BLOMSTERÄNGEN

***

*

*

***

FÖRGÄTMIGEJ

***

Förgätmigej, eller som fulla namnet är, äkta förgätmigej, hör till ängsklassikerna. Åtminstone på fuktiga ängar. Och idag kom det äntligen en smula regn. Inga mängder, men en dryg halvtimme regnade det ändå på vår äng här i Korsheden. Tur det, det börjar se ganska torrt ut. Och med lite tur kan det komma lite till i natt. Och några regndroppar ser alltid fint ut på en blomma.

*

Äkta förgätmigej (Myosotis Scorpioides)

*

*

***

TIDNINGSTUREN TILL SÖDERBÄRKE

***

Varje morgon så länge vi är i Korsheden gör jag en tur in till Söderbärke för att köpa SvD. Naturligtvis skulle jag kunna ställa om tidningen men då får jag den inte förrän fram på eftermiddagen och inte ens i Korsheden vill jag vara utan morgontidningen. Den turen känns aldrig jobbig, det är en fröjd att få titta ut mot Barken varje gång, oavsett om det är som idag eller snöglopp - allt är bildmässigt vackert fast på olika sätt. Och väldigt ofta blir det ett stopp för några bilder, ljuset växlar ständigt

*

*

*

*

***

GUCKUSKO

***

Visst blev det en tur till Tuna Hästberg och visst var den utslagen, guckuskon! Bilderna i serien härnere är alla från växtplatsen inne i Tuna Hästberg samhälle. Jag hade också tänkt mig till fyndplatsen i skogarna ett par mil bortanför Laxsjön men det var längre än jag kom ihåg och jag började få ont om bensin så jag vände om innan jag var framme. Dom här inne i samhället växer ganska tätt över ett par kvadratmeter och i högt gräs så jag hade svårt att få till någonting riktigt bildmässigt. När jag fotade låg dom visserligen i skugga men det var fortfarande full sol så ljuset var inte idealiskt. Bilderna är helt ok och det är alltid roligt att hitta den här orkide'n men frågan är om jag inte åker dit en gång till lite senare någon kväll för att få lite mer spännande ljus

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

MÄNNISKAN OCH NATUREN - ÖSSBY

***

Så länge vi funnits har människan och naturen fått leva i samverkan, ända fram till i våra dagar nästan. Eller säg tills för drygt 50 år sen, eller 100 kanske, det spelar inte så stor roll i sammanhanget. Människan har nån miljon år på nacken och vi har fått anpassa oss till naturen ända fram till säg 1900 eller kanske 1950. Sen är riktningen en annan. Om ni frågar mig och ber mig peka ut vad största problemet är säger jag storskaligheten. Så länge vi arbetade småskaligt och därmed lokalt fick vi själva lida för våra misstag och stå ut med nackdelarna av det vi gjorde. Vi fick direkt återkoppling av allt vi gjorde, positivt såväl som negativt, och kunde göra avvägningar som gynnade oss också på lång sikt.

*

Idag är det annorlunda. Vi äter bananer och kiwi som vuxit på andra sidan jordklotet, vi dricker mjölk som mjölkats av korna i Portugal eller Spanien, våra kameror och läsplattor är gjorda i Taiwan eller Japan och våra bilar kommer bla från Tyskland och Sydkorea. Alltså kan vi inte se hur produktionen påverkar människor och miljö, vi kan inte själva bedöma hur nyttan balanserar insatserna. Det här gäller inte bara varuproduktion, det gäller i stort sett allt.

*

Små ljusglimtar finns. Solceller ser ut att ha potential att ersätta mycket av kärnkraft och olja, och solceller kan vi ha på våra egna hus och längs våra egna vägar. Och i grund är också datoriseringen nu på väg åt rätt håll, där vi själva skaffar oss den info vi vill ha i stället för att förlita oss på storebrors jättedatorer. Allt var definitivt inte bättre förr, faktiskt var nästan allt sämre. Men vi betalar ett högt pris för utvecklingen. Såklart har jag, och ingen annan heller, patentlösningar. Men själv betonar jag gärna en huvudprincip - mindre storskalighet och mer småskaliga lösningar. Och jag är optimist, det är inte för sent. Men det är dags att ändra riktning.

*

Del av ekonomibyggnad vid Össby fjärdingsgård

*

***