av söta flickor och hon var en av dom - jag kände henne inte men hon var ju en av dom jagcgärna tittade på. 

*

Här har jag vänt mig 180 grader om och tittar utmed Storgatan västerut, bort mot ASEA-hållet, ASEA som ännu inte blivit ABB och som ännu får vänta många många år på Percy Barnevik.

*

Och det fanns fler tjejer som passerade min kamera...

*

Här är ett par jag väl känner igen från plugget, men jag kommer inte ihåg namnen

*

Men jag plåtade många, gammal som ung...

*

Här har vi el- och vitvaruaffären Hendebergs som gett korsningen namnet - Hendebershörnan

*

Här är hon igen, I, nu på cykel. Eftersom jag var 18 är hon 15 här. För mig är det unikt, bilder på I innan vi träffats, för snart 60 år sen. Nu har jag ju många många fler bilder på I.....

*

Storgatan igen...

*

...och igen, nu med manlig  huvudperson...

*

Och till sist, några av de vanligaste bilarna på stan.

*

*

***

MISSTAG I ÖREBRO

***

Sen flera år fotar jag nästan bara i RAW. Det passar mig - ofta behöver jag ändra vitbalans och en massa annat - då är det bra att ha fotat i RAW. Eftersom det (nästan) alltid är RAW kollar jag inte den inställningen. För prick en vecka sen var jag i Örebro och hade satt 85:an på A7S:en för att få lite Örebrobilder efter läkarbesöket. När jag kom ut snöade det intensivt, stora vita flingor, tätt, tätt. Det blir fint tänkte jag och skred till verket.

*

Först efter min lunchomelett (fastedag!) såg jag - inte RAW utan jpeg! Inte nog med det - sist jag körde jpeg var för att testa den där "leksakseffekten" Maud visat, så iom att RAW var inställt var också Illustration Low inställt. Nu har jag kikat på bilderna och jag kommer behålla en del!

*

Fortfarande är det en lek, inget jag tänker använda för  - vad ska jag kalla det - seriösa bilder? Men när jag tittar på bilderna och ser att jag gillar flera av dom börjar jag fundera varför. Och det dröjer inte länge förrän det blir uppenbart. Med den här avskalade stilen blir bildelementen väldigt tydliga,  jag ser vad som gör sig och vad som inte gör sig. Och dom här bilderna tog jag ju inte för att leka utan för att jag gillade motiven jag såg, det tycker jag märks även i det här enkla, lite förvrängda stilen också

*

Första bilden är från väntrummet, innan jag kommit in till läkaren

*

Så går jag ut och passerar entrén

*

Det första jag får syn på är det gamla paret men vill inte genera dom med kameran och väntar tills dom gått förbi, det får bli bakifrån istället

*

Straxt intill hämtar någon form av färdtjänst ett gäng ungdomar

*

Det är nu det börjar snöa och postkillen söker tak över huvudet medan han kollar adressen i mobilen

*

När jag ser Thai-restaurangen tänker jag att dom kanske blivit vana vid det här vädret men det skiljer sig nog från hemlandsvädret, om dom inte kommer från bergen i norra Thailand förstås

*

Cyklarna fick bli ett motiv för sig

*

Så gick förbi busstråket på brom framför slottet

*

Och tog mig in på hotellet. dom öppnar först 12 så jag fick vänta en stund

*

Men väl i matsalen en trappa ner (den billigare lunchmatsalen) kunde jag titta ut på samma bro jag nyss passerat

*

En av dom fina gamla gatlyktorna var alldeles utanför

*

Inte bara bilar utan cyklar och gående också

*

Så efter lunchen upptäckta jag misstaget och det blev RAW igen.

Först lite svängda linjer

*

Så helt raka linjer

*

Och jag passade på att gå in i samma entré där jag tagit en bild tidigare på dan och tog nu en i RAW

*

Jag måste ju säga - herregud vad tråkiga dom där sista tre blev!

***