VÄGEN TILL KLOCKRIKE 1

***

Få ortsnamn klingar så vackert i mina öron som Klockrike. Kanske var det därför Harry Martinsson valde namnet i sin roman med samma namn. Har läst en del av hans lyrik, flest gånger Aniara som jag tycker väldigt mycket om, men tveksam till om jag läst ngn av hans romaner. Klockrike ligger några mil ut på östgötaslätten från Linköping. Häromdagen, i måndags, hade jag ett ärende till Linköping och när det var klart ställde jag kosan lite på måfå ut på slätten.

*

Straxt före regnet kom regndiset och tonade ner färgerna - själv tycker jag nog bäst om denna

Förstoras!

SKOGSBRANDEN - ETT ÅR SENARE

***

Igår gjorde jag , faktiskt för första gången, en tur in i det område som eldhärjades av den stora skogsbranden förra sommaren, för snart ett år sen. Från Norberg mot Sala, därefter västerut på vägen mot Ängelsberg och Wirsbo. Det är väl inte mer än två mil drygt från Korsheden men det har ändå inte blivit av.

*

Trots att jag bara passerade den norra delen av brandområdet är det svårt att inte ta intryck av hur stora ytor det gäller. Och vilka mängder av skog som brunnit. Men också av de mängder nedtagen skog som lagts upp i väntan på att tas om hand. Hur detta virke ska användas vet jag inte, knappast fullgott virke för att sågas upp men antagligen ok för pappersmassa - säkert någon som vet här på bloggen. 

*

*

Hela området med steniga öppna ytor utan skog känns starkt ödesmättade, och även om enstaka partierna med brända stammar står vackert i profil mot eftermiddagshimlen som förebådar dagens regn ger det mig en stämning av holocaust och förintelse. En bitande kall vind häruppe på höjderna bidrar till känslan.

*

*

Den känslan bara förstärks när jag är där av den bleka månen som utan att sprida egen värme snart kastar sitt ljus över den förbrända marken och de svarta stammarna

*

*

Så när jag efter kanske en halvmil åter ser den ljusgröna björkskogen på andra sidan sjön känns det riktigt bra

*

***

MASKROSOR BARA

***

Precis. Maskrosor bara. Ogräs. Det kan väl hända. Men inte mindre vackra för det. Och just nu i sån mängd att hela landskap ändrar färg och utseende.

Förstora please!

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

LUDVIKA - VÄSMAN - KVÄLLSSOL

***

Sist jag var häruppe i Korsheden, för tre veckor sen, hade jag tänkt ta fram gräsklipparen (en åkgräsklippare, det är många  m2) för första gången efter vintern. Den startade snällt på kanske andra försöket, och jag körde ut den ur ladan. Men efter en stund kom det mest svarta rökmoln  var tionde sekund. Ok, olja i bensinen i bensinen kanske? Jodå, det var det, tappade ur och hällde i ny - lika illa. Alltså lånade jag ett släp och körde den till service i Fagersta. Men min gräsklippare visade sig inte vara den enda dom fått in. Två veckor kunde jag räkna med. Alltså ingen gräsklippning det besöket.

*

Nu är jag här igen och efter att ha hämtat gräsklipparen har jag ägnat en god del av dom första dagarna åt att klippa, räfsa, klippa igen och räfsa igen. Jag är egentligen inte så noga men när gräset är tre-fyra dm högt ligger det gräs i drivor och det går inte att låta bli att räfsa. Så lite trimmerkörning...

*

Och vad har detta med bloggen att göra? Det kan man fråga sig! Mest för att visa att jag inte bara håller på med kameran! Men igår var det fint hela dagen och när klockan var halv åtta på kvällen och solen inte visade nån tendens att gå och lägga sig än på ett tag var det dags för en tur. Gissa vart? Jo, Grangärde såklart, mitt favo-område. Men den här gången hittade jag inte så mkt förrän på hemvägen. Faktiskt på flera ställen, tex myggbilderna i förra bloggen Säsongen har börjat. Och här kommer en andra bild från samma tur, de stora Ludvikaindustrierna i kvällsljus

*

Egentligen ligger stan väldigt vackert vid Väsman som är en inte alltför liten sjö. Men som så många andra orter började samhället växa med industrierna och järnvägen hade en knutpunkt i Ludvika innan samhället hade börjat ta form, alltså hamnade både järnvägen och industrierna där det var enklast och naturligast - vid Väsmans strand. År 1900 bildades Elektriska AB Magnet, sedermera ASEA, sedermera ABB. Järnvägen fanns redan, det fanns många aktiva gruvor i omgivningarna - Grängesberg, Håksberg, Blötberget och lite längre bort Yxsjöberg (först koppar, senare Sveriges enda wolframgruva), och.... Ludvika hade inga egna gruvor men låg mitt i Bergslagen och var omgivet av gruvor. Och där någonstans i början av 1900-talet började Ludvika som ort växa till och fick stadsprivilegier 1919 om jag kommer ihåg rätt. Så själva stan hamnade bakom järnvägsstationen och industrierna, från Väsman sett.

*

Och nu kom jag från Grangärde dvs norrifrån och fick en glimt av  Ludvikaindustrierna i det sena kvällsljuset. Fanns inte möjligheter att parkera utan det blev en snabb bild när jag stannade och vevade ner fönstret mitt på vägen där det fanns en glugg mellan träden

*

***

SÄSONGEN HAR BÖRJAT!

***

Förstoras !

*

*

***